mest skit och skräp

har ni hört den förut? ni har hört den förut.

2010-05-06T23:03:00.003+02:00

Jahapp, det var det det. Nu har jag och min stora jävla käft gjort så att jag aldrig mer kommer få träffa micke iaf. Grattis jen, du är verkligen fantastisk!
Har den senaste tiden känt det som att han varit på väg bort igen och ikväll råkade jag nämna nånting om det på ett väldigt klumpigt sätt, och nu lär han börja tänka en massa och ångra sig. Igen. För jag känner ju honom och vet precis hur han fungerar. Samtidigt var det oundvikligt att jag förr eller senare skulle säga nåt dumt. För satan vad jag älskar den där karljäveln, och satan vad ont det gör att veta att han aldrig kommer känna likadant. Och trots att jag vet att jag kan (över)leva utan honom så får blotta tanken på det mig att vilja hoppa i havet. Jag vill inte behöva orka gå igenom allt det där igen. Det tog mig ju nästan ett år att bli människa igen förra gången, och nu... Nu är ju allt så mycket värre. Jag är så mycket trasigare. Men som vanligt kan jag inte ångra nånting. Jag kan inte ångra att vi tog upp kontakten igen. Jag kan inte ångra att jag inte kunde släppa taget när jag hade chansen. Jag kan inte ångra, för han är en del av mig. Jag kan inte ångra, för han är så väldigt mycket mer glädje än sorg.

Nehej, jag ska väl ta mina rödgråtna ögon och krypa ner under täcket. Bara fyra skoldagar kvar på terminen, sen slipper jag tvinga mig i säng tidigt i nästan fyra månader... Fast fan vet hur jag ska klara av sommaren utan att bli galen när jag inte har nåt att distrahera mig med.

borde kanske döpa om bloggen till "mest bara om micke"?

2010-02-06T01:18:00.004+01:00

Nu pratar vi plötsligt varje dag igen istället för varannan eller var tredje och för en knapp timme sedan tog samtalet en väldigt oväntad vändning och alldeles för en liten stund sen så sa han nåt så fint och...underbart om hur saker och ting skulle vara om han fick bestämma att mitt huvud snurrar. Problemet är ju bara att han inte får bestämma och att verkligheten aldrig kommer se ut så. Det är för mycket som är fel som aldrig kan bli rätt. Och det lustiga, som ju egentligen inte alls är lustigt utan bara sorgligt, är ju att allt han ser som ett hinder för...nåt annat, är det som gör att det skulle kunna fungera för mig. Fast det sa jag inte till honom. Av väldigt många olika anledningar, men kanske mest för att inte försöka övertyga honom om att det kanske kan gå ändå. Vilket ju låter hemskt tokigt egentligen, med tanke på att jag fortfarande ser honom som mitt livs stora kärlek. Eller så är det glasklart. För det ska inte behöva var så här svårt. Inte när man är så trasig som jag är. Det går bara inte då.

Så, ja. Det är nog bäst så här. För nu. Kanske har vi bättre tajming i nästa liv?

förvirring - det nya svarta

2010-01-24T01:31:00.002+01:00

...jag undrar om han förstår vad han gör med mig när han säger att han har "syndiga tankar"? Hur han får hjärtat att missa ett slag och huvudet att bli alldeles dimmigt. Av förvirring. Hopp. Vetskap om att det inte betyder någonting. Att det inte gör någon skillnad. Att även om han skulle vilja något så kommer han aldrig lyckas komma över den där lilla petitessen om hur han gjort mig så illa. Betett sig så dumt. Trots att jag har förlåtit. Trots att jag glömt. För ja, den där meningen som innehöll orden syndiga tankar innehöll även orden hemska minnen. När jag säger att han, om han har svårt att somna, kan räkna flinande jennys och somna i ren förskräckelse. Ja, då kommer den. Meningen. Och jag vet inte vad jag ska göra med den vetskapen. Att han kanske eventuellt tänker på sånt. Och mig. Samtidigt. Jösses, liksom. *Woosch*

Försöker hitta en låt som illustrerar vad jag känner men utan framgång. Har långa listor på spotify men ingen passar. Hittar Eric Clapton's "Wonderful Tonight" och minns kvällen han gjorde slut. Hur han ändrade all info på lunarstorm och ersatte med låttitlar. Men den får mig inte att gråta inatt och jag vet inte vad det betyder. Och kanske får det mig att gråta. Att inte veta.

Jag vet inte vad jag känner. Ibland allt, ibland inget.

Jag vet inte vad jag vill. Ibland allt, ibland inget.

Det är verkligen som att vi aldrig inte pratat med varandra.

"jag tycker det är väldigt konstigt att vi har kontakt igen"

2010-01-12T23:15:00.003+01:00

Sådärja, första konversationen avklarad och det känns...bra? Eller kanske mer konstigt. Samtidigt som det känns precis som det alltid gjort. Bra. Enkelt. Bekant. Dock så började det inte särskilt bra. Farhågan om att det inte skulle bli så mycket mer än ett kort samtal och sen inget mer såg ut att vara farligt nära att besannas, då han egentligen bara ville förklara varför han betett sig som han gjort ännu en gång. Jag vet inte, men jag tror att han var rätt övertygad om att jag inte skulle vilja ha mer kontakt med honom. För han lämnar det upp till mig om vi kommer ha mer kontakt. Har människan blivit komplett galen? Han skulle bara veta vilket monster han (nästan) släppt lös.
Hursom, efter en darrig inledning föll vi snabbt in i gamla mönster och käftades som om vi aldrig gjort annat. Och som vanligt gick hälften av det över huvudet på mig, men jag verkar ha klarat mig hyfsat bra iaf.

Nu ska jag bara lyckas klura ut hur ofta - eller sällan - jag kan prata med honom utan att verka alltför på. Eller av för den delen. Och utan att göra mig själv illa. Usch, jag gillar verkligen inte det här. Nog för att det är vidrigt att vara i motsatt sits, men jag är verkligen inte skapt för att ha all "makt". Brr.

på väg åt rätt håll?

2010-01-07T21:08:00.002+01:00

Två dagar senare och jag har fortfarande lyckats hålla mig ifrån att skicka iväg nåt meddelande till micke. Uppenbarligen har jag lite självbevarelsedrift kvar. Att han dessutom försvinner relativt tidigt från msn på kvällarna skadar ju inte. Jag vet inte, men det tar emot att börja prata med honom. Kanske har jag äntligen börjat växa upp en smula. Det vore ju i så fall inte en dag för tidigt...
Jag vill bara inte tillbaka till det som var, blottan tanken får mig att vilja skrika. Det räckte med dom där tre åren med honom, för att inte tala om dom där månaderna jag slösade bort på Andrew i somras/höstas. Ja, jösses...

bittersött, som alltid.

2010-01-05T22:46:00.003+01:00

Ja... Hur börjar man? Det är så länge sen sist att jag verkligen inte kommer ihåg hur man gör när man bloggar. Tror väl inte att det finns nån därute som läser längre heller, men det spelar kanske mindre roll än vanligt just nu. Jag behöver bara få ur mig lite av allt kaos inombords för tillfället och kan inte komma på nåt bättre sätt att göra det på. Fast nu när jag väl börjat skriva så känns det som att det inte kommer bli så mycket av det hela. Och, kanske framför allt, att jag egentligen borde börja om på en ny blogg. Samtidigt är det här det enda rätta stället just nu då det som fått mig ur balans är detsamma som alltid fått mig ur balans, nämligen Micke.

Vi har haft tämligen sporadisk kontakt de senaste 16 månaderna, vilket i princip betyder att jag skickat sms vid jul/nyår, påsk och på hans födelsedag. Så även denna jul, men i år glömde jag att även passa på att önska gott nytt år. Funderade en stund på att skicka ytterligare ett sms innehållandes det, bara för att få det gjort, men den där delen inom mig som aldrig riktigt slutat hoppas fick mig att avstå för att ge honom chansen att vara den som tog kontakt först. Och döm om min förvåning när jag kikade på mobilen på nyårsaftons kväll och såg att jag hade fått ett sms från honom. Det skickades ett par sms fram och tillbaka - något som var ännu mer förvånande - och det var väl nånstans där som det slog slint i skallen på mig igen. För jag försökte vara lite lustig och sa att ja, då hörs vi väl till påsk igen, höhö. Varpå han svarade att, eftersom hans valt att avlägga ett visst nyårslöfte, så kanske han till och med skulle höra av sig redan till trettondagen, host, host. Ungefär här råkade jag avslöja just hur trevligt jag skulle tycka att det vore om han verkligen gjorde det, och antog att han därför inte skulle göra det. För jag antar att det sista han vill ha är en liten jen jagandes efter sig ännu en gång. Så döm om min förvåning igen när det tidigare ikväll mycket riktigt plingade till i telefonen. Och plingade, och plingade, och plingade. Och jag, som hela sommaren och hösten lyckats inbilla mig att jag är så över honom jag bara kan bli, har nu ramlat dit fullständigt igen. Vad jag än gör så lyckas han alltid nästla sig in i mina tankar och ta över och jag tycker inte om det alls. För det spelar ju ingen roll att han lite halvt om halvt har tagit upp kontakten igen, för det betyder inte att han har ändrat sig angående de, i mitt tycke, viktigaste punkterna nämligen att kanske eventuellt en dag göra ett nytt försök. Det har han gjort väldigt klart och tydligt, utan att egentligen säga någonting om det alls - ändå kan jag inte låta bli att hoppas. Vilket betyder att jag borde vara den som säger upp kontakten igen alldeles omedelbums, för det här kommer bara att sluta i tårar för min del. Igen. För jag har sagt det förr och jag kommer säkert säga det igen - jag kan inte bara vara vän med honom. Det gör för ont. Jag kommer alltid, alltid bara att vilja ha mer. Samtidigt är jag fortfarande inte stark nog att vara den som går. När det gäller micke kommer jag nog alltid vara lite utav en självplågare.

Fast vad vet jag, jag kanske tar ut saker och ting i förskott som vanligt. Antagligen kommer vi inte byta ord oftare än en gång varannan månad - om ens det. Om inte annat har jag nu fått en förklaring till varför han betedde sig som han gjorde samt en, i mina ögon, ganska onödig ursäkt - och jag har fått en chans att ännu en gång be om ursäkt för mitt eget beteende. Det enda rätta är väl att se det som ett avslut en gång för alla - inte en början på något nytt.

För att komplicera det hela ytterligare så har jag även börjat prata så smått med herr h igen och han är sån där så att han gärna påstår sig vara intresserad av lilla mig fortfarande. Om han är seriös eller inte vet jag inte, men det är tillräckligt för att göra mig än mer förvirrad. Vad jag själv känner för honom har jag ingen aning om, men uppenbarligen finns där ju något för annars skulle jag ju inte vara så förvirrad... Åh, så drygt det är.

Säga vad man vill, men det finns nåt betryggande och enkelt i att "bara" vara hopplöst kär i micke.

positiva besked

2009-06-09T11:47:00.002+02:00

Var hos neurologen och fick mina provsvar tidigare idag. Ännu ett sånt där härligt över-på-mindre-än-tio-minuter-besök, så tack gode gud för att jag har frikort och inte beöver betala! Hursomhelst, inte helt oväntat så hittade dom ingenting konstigt i ryggmärgsvätskan, vilket är väldigt skönt. Jag hade ju lite funderingar på om det kanske hade kunnat var ms, men så var alltså inte fallet. Det enda som var var att jag hade på gränsen till för högt värde när det gäller vita blodkroppar, så han skulle skicka det till min vanliga läkre så får vi se om dom kallar mig för att göra ett nytt blodprov för att se så det inte är nåt. Det är lite lustigt dock, tycker alltid att jag har för högt värde på just det. Utöver det så kommer han skicka remiss på ytterligare en datortomografi av hjärnan, denna gång med kontrast, bara för att alla (läs jag) ska vara säkra på att det inte finns nåt konstigt där. Jag behövde inte ens be om det utan det var helt och hållet hans förslag. Och jag som hade laddat upp med tårar för att jag var helt säker på att det var det som skulle krävas allra minst för att få till en ny röntgen;) Nu kommer det väl dröja till slutet av sommaren innan jag får nån tid, men det är ändå skönt att veta att det är på gång iaf.

Annars är det fortfarande bara skit med mitt högerben. Sitter som bäst och försöker ladda upp för att lyfta på luren och ringa vårdcentralen, men vi får se om det verkligen blir av idag. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka mitt eget motstånd denna gången. Är det bara för att jag varit där flera gånger redan för samma sak och tycker att det är pinsamt att komma en gång till, eller är det för att det verkligen känns som att det är på allvar denna gången och jag inte vågar ta itu med det? För det är en väsentlig skillnad på hur det känns denna gången mot dom tidigare gångerna.

Det är förbannat jobbigt att aldrig säkert kunna veta om det bara är mitt huvud som spökar eller om det är på allvar!

it's all in my head

2009-05-30T21:48:00.002+02:00

Ringde sjukvårdsupplysningen men sköterskan där trodde att det nog inte var någonting. Framför allt inte efter det kom fram att jag lider av depression och sf. Hon tyckte att jag skulle ta en promenad och sen ringa tillbaka. Vilket jag faktiskt gjorde, och okej, domningarna försvann lite men det gör ju fortfarande ont osv. Och precis som alla andra så sa hon att det inte kunde vara en blodpropp för då är man jättesvullen och får en rodnad. Visst, det är säkert dom vanligaste symptomen, men samtidigt så står det ju överallt att just blodpropp i benet kan vara svårdiagnostiserat eftersom det inte alltid märks så mycket. Så jag vet inte, direkt lugnad blev jag inte. Är det inte bättre på måndag så ringer jag vårdcentralen och försöker få tid - även om dom antagligen bara säger precis samma sak.

suck

2009-05-30T18:36:00.002+02:00

Har verkligen börjat ångra mitt beslut att inte ringa vårdcentralen i torsdags. Det har nu börjat spänna i benet och foten känns lite bortdomnad, så jag börjar bli rejält orolig. Men det är ju inte mycket jag kan göra nu i och med att jag är på orust och det redan druckits vin av dom som har körkort. Det känns med andra ord inte som nån större mening med att ringa sjukvårdsupplysningen eftersom jag ändå inte kan åka in till akuten. Visserligen går det väl en buss in till uddevalla om en timme, men vet ju inte om jag får komma dit eller om jag måste åka till näl.
Helvete, vad dum i huvudet jag är.

i've made a huge mistake

2009-05-29T11:11:00.002+02:00

Har lyckats försätta mig själv i en jäkla röra och vet inte alls hur jag ska lyckas ta mig ur den. Så typiskt mig, haha. Så om inget mirakel inträffar lär jag behöva leka värd för en galen engelsman om ett par veckor*s* Jösses...

det kommer mera

2009-05-28T09:25:00.002+02:00

Tack, syster och anonym. Då kommer här väl lite mer skit, då. Jag har ont i mitt högerben och är fullständigt övertygad om att det är en blodpropp. Jupp. Ni som hängt med hela vägen vet ju att detta är långtifrån första gången jag tror något liknande, men denna gången känns det....annorlunda. Fast just eftersom jag trott detta tidigare och även sökt läkare för det så drar jag mig för att göra det denna gång. Jag menar, dom gör ju ändå inte mycket mer än att känna på benet och mäta om det är skillnad i storlek. Plus att det måste skilja två centimeter för att dom ska göra vidare undersökning. Vilket är rätt lustigt då alla källor på nätet uppger att blodpropp i benet ganska ofta inte märks så jättemycket. Å andra sidan uppfyller jag två av symptomen, ömhet och värk vid ansträngning, så jag vet inte. Och två av riskfaktorerna: mycket stillasittande och övervikt(för ja, jag har lyckats trilla på fel sida bmi-mässigt. the horror, the horror!). Jag velar fram och tillbaka. Och det känns ju alltid mycket värre när det är mörkt ute och kväll...

Annars fick jag igår äntligen iväg 3 av 4 ansökningar till folkhögskolor, till ljungskile, åsa och en annan utanför göteborg. Och självklart hade alla ansökningstider gått ut innan jag fick tummen ur, men förhoppningsvis finns det plats någonstans iaf. Till grebbestad kan man söka ända till kursstart så där är inte riktigt lika bråttom, som tur är. För jag hade inte tillräckligt många kopior på betyg och liknande så det måste jag fixa i helgen. Till ljungskile ville dom till och med ha kort på en så det var jag och fixade i måndags. Ja, jösses... Att stå(eller sitta) framför kameran är det värsta jag vet så det var ingen rolig upplevelse. Och eftersom jag känner så så okejade jag redan första kortet - där jag naturligtvis glömde att le. Tyckte när jag satt där att jag visst satt och drog upp mungiporna, men tydligen inte. Känner mig så jäkla fånig när jag sitter och ler sådär. Ugh. Jaja, det blev inte världens hemskaste så jag överlever väl att veta att folk ska titta på det till höger och vänster. Fast varför man ska skicka in kort på sig förstår jag inte. Hur man ser ur spelar väl ingen roll när det gäller antagningskriterier?! Åtminstonde borde det ju inte göra det - så länge det inte är en modellskola man sökt till*s*.
I grebbestad kan man för övrigt läsa allmän kurs med inriktning friluftsliv och det tycker jag låter ganska lockande. Inte för att jag är någon naturmänniska egentligen, men bara att få komma ut och prova på nya saker känns lite spännande. Dock bör man vara i någorlunda kondition och det är jag ju inte direkt. Och känner jag mig själv rätt så är det inte jag kommer ändra på under sommaren heller, så det är nog lika bra att välja allmän kurs med arbetspraktik istället. För varken grafisk kommunikation, spa och hälsa eller smycke och design är riktigt min grej. Men som sagt, jag har ju inte skickat in ansäkan än så jag har lite mer tid att fundera.

Fick röstat igår också. Skönt att ha det avklarat och inte behöva tänka på att vara i stan den dagen. Smidigt är det ju också. Undrar om ens röst skulle räknas även om man hinner dö innan själva valdagen?;)

Usch, nej, jag kan verkligen inte bestämma mig för om jag ska ringa till vårdcentralen eller inte. Det tar emot så jäkla mycket att lyfta på den där förbannade telefonluren, samtidigt är jag halvt om halvt helt skräckslagen. Kan inte någon annan ringa åt mig? Och gå dit? För jag känner bara hur jag inte orkar. Jag orkar inte ha mer fel på mig. Och jag blir så arg på mig själv för att jag bara sitter stilla hela dagarna så att det ens finns en risk för propp. Jag måste verkligen vara stördast i hela världen.

kort uppdatering

2009-05-25T16:03:00.003+02:00

Hoppsan, nu har det visst gått en sån där evighet igen sen jag skrev sist. Tur att det blivit ett par små twitterinlägg ibland så ni vet att jag fortfarande lever iaf;)

Har egentligen inte hänt så värst mycket sen sist. Var en vecka på jersey och mådde skitdåligt mest hela tiden. Var yr och kände mig jättekonstig och var helt säker på att jag skulle dö flera gånger. Nu gjorde jag ju uppenbarligen inte det, men jag har ändå en smygande känsla av att det kanske var mitt sista jersey-besök i det här livet.
Var hos neurologen för två veckor sen och fick gjort en lumbalpunktion. Får svar på den om ytterligare två veckor. Tror inte den kommer visa nåt konstigt, men vi får väl se. Skönt att ha gjort den iaf. Fast jag var rejält nervös och orolig innan, rädd för att må jättedåligt efteråt som filterpimpen gjorde. Men jag hade tur och hade inga större besvär mer än att jag hade ont i ryggen i ett par dagar efteråt. Annars kändes det inte som att läkaren tog mig på nåt större allvar. Han gjorde en kortare undersökning, sa att han inget hittade och sen var det inte mycket mer med det. Ska dock insistera på att få en tid för magnetröntgen vid nästa besök, för det här funkar inte. Jag kan inte gå och vara orolig på det här viset längre, speciellt som det fortfarande finns massor med saker som mycket väl skulle kunna bero på en hjärntumör. Som att mitt minne nuförtiden är ganska ickeexisterande. Det är riktigt skrämmande hur dåligt det är faktiskt. Visst, det kan ju bero på andra saker också, men... Näe, det enda alla mina symptom har gemensamt är just hjärntumör - då är det väl inte så jävla konstigt att det är det jag tror att det är heller?!

Har tid hos ögonsjuksköterska nästa vecka för att undersöka vad jag har för synfel också. Tydligen är det nåt fel på mitt stereoseende och jag har eventuellt en dold skelning. Kort sagt så är mina ögon helt störda och kunde jag så skulle jag gå igenom livet blundande.

Det tar liksom aldrig slut md skit känns det som och snart orkar jag inte mer. Så ni ser, det är lika bra att jag aldrig skriver nåt här för det handlar bara om allt som är fel på mig. Och det är ju inget kul att läsa om...

T-Mobile Video

2009-04-03T18:50:00.000+02:00

Helfestligt, ju!:)

spela kvitta

2009-04-02T13:28:00.003+02:00

Yay, även jag hör till den lyckliga skaran som får pengar tillbaka på skatten i år. Fast för min del kan det lika gärna kvitta då jag väl ändå inte kommer märka av det. Om det nu inte skulle ske ett mirakel och jag får gå i jobb- och utvecklingsgarantin i sommar iaf. Fast den chansen är extremt minimal...
Har tänkt söka jobb som sommarvikarie på systemet i henån, men med tanke på hur många det lär vara som söker det jobbet så kommer jag nog inte ha nån chans. Det där med att sälja mig själv är ju inte riktigt min grej, hrm.

Om en timme ska jag till optikern. Har de senaste veckorna börjat se rejält dåligt så det är verkligen dags för nya glasögon nu. Är skitnervös över att gå dit med tanke på hur störda mina ögon varit sen slutet av förra året. Att jag har högt tryck lär det inte vara någon tvekan om denna gång, men är det nåt mer som spökar? Jag tror ju det. Fast denna gången har jag inte vågat söka på mina symptom på nätet, är alldeles för rädd för vad det kan vara. Och trött. Jag är så trött på att det alltid måste vara nåt fel på mig att jag vill skrika. Jag vill ha det lugnt och skönt och få känna att jag mår bra ett tag nu, men det är visst alldeles för mycket att begära.

drygt

2009-03-29T23:07:00.003+02:00

Helvete! Antog att min läkare skickat in även det senaste läkarintyget till fk eftersom jag inte fått något brev från dom där dom undrar om jag är fortsatt sjukskriven, men nu när jag kollade på mitt konto så har jag bara fått för dom sista dagarna i februari. Så nu måste jag låna pengar av mina föräldrar _ igen_. Jag blir så trött på det här! Är ju en jäkla tur att dom har möjlighet att låna ut pengar till mig, annars hade jag suttit lite risigt till. Nog för att jag har tillräckligt för att täcka hyra och lite till, men iaf. Man ska ju ha råda att äta också. Arg på mig själv för att jag inte ringde fk och kollade om dom fått in läkarintyg, alternativt skickat in det jag fick hem. Tur att det snart är slut med sjukskrivning för den här gången... Sen lär jag väl få det stora nöjet att tampas med soc istället över sommaren. Har nämligen bestämt att det blir folkhögskola till hösten så jag kan skaffa fullständig gymnasiekompetens och på så vis få lite mer valmöligheter i framtiden. Det blir ju inte en dag för tidigt...

rödljus, rödljus

2009-03-26T20:10:00.002+01:00

Awww. Har haft en kort men ursöt mailkonversation med en viss sportkrönikör på svt. Jösses amalia vad människan verkar vara helt min typ - åtminstone på hans sätt att skriva. Och vi vet ju alla hur svag jag är för skribenter..*HOmickeST* Varför kan inte jag få träffa nån sån?! Igen...

nytt

2009-03-24T20:07:00.002+01:00

Gick upp redan kvart över sju imorse och det hör verkligen inte till vanligheterna för min del. Var nämligen äntligen dags för badkaret att bytas ut till duschhörna så en hantverkare kom och ringde på dörren då. Det är lite lustigt det där med badkar - när jag inte har tillgång till det så vill jag inget hellre än att få bada och när det finns så vill jag bara få duscha i en vanlig dusch. Jag blir aldrig nöjd;)

Nåväl, det var lika bra att jag kom upp så tidigt för jag och mamma skulle till gbg och shoppa och på det viset hann vi med en tidigare buss och kom således hem tidigare än vad vi kanske annars gjort. Blev inte så mycket köpt, bara två långärmade tröjor och en liten sak till lilla stella, men det var å andra sidan den ungefärliga planen redan från början så jag är ganska nöjd. Och stolt över att jag inte köpte nåt jag egentligen inte behöver, bara för att.

Och om ni undrar vem lilla stella är så kan jag tala om att det är min allra nyaste systerdotter. Hon kom till världen i lördags morse, ungefär två veckor för tidigt. Jag hade ju hoppats på en pojke denna gången, men man får visst inte alltid som man vill här i världen;) Dessutom tycker jag hon kunde döpts till klara bernhardina, det första var farmors andranamn och det andra var mormors. Haha, men jag får väl klämma ur mig en unge själv och döpa henne till det;)

känner ingenting

2009-03-17T18:46:00.002+01:00

Kvart i sex ringde telefonen. Då hade jag redan gett upp "hoppet" om att hon skulle ringa, så jag och mamma var ute och gick då. Hon sa att dom inte hittat nåt konstigt och när hon påpekade att jag inte lät särskilt glad över beskedet så sa jag ju att jag inte litade på det eftersom det inte användes kontrast - och hon sa inte emot mig. Hon tyckte själv att det var konstigt att dom valt att röntga utan. Så nej, jag är inte löjlig, eller vad man nu vill kalla mig, när jag vägrar tro på att där inget finns. När jag envisas med att säga att allt inte syns utan kontrast.
Vidare sa hon att hon fått besked från neurologen att det skulle dröja lite drygt tre månader för mig innan jag får nån tid, så det betyder ju att jag har prioriterats till viss del. Hon tyckte att jag skulle ringa dit nästa vecka för att försöka pusha på lite, säga att jag kan ta en återbudstid osv. Om det inte hjälper så ska jag utnyttja vårdgarantin och be dom hjälpa mig att få tid nån annanstans. Tror att det borde gå att få tid i göteborg, på frölunda specialistsjukhus t ex.

Så så är det med det. Nu ska jag gå och ta mig en alvedon eller två. Vaknade återigen med huvudvärk idag, men det är först nu som den börjat bli besvärlig.

livrädd

2009-03-17T16:30:00.002+01:00

Jag vet inte hur fan jag ska våga svara i telefonen när den ringer. Vilken sekund som helst nu...

kärlek vid första öronkastet

2009-03-13T15:15:00.003+01:00

Denna låt spelades i slutet av avsnitt 17, säsong 4 av criminal minds och jag föll handlöst. Den beskriver mitt liv ganska perfekt just nu. Och den gjorde slutscenen helt fantastiskt bra. Det känns som att det var väldigt länge sen jag hörde en ny låt och fastnade så totalt, och det känns jäkligt bra.

väntan och jag

2009-03-12T12:21:00.004+01:00

Först på tisdag efter halv 4 får jag veta om röntgen visade nåt, för min läkare är naturligtvis ledig denna veckan. Seriöst, den människan verkar inte vara annat än ledig! Tycker att det är jäkligt dåligt att ingen av de andra läkarna då kan gå in och ge besked till oss som väntar på röntgensvar. Det borde vara rutin att om en läkare är borta så går nån annan in och täcker upp såna saker. För det är jävligt påfrestande att gå och vänta, och skulle det då faktiskt vara något så har man ju förlorat en hel värdefull vecka. Åh, så irriterad jag är. Nu kommer antagligen just min röntgen att inte visa nånting konstigt för då hade dom hört av sig tidigare, men iaf. Och jag kommer fortfarande inte tro på det helt för det _är_ nåt som är fel i min hjärna. Dessutom har nackvärken ökat och en knöl hittats, så jag kommer att (försöka) insistera på att få en ny tid för att få den uppkollad. Och ni får gärna tycka att jag är löjlig som springer till doktorn för "minsta lilla", men nånting är fel och jag vägrar vara en av dom vars eventuella cancer upptäcks alldeles åt helvete för sent för att det ska finnas nåt att göra åt det. Sådetså!

Fick förresten brev om att remissen till neurologen kommit fram i förra veckan. Där stod att jag skulle få en tid om 3-12 månader. Jo tjena, det är ju verkligen skitbra. Den där vårdgarantin fungerar ju verkligen - inte. Så nu får jag samla ork att ringa till neurologmottagningen och fråga hur lång tid det i verkligheten kan röra sig om innan jag får en tid och sedan vända mig till vårdslussen för att få hjälp att hitta ett sjukhus där jag faktiskt kan få en tid inom 90 dagar. Om det nu finns nåt sånt i det här landet...

dystra dagar

2009-03-09T12:29:00.003+01:00

Väntar fortfarande på besked vad röntgen visade. Jobbigt som satan att inte veta nånting, så mamma åker upp i lägenheten varje dag efter jobbet för att se om det kommit nåt brev. För nej, jag vågar mig fortfarande inte på att försöka bo ensam. Trots att jag på senare tid på många sätt mått bättre. Samtidigt som en del symtom finns kvar och vissa andra tillkommit. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan hela tiden.

Tog mig en datorfri helg igen. Det är inte klokt så olockande nätet plötsligt blivit. Efter att micke bröt med mig har jag inte haft mycket lust att sitta här längre. Och msn har jag nog inte varit online på på flera månader. Jag har helt enkelt inget att säga till folk längre. Vilket ju inte minst märks på mina sporadiska inlägg här. Kanske har jag helt enkelt redan gett upp hoppet om livet?

ja blir till nej

2009-03-05T22:24:00.002+01:00

Jag har nog bestämt mig för att inte ta lägenheten. Tyckte den var jättemysig och fin - riktigt stort badrum och rymligt kök t ex - men själva rummet är lite för litet för att jag ska få plats med alla mina grejer. Sängen skulle ta upp alltför stor plats. Fast i slutändan så är det mitt mående som avgör, och en flytt är inte genomförbar just nu. Men ja, det var trevligt att drömma en stund, och ja, det svider rejält i hjärtat att säga nej. Förhoppningsvis kommer det fler chanser i framtiden när jag är bättre rustad att ta tillvara på dom.

vem vet?

2009-03-05T15:53:00.004+01:00

Lite spontant sådär har jag och mamma bestämt oss för att åka ner och titta på lägenheten ikväll innan jag lämnar nåt svar. Vill ju gärna ha sett den innan, såklart. Dessutom får jag lite mer tid att fundera på om jag verkligen vill flytta ner - och framför allt om jag kan flytta ner. Ekonomiskt ser det inte så bra ut, blir en del dubbelutgifter eftersom det är inflyttning redan första maj, och rent hälsomässigt vet jag inte om det är så klokt att göra det innan jag vet vad som är fel på mig. Drygt att sitta där nere om det skulle visa sig vara nåt allvarligt fel på mig... Men men, neråt åker vi iaf medan jag tänker som en tok. Och stantons blir det mat på;)

hoppsan

2009-03-05T13:35:00.000+01:00

Holy crap, jag tror att jag eventuellt fick lägenheten...

suspicious mind

2009-02-26T15:41:00.003+01:00

Åkte med mamma in till stan imorse vilket innebar att jag kom ganska tidigt till sjukhuset. Trodde jag skulle få sitta och vänta ett bra tag, men strax före åtta ropades mitt namn upp och mindre än fem minuter senare var jag på väg hem igen. Var hemma fem minuter innan jag egentligen hade tid för röntgen. Väldigt skönt att dom tog mig så tidigt. Dock gjordes röntgen utan kontrast, vilket gör att jag inte helt kommer lita på resultatet ifall det inte syns något på bilderna. För det är ju inte allt som syns utan kontrast. Åh, jag blir bara så jävla trött på att dom inte kan göra det ordentligt redan från början. När jag frågade sköterskan om det så sa hon bara att "dom" ville ha det så till att börja med och att det kanske kunde bli tal om magnetröntgen senare. Jo men tjena, det känns ju kalasbra att få höra för en klaustrofobiker som mig. Och magnetröntgen blir det inte förräns efter jag fått träffa neurolog eftersom det bara är dom som får skicka remiss på det, så om det nu är nåt dom missat med dagens ct så kommer jag ju förlora flera veckors värdefull tid. Helvete säger jag bara.

Får förhoppningsvis svar under nästa vecka på vad dagens bilder visar, så efter helgen lär jag vara riktigt nervös. Just nu är jag mest bara less på att mina ögon inte kan fungera som dom ska.

i have a dream

2009-02-25T13:40:00.002+01:00

Åh, men helvete! Gick precis in och kollade min mail och överst fanns ett med rubriken: "Erbjudande om bostad" från Varbergs bostad AB. Kan inte för mitt liv komma ihåg vad jag har satt upp mig på för lägenheter på sistone och känner därför en viss spänning. Öppnar och ser att det gäller en etta på 46,8 kvm - på läjet! Fattar ni, jag har en liten liten chans att få flytta "hem" igen! Och jag menar verkligen en liten chans då jag ligger som tredje i kö på denna lägenhet. Tror inte för ett ögonblick att jag kommer ha sådan tur att jag får den, men det är kul att för en liten stund kunna drömma...

Dock känns det ju som lite taskig tajming i och med mitt mående just nu osv. Men men, det här gjorde min dag och var ungefär precis det jag behövde!

snabba puckar

2009-02-23T11:41:00.003+01:00

Jag har fått tid för röntgen redan på torsdag! Vilken otrolig lättnad! Ringde precis för att kolla ungefär hur länge jag skulle få vänta och snacka om att jag blev förvånad. När hon sa 26e så antog jag ju att hon menade mars...

Kunde det nu bara sluta kännas som att jag har fått tandläkarbedövning i vänster kind så skulle det nästan vara riktigt bra just nu...

så gick det

2009-02-16T15:44:00.003+01:00

Det gick väl ganska okej hos doktorn. Remiss skickad till ct och neurolog, på näl antar jag. Ska ringa både röntgen och neurologmottagningen om ett par dagar för att se hur lång tid det kommer ta ungefär innan jag får nån tid och försöka ligga på så att jag kan få en tid så fort som bara är möjligt. Verkar det dröja alltför lång tid med röntgen kommer jag be dom att skicka upp remissen till stockholm så jag slipper vara ett vrak alltför länge. För min läkare trodde inte att hon kunde skicka remiss direkt till sthlm, så nu blev det så här istället. Lite drygt, men vad ska man göra? Lite puckat av mig att inte fråga vart hon skickade remissen på ct dock, vet inte om det finns kvar på sjukhuset här i stan eller om allt sånt är flyttat till näl också. Fast jo, dom måste ju ha kvar röntgenmottagningen här.
Blodtrycket var bättre den här gången, 120/80 istället för 130/85, vilket känns bra. Det är fortfarande högre än det brukar vara, har tidigare alltid haft ett övertryck på 105-110, men det är kanske inte så konstigt att mitt blodtryck är högre än vanligt med tanke på all oro jag går och bär på. Plus att jag inte tagit något lugnande de senaste gånger jag varit hos doktorn och därför kanske får ett mer realistiskt mått på hur det ligger till.

Blev inget mer städat, sov som en stock istället. Snart kommer mamma och hämtar upp mig så det är väl dags att börja plocka ihop här. Måste prova kjolen jag hade på mormors begravning också. Tvivlar på att jag kommer i den dock så vi får nog stanna till på torp nu på vägen till orust så jag kan köpa nåt nytt. Lutar åt att det blir byxor istället, och kanske en svart blus. För jag tycker man ska ha svart eller kanske mörkgrått på en begravning, om det inte är sagt att det är ljus klädsel som gäller. Det fattar ju vem som helst att man inte kan komma i t ex blåjeans, oavsett omständigheter.

jo tjena

2009-02-16T10:00:00.003+01:00

Satan i gatan vad trött jag är just nu. Ska till doktorn klockan två så jag åkte med mamma in till stan imorse. Har visserligen sovit i säkert fyra timmar inatt, men det är ju inte i närheten av tillräckligt. Borde egentligen ägna mig åt att städa nu eftersom anna kommer hem imorn och vi antagligen kommer sova här natten till torsdag. Pappa fyller nämligen år på onsdag så vi ska bjuda honom på restaurang är det tänkt och efter det kanske jag och anna går på bio. Så då får vi ju som sagt hålla oss i stan efteråt. och här behövs verkligen städas. Men åh, jag vill bara gå och lägga mig! Eller dricka cola. Är ruskigt sugen på coca-cola just nu. Fast det kan man ju inte börja hälla i sig redan klockan tio. Eller jo, klart man kan, men jag ska inte. Har blivit hyfsat duktig på att bara dricka cola på helgerna nu och det är ju dumt att förstöra.

Annars inte mycket nytt att rapportera. Har inga högre förhoppningar längre om att faktiskt få till en remiss för röntgen idag. Det känns lite surt och mycket jobbigt faktiskt. Behöver verkligen få veta om där finns nåt eller inte för att kunna gå vidare.

Jo! Jag har ju tagit hål i öronen också. Eller ja, det är två veckor sen imorn. Fick av nån underlig anledning en väldans lust att skaffa hål i öronen i december så jag önskade mig presentkort på det i julklapp. Jag har väldigt små örsnibbar och har av den anledningen aldrig brytt mig om att ta hål tidigare, tyckte bara det skulle bli fult, men nu har jag alltså gjort det iaf. Och nej, det ser inte så jättefint ut, men skit samma. Jag kan ju alltid låta dom växa igen om jag inte står ut. Tyckte inte att det gjorde alltför ont heller, vilket är bra. Några större problem att liggapå ena eller andra sidan har jag heller inte haft, något jag oroade mig lite för innan. För jag kan nämligen verkligen inte sova på rygg/mage, så då hade det ju kunnat bli lite knepigt med sömnen. Däremot är jag innerligt trött på att behöva tvätta rent örsnibbarna morgon och kväll och jag har ju fyra veckor kvar, typ. Suck. Vet inte varför just det känns så himla jobbigt, kanske för att jag lyckas blöta ner halva badrummet när jag håller på?

Gekås förra veckan gick bra och jag mådde bättre än på länge på förmiddagen. Tyvärr har jag återigen börjat få problem med yrsel framåt eftermiddagen/kvällen så det blev lite jobbigt på hemvägen. Fick dock igenom min vilja att äta på stantons i varberg på hemvägen så det ar ju lite trevligt. Men oj så trött jag var på hemvägen, riktigt otäckt trött på ett väldigt obehagligt sätt så jag vågade inte ge efter och sova. Tyckte det var konstigt med tanke på att jag dessutom sov helt ostört större delen av vägen till ullared. Fast å andra sidan hade det ju inte blivit så värst många timmar sovda på natten där...

Nej fan, jag tror jag går och lägger mig iaf. Städar i eftermiddag och imorn istället.

död, ångest och sommarkonsert

2009-02-09T19:28:00.003+01:00

Igår var det två veckor sen farmor dog. Kan inte fatta att tiden gått så fort. Och jag kan inte fatta att det gick så fort på slutet för lilla farmor. Trodde verkligen helt och fullt att hon hade åtminstonde ett par månader kvar... Begravningen blir på fredag nästa vecka och anna kommer hem redan på tisdagen. Det enda "positiva" med att farmor är borta är väl att jag i år bör få träffa tvillingsyster vid hela fyra tillfällen. Helt sjukt egentligen, men det betyder att vi antagligen kommer träffas i lite drygt en månad totalt i år - till skillnad från 2,5 veckor förra året. Alltid nåt. Att det blir mer tid alltså.

Mor och far ställde naturligtvis in sin portugal-resa i och med allt som måste fixas med farmors lägenhet osv, och har nog bestämt att skjuta på den på obestämd tid. Känns otroligt skönt med tanke på hur jag mår nuförtiden. Praktiskt taget bor på orust för jag vågar inte riktigt vara ensam. Dom var uppe i örebro och gick igenom farmors lägenhet i helgen och jag var mest som ett vrak hela tiden. Det är fruktansvärt jobbigt att ha dessa symptom och veta vad de kan bero på. Jag kommer bli galen om jag inte får till en ordentlig utredning snart. Har tid hos min läkare på måndag - hon var såklart på semester igen - och hoppas på remiss vidare till neurolog. Eller ja, jag kommer inte gå därifrån utan att en sån skickats. Är det förresten nån som vet hur det där funkar, om man kan få remissen skickad till ett annat sjukhus i länet/landet ifall dom har kortare väntetid? Jag hoppas nämligen på det då frölunda specialistsjukhus har kortare väntetid (5-8 veckor istället för näls 9-13) och enligt vantetider.se har ledig kapacitet. Fast det är lite drygt, i januari var deras väntetid högst 4 veckor. Men men. Det värsta med att behöva vänta på att få komma till läkare/röntgen är rädslan för krampanfall. Det är så fasansfullt vidrigt att gå och oroa sig för att nåt sånt ska inträffa. För det var ju det första sjuksköterskan jag pratade med på vårdcentralen frågade när jag berättade om mina symptom, om jag haft några kramper. Jösses, blev nästan svimfärdig av rädsla efter att hon frågat det.

Nej, nog om det nu. Imorgon bär det av till gekås med mor och far där vi ska möta upp storasyster. Hon ska köpa grejer inför lillskitens ankomst om två månader(jag hoppas på en liten kille!) och ville ha sällskap. Ja, egentligen var det mamma hon ville ha med men hon får allt stå ut med att även jag och pappa följer med. Vi behöver ju inte gå ihop allihop, jag och pappa kan ju gå själva. Dock fasar jag för att snubbla över vinterkräksjukebakterier när vi är där så det blir till att röra så lite som möjligt och köra med alcogel före födointag och efter toalettbesök. Eller låta bli att dricka och därmed slippa behöva använda offentliga toaletter;) Usch, det är verkligen inte lätt att vara mig!

Vad gäller mitt bokläsande år 2009 så började det rätt hyfsat med 10 lästa böcker i januari. Inte på något vis en spektakulär summa, men den duger för min planering. Denna månaden har det dock gått lite mer trögt med läsandet då det bara blivit en utläst bok såhär långt och jag tror inte att det kommer bli så värst många till innan månaden är slut. Lite svårt med koncentrationen och jobbigt med ögon som bråkar. Kan dock meddela att jag inte blev nämnvärt imponerad av "twilight". Skulle jag bli "rik" kanske jag skaffar och läser övriga böcker i serien, men det är inget som känns särskilt angeläget i dagsläget. Finns bra mycket bättre författare där ute vars böcker jag hellre skulle lägga mina pengar på. Och på tal om det så ser jag som vanligt fram emot bokrean som snart drar igång. Eller snart och snart, det är ju drygt två veckor kvar, men iaf. Hoppas på ett bättre utbud i år än det varit tidigare år, och att det även i år kan bli en hel del engelska titlar. Hursomhelst finns det iaf en svensk bok som jag kommer införskaffa - även om den nog snarare var aktuell på förra årets rea - nämligen johan theorins skumtimmen. Den utspelar sig tydligen på ungefär samma ställe som vi bodde på på öland i september, så det känns lite kul att läsa den då. Inte för att jag minns så väldigt mycket mer av resan än vildkaninerna som bodde under våran uteplats, kamelerna, och ormen vid den norra fyren (kommer aldrig ihåg vilken som är vilken), men iaf. Roligt att kanske kunna känna igen sig lite i omgivningsbeskrivningarna.

Annars har jag som vanligt lyckats vända på dygnet så jag sover till 13-tiden på dagarna. Har svårt att somna på kvällarna för alla oro och ångest. Idag var jag dock uppe med, vad som för mig är, tuppen för att jaga biljetter till madonnas konsert i augusti. Efter en och en halv timmes väntande på att få komma in på ticnets bokningssida så hade jag mina två biljetter. Inte världens bästa sittplatser, plus att det blev på "fel sida" enligt mig, men det blir nog bra. En upplevelse att bara vara där. Har ju blivit som en liten tradition för mig och mamma att vi ska gå på den stora sommarkonserten på ullevi. Det började med robbie williams, förra året var det ju bruce(försökte för övrigt få biljetter till hans konserter i sthlm men det sket sig ju fullständigt) och i år då alltså madonna. Om man nu får må tillräckligt bra för det. Roligt att ha nåt att se fram emot iaf.

Nähej, det var väl ungefär allt jag hade på hjärtat för denna gången.

verklighetsflykt

2009-01-22T22:33:00.002+01:00

Så mycket fattigare mitt liv skulle varit om jag inte kunnat läsa! Just nu känner jag en överväldigande kärlek och tacksamhet till alla underbara författare som hjälper till att förgylla folks liv. Inget är så underbart som att kunna förlora sig i en bra bok. Har i år bestämt mig för att "föra protokoll" över alla böcker jag läst, för jag är lite nyfiken på hur många det brukar bli på ett år ungefär, så jag har registrerat mig på goodreads.com. Nu gäller det barar att orka och komma ihåg att uppdatera där efter varje bok;). Jag tippar på att det blir nånstans mellan 60-80 böcker, så här långt i år har jag (bara) läst fem. Dock lär jag inte ha råd att köpa så mycket nya böcker så det kommer nog bli en del favoriter i repris under året. Plus att jag har iaf ett 30-tal olästa böcker i mina bokhyllor som jag plockat på mig på diverse reor och som därför är på svenska och inte står så högt på min prioriteringslista. För att läsa och se på tv-serier på engelska är ju den enda "träningen" jag får och jag vill gärna ha kvar så mycket engelska som möjligt så länge som möjligt.
Näst på tur i bokhögen ligger iaf twilight av stephenie meyer. "Alla andra" är ju så hysteriskt förtjusta i den serien så jag är lite nyfiken på att se vad som är så fantastiskt med dom böckerna. Dock är jag inte helt förtjust i vampyrhistorier. Älskade visserligen tv-serierna buffy och angel, men var inte alltför imponerad av charlaine harris' första bok om sookie stackhouse - vilket var lite deprimerande för jag älskar namnet;) Av samma anledning har jag undvikit true blood som bygger på hennes bokserie. Började titta på första avsnittet men höll på att dö av uttråkning. Visserligen ska tv-serien bli bättre efter ett par avsnitt, men det ska mycket till innan jag ger den en chans till. Följer redan tillräckligt många serier tycker jag. Bara på torsdagar går sju serier som jag följer. En himla tur att jag inte bor i usa och är laglydig och på det viset tvingats välja vad jag skulle titta på.:P

Annars är det sådär. Blev aldrig att jag sa nåt till doktorn om mina fingrar i tisdags och nu har jag haft stickningar i min vänsterfot i två dagar i rad. Har bestämt att avvakta en vecka och om det fortsätter så ringer jag vårdcentralen igen. Är oavsett väldigt orolig, framför allt som mina föräldrar åker till portugal i två veckor i början av februari och jag blir helt själv. Är rädd för att nåt ska hända och ingen finnas i närheten för att hjälpa mig. Dom har visserligen frågat om jag vill följa med, men det känns inte heller bra. Skulle nåt hända så vill jag vara i sverige. Jaja, i värsta fall får jag väl sätta mig på tåget och åka till syster i småland.

här är jag nu

2009-01-18T21:59:00.002+01:00

I fredags fick vi lite hastigt och (o)lustigt åka upp till farmor i örebro efter att hemtjänsten ringt och sagt att hon var dålig. Vi trodde att det eventuellt kunde vara lunginflammation, men efter ett ekg som togs igår morse efter att hon kommit in till akuten(hon ville inte åka in förrän då) så visade det sig att hon antagligen haft en liten hjärtinfarkt. Vidare prover har idag visat att det mycket riktigt var så och att den inträffade för 3-4 veckor sen. I samband med den ska farmor ha ramlat och haft svårt att ta sig upp igen men till slut lyckats - men det har hon inte sagt ett ord om till oss. För övrigt verkar hon inte ha mått sämre än vanligt, förrän då i fredags. Något som med största sannolikhet beror på att hon i veckan tappade en burk med kaffe som "rann" ner mellan köksbänken och spisen och hon då helt enkelt dragit ut spisen för att kunna städa bort kaffebönorna. Människan är nyligen 92 år fyllda och borde verkligen inte syssla med sådana saker! Herregud...
Envisare människa finns nog inte, och eftersom hon inte vill vara till besvär så berättar hon ju inte när saker händer så länge det inte är "allvarligt". Dessutom klättrar hon varje vecka upp på en stol för att dra upp en klocka - trots att hon har problem med balansen! För ett par år sen ramlade hon och skadade revbenen när hon klättrat upp på en stol för att byta gardiner i köket. Efter det fick vi henne att lova att inte klättra upp på stolar för att byta gardiner osv. Men tydligen tycker hon inte att det omfattar att klättra på stol för att dra upp en klocka.
Vad som händer med farmor framöver vet jag inte. Själv har hon varit inställd på att få åka hem som imorn kanske, men hon lär bli kvar på sjukhuset längre än så. Om hon sedan kan fortsätta bo själv - med tillsyn från hemtjänsten ett par gånger om dagen - eller om hon "tvingas" flytta till ett hem får vi se. Oavsett hur det blir så är jag tacksam över att vi får har kvar henne ett litet tag till.

Med mig är det sådär. En del oroväckande fysiska symptom har dykt upp och det tär att gå och oroa sig för att vara allvarligt sjuk. Antagligen är det anledningen till att min ångest har ökat. I helgen har jag till exempel mått dåligt både fredag och lördag kväll när vi varit ute och ätit. Sådana problem har jag inte haft på många år. I ungefär tre månader fick jag må bra efter att ha slutat med mina mediciner, nu vet jag inte vad som kommer att hända. Min sjukskrivning gick ut sista december och den andre var jag, som många andra, och skrev in mig på arbetsförmedlingen igen. Dock ser jag inte ut att kunna bli inskriven i jobb- och utvecklingsgarantin igen pga att jag missuppfattat en sak i våras, utan får vackert gå till socialen istället tills jag får ett jobb. Men med tanke på hur dåligt jag börjat må så vet jag inte om det är värt att försöka mig på att vara jobbsökande riktigt än. Har fortfarande inte fått tid hos en psykolog heller så jag har ingen som hjälper mig. Förhoppningsvis kommer min läkare på psyk att komma ihåg att ringa upp mig imorgon, så får vi se vad han säger om allt.
På tisdag ringer min läkare på vårdcentralen och då hoppas jag att det ska resultera i att en remiss skrivs till neurologmottagningen. Även om väntetiden dit är längre än 13 veckor i dagsläget, så skulle det kännas tryggt att veta att det kommer hända nåt. Annars får jag gå till akuten och tvinga dom att göra en hjärnröntgen. För så här kan jag inte leva.

Så favoritsåpan, ja, jag är vid liv - men jag lever fortfarande inte.

dithän det barkar?

2008-12-29T00:23:00.001+01:00

Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner.
Om timglaset blir tomt så finns hon inte mer...

island song

2008-10-30T17:31:00.004+01:00

"you can leave the island but you can't leave my love
and you can't take back what you gave away
you can leave the island but you can't leave my heart
'cause this memory remains

of the moonlit nights
when the stars were high
we could see Savannah shine across the waves
we could dance along the shore
and take our time for more
and all along I know our hearts will say

you can leave the island but you can't leave my love
and you can't take back what you gave away
you can leave the island but you can't leave my heart
'cause the memory remains

and I loved you
from the moment that we met I'm thinkin' of you
and I never will forget...
how the feelin' came a reelin',
so easy to be ... so free

on a moonlit night
when the stars are high
we can see Savannah shine across the waves
now I know you must move on...
but I'll never be alone
as long as this memory remains

and I've loved you
from the moment that we met I'm thinkin' of you
and I never will forget...
how the feelin' came a reelin',
so easy to be... so free

you can leave the island but you can't leave my love
and you can't take back what you gave away
you can leave the island but you can't leave my heart
'cause the memory remains...
this feelin' rarely ever fades...
and how I wish that you had,
how I wish that you'd,
how I wish that you'd stay"

Jag önskar edwin mccains version av denna låten fanns tillgänglig på youtube, för den är fantastisk. Och jag önskar att jag hade varit en flitigare besökare på edwin.com för då hade jag vetat att han större delen av oktober turnerade runt i storbritannien och då hade jag åkt och sett honom. På stört. För hans röst är underbar och han är...underbar. Han är dessutom topp 2 över listan på artister jag skulle vilja se live. Det är han och jr richards/dishwalla. Fan. Det här kommer ta lång tid att komma över... Fast helst av allt skulle jag vilja åka till new york och se honom i början av januari. Ryser av tanken på hur perfekt det skulle vara. Edwin McCain i New York. Nån som vill ge mig den upplevelsen i julklapp, kanske?

...

2008-10-14T22:49:00.002+02:00

Min tillvaro just nu präglas av ångest och oro. Ångest i största allmänhet och oro över något specifikt. Fasar varje dag för att det ska vara just den dagen då allt vänds uppochner. Den dagen då min tillvaro slås fullständigt i spillror och ingenting någonsin blir sig likt igen.

Så ni får ursäkta att här ingenting skrivs.

Yummy

2008-10-03T23:24:00.001+02:00

Det är så bra hemma hos mina föräldrar för dom har allt som behövs för att få ihop en trevlig hemmagjord banana split - bananer, glass, chokladsås, strössel och maränger. B-) Lite grädde på det och allt hade varit perfekt.

s.o.s

2008-10-02T21:58:00.003+02:00

Trots black & white på restaurang och en mellanpopcorn på bio så är jag ruskigt sugen på äppelkaka. Såpass så att jag till och med sprang och köpte alla ingredienser till en variant vi gjorde på hemkunskapen i högstadiet. Fast så fort jag kom hem igen så kände jag mig plötsligt proppmätt, så vi får väl se om det blir nån kaka eller inte. Är hungrig i halsen men proppmätt i magen - och det är väl magen man ska lyssna på i det läget, antar jag.

Såg mamma mia med mamma tidigare ikväll och jag blev helt kär i den filmen. Och höll på att börja störtböla flera gånger. Fan, allt får mig att gråta nuförtiden. Och nu tittar jag på bodyguard, minns jonas och hans kevin koooostner'ande och vill bara gråta igen. Och ja, det ska vara costner med k. Där. Hopplöst.

För övrigt kommer det antagligen en liten redovisning av mina och annas äventyr förra veckan. Stay tuned, typ

to micke with love, always

2008-09-27T22:58:00.002+02:00

hjälp mig

2008-09-26T18:08:00.003+02:00

Idag är en riktig skitdag. Dels för att anna åker hem imorn, men mest för att jag drömde om micke imorse och det är fanimej tusen gånger värre än att drömma mardrömmar hela nätterna. Har ett stort hål i hjärtat och vill bara gråta. I vanliga fall brukar jag lyckas inbilla mig själv att jag inte alls saknar honom, men när mitt undermedvetna envist måste påtala sanningen så vill jag bara skrika. Jag orkar inte med det här. Varför var jag tvungen att vara så störd?!

Nu så

2008-09-25T15:06:00.001+02:00

Nu är håret lite kortare...

Kvällsmat

2008-09-18T22:29:00.001+02:00

Mmm, kycklingwok. Luktar himmelskt måste jag erkänna - även om det kanske inte ser så ut;-)

host, host

2008-09-18T19:54:00.002+02:00

Imorn kommer en kille och hämtar mitt wii. yay. Det sitter verkligen bra med dom pengarna för inatt när jag skulle sätta igång min stereo så sa det bara pang och så dog den. Så det blir att kika efter en ny sån när vi är på gekås på onsdag. För utan stereo kan jag inte leva. Nu måste jag bara lyckas bända upp åbäket på nåt sätt så jag får ut mina skivor. Naturligtvis är det tre dishwalla-skivor i så dom måste jag ju verkligen ha ut, störigt som fan. Så skinnjacka kan jag ju glömma nu iaf. Fast det är säkert lika bra det, är för tjock för sånt iaf;)

För övrigt har jag äntligen börjat städa så smått. Har jag förresten nämnt att jag hatar att städa? Jag hatar att städa. Blir jag nångång med jobb igen så ska jag skaffa städhjälp sådär varannan vecka eller nåt. Det kan det fanimej vara värt för att slippa eländet själv.

helvetet

2008-09-17T16:35:00.002+02:00

Idag har jag en riktigt dålig dag. Hjärtat värker av saknad efter micke och kinderna bränner av skam av tankar på hur stört jag betett mig eftersom han inte såg nån annan utväg än att blocka mig. Och tro mig, jag har verkligen varit stördast i världen. Men jag trodde ändå aldrig att det skulle sluta så här. Det blir svårt att leva med.
Men en liten ljusglimt, jag vann hela 25 kr igår på mina trisslotter. Så nu får jag lite mer spänning när jag löser in den och tar en ny lott. Maten igår blev också helt okej, även om potatisen smakade väldigt smörigt. Antingen är det nåt fel på min rapsolja(öppnades igår men är väldigt mörk jämfört med innehållet i den gamla flaskan) eller så ska det helt enkelt smaka så när den kombineras med just den sortens potatis. Hursomhelst, jag verkar inte har fått några men av det hela så det blir samma visa ikväll igen.

men så svara då!

2008-09-16T18:09:00.003+02:00

Har redan planerat vad jag ska använda pengarna till. För wii'et alltså. Hårklippning och en skinnjacka. Skulle helst av allt i hela världen vilja ha en vinröd skinnkappa, men vi får väl se vad jag kan hitta i den prisklassen. Ska kika på gekås när vi ska dit nästa vecka och förhoppningsvis hittar jag nånting där, för deras skinngrejer brukar ju vara helt lagom dyra. Tveksamt om dom har vinröda jackor dock, men vi får se. Med lite tur har jag råd att köpa ett par skor på skoboo också. Inte för att jag kanske behöver, men för att jag kan och vill ha. Skulle gärna vilja hitta ett par snygga stövlar t ex. Har ett par som jag fått från anna, men eftersom jag är så tjock om benen så får jag nog inte upp dragkedjan helt längre. Och även om jag skulle få det så väller det ju ut en massa ben(eller ja, fett då) över skaftet och det är ju inte så jättesnyggt. Faktiskt.

Köpte två trisslotter när jag var i affären. Ja, för jag tyckte jag var så duktig som nästan inte köpte nåt onödigt alls så jag ville belöna mig själv lite;) Förväntar mig inte att vinna nånting, men det är ju kul med lite spänning i vardagen ändå. För jag känner som farmor, varför bli arg och besviken över att inget vinna - är inte spänningen vinst nog?! Senast jag var där och hälsade på så löste vi in vinsten från pappas senaste besök plus köpte ett par lotter till(totalt 10 lotter tror jag) och om jag inte minns helt fel så vann vi hela 25 kr då. Inte en endaste sur min, förutom det obligatoriska leende asch'et från farmor, för vi hade trevligt medan vi skrapade. Så nu ska jag skrapa mina lotter och sen ställa mig och skala potatis, för ja, det blir klyftpotatis och kotletter idag. Yay vad jag är duktig. Fast helst av allt skulle jag fortfarande bara vilja ha pasta...

up, up and away

2008-09-16T16:45:00.003+02:00

Sådärja, nu har jag äntligen skaffat abonnemang hos comhem för telefoni. Sparar på det viset minst 66kr per månad - räknas det fortfarande som combo eftersom jag har tv och bredband därigenom redan så blir ju besparingen betydligt större än så. Yay. Har eventuellt dessutom redan fått sålt mitt wii. Han bjöd visserligen bara 2200kr men det får duga. Förhoppningsvis vill han fortfarande ha det -trots att han hörde av sig redan imorse och det tog mig tills för en timme sen att acceptera hans bud(det tog emot rejält). Då bör han komma upp och hämta det idag eller allra senast imorn och jag får förhoppningsvis pengarna i handen. Yay. Har haft ett par andra som varit intresserade, konstigt nog så verkar det vara praxis att försöka pruta ner priset på saker på blocket;) Dom ville bara ge 2000kr och det är verkligen för lite. Visst, jag har bara lagt ut 549kr för hela grejen, men vill ju gärna få lite mer än så eftersom allt är helt oanvänt. Nåväl, vi får väl se hur det går.

Var nere i källaren och kollade så min cykel fanns kvar också. Kände en överväldigande kärlek för den när jag såg den(vilket tog en liten stund för nån hade flyttat på den) och egentligen så skulle jag vilja ha kvar den, men eftersom jag aldrig använder den och jag behöver pengarna så är det bäst så här. Men åh, det svider. För den är verkligen skitsnygg! Grön och svart och skinande ny. Kommer inte sälja den för under 5000kr iaf, det kan jag säga. Inte som det känns nu iaf.

Nej, jag ska väl försöka ta mig i kragen och gå och handla nu. Har inte börjat städa än men kom på att jag har hela fredag på mig också så jag skjuter på det tills imorn. Jag, prokrastinera? Nejnejnej, jag skulle väl aldrig:D Kör iaf en omgång i diskmaskinen med sånt som jag tidigare bara halvhjärtat orkat diska för hand och som därför stått framme och skräpat. Kommer dessutom gå ett varv i lägenheten med en soppåse i hand och slänga godispapper och annat som jag inte riktigt orkat ta med ända till köket och slängt där. Mm, det är farligt att ha ett vardagsrumsbord med en massa fack under själva bordet där man kan gömma sånt...

Och där svarade jag äntligen när gubben från vetlanda ringde. Det visade sig att han hade fel nummer;)

pengar, pengar, pengar

2008-09-15T23:24:00.002+02:00

Funderar starkt på att sälja mitt wii igen. Har fortfarande inte använt det och skulle verkligen behöva pengarna till ett annat projekt. Ingen som känner nån som är intresserad? Hade tänkt mig typ 2500kr för konsolen, wii sports och mario kart. Sitter även och bannar mig själv för att jag inte fått tummen ur och försökt få sålt min cykel. Måste komma ihåg att gå ner i källaren och för det första kontrollera att den inte blivit stulen och sen ta med den upp i lägenheten för fotografering så jag kan sätta ut annons på blocket. Kunde jag hitta nån där som vill köpa den för 5000kr så skulle jag vara en väldigt happy camper. Har ju knappt själv använt den nånting så i det avseendet är den ju i princip som ny - även om modellen har några år på nacken. Inser ju att det kanske inte är så jättesmart att försöka sälja en cykel på hösten och förvänta sig några större summor, men man kan ju alltid försöka. På sin höjd förlorar jag väl runt 80kr och får dras med den till våren och försöka sälja den då istället om jag inte får ett bud som känns acceptabelt.

Jupp, det här var antagligen det sista inlägget för detta dygn så passa på och njut av den ovanligt täta - om än ointressanta - uppdateringen av min blogg.

mat, mat, mat

2008-09-15T22:43:00.004+02:00

Är fruktansvärt hungrig just nu. Satte i mig en liten tallrik med vaniljglass, skivad banan, chokladsås, strössel och ett par maränger(det sistnämnda var mammas idé) för en timme sen men det gjorde ingen större nytta. Överhuvudtaget har jag blivit rejält hungrigare den senaste tiden och jag skulle nog vilja skylla det på semesterveckan på öland/skåne. För där blev det allt som oftast frukost och sen rejäl lunch och kvällsmat på det. Och ja, på kvällarna innebar det inte helt sällan förrätt, huvudrätt och efterrätt(man måste ju passa på när nån annan lagar och en tredje betalar!) Plus fika på eftermiddagen. Så det är verkligen inte konstigt att jag gått upp ett par kilon igen. För det är åtminstone det dubbla jämfört med vad jag brukar få i mig under en dag. Ökad aptit är dessutom en av biverkningarna på mina mediciner så att jag håller på att sluta med dom hjälper ju inte heller. Skulle ge bra mycket för en tallrik med penne-pasta och arrabbiata-sås just nu. Och egentligen, jag har bara varit uppe i 9 timmar så tidsmässigt så skulle det ju passa med kvällsmat ungefär nu. Får se om jag kan med att ställa mig vid spisen och göra det om en stund. Det är ju ordnat på en kvart.

Imorgon ska jag försöka orka göra klyftpotatis och steka en kotlett eller två. Är väldigt länge sen sist nu och jag måste skärpa till mig med matlagning hemma istället för att köpa skräpmat jämt. Och förhoppningsvis så kommer jag och anna göra fläskfilé och potatisgratäng när hon är hemma. Det är lite som vår paradrätt - hon steker köttet och jag gör gratängen. Perfekt arbetsfördelning för mig som inte är så bra på att steka kött. Jäklars, vad sugen jag blev nu! Kan inte tänka på annat än mat... Lax, kycklingwook, mammas/pappas pyttipanna, baconmackor, revbensspjäll, söndagsstek...gah! Men hellre mat än micke på hjärnan;)

-"this is heartbroken - how's that for impervious, huh?"

2008-09-15T22:05:00.004+02:00

Fick plötsligt sån lust att titta på filmen "Something's gotta give". Tycker den är alldeles fantastiskt trevlig och tillhör den skara filmer som jag kan se hur många gånger som helst. Så typiskt att jag är på orust nu då och filmen hemma i stan. Kommer åka hem imorgon bitti och måste sen ägna resten av veckan åt att storstäda lägenheten. Anna kommer ju nämligen hem på besök på söndag, yay:D Eller ja, egentligen kommer hon till sverige redan på lördag men eftersom hon flyger till köpenhamn så kommer susanne möta henne och sen stannar anna över natten hos henne i malmö. Lite tråkigt för det betyder ju att ett helt dygn försvinner av hennes redan korta vistelse för min del, men det får ju gå ändå. Jag får väl försöka se till att kunna åka och hälsa på henne i början på nästa år eller så. Känns lite sjukt att bara träffas två veckor om året, men sånt är livet. Det är ju bättre än ingenting alls.

Utöver det har jag inget speciellt planerat denna veckan. Eventuellt kan det bli en liten utflykt med mor nån eftermiddag/kväll men det återstår att se.

moving on

2008-09-15T16:26:00.004+02:00

Micke har raderat och blockerat mig på msn. Well, fuck him anyways. Så nu kan jag bli fri vilken dag som helst. Yay.

Funderar för övrigt väldigt starkt på att klippa av hälften av håret. Jag menar, det är ju bara hår och om jag vantrivs med kortare hår så är det ju bara att låta det växa ut igen. Lägger in bilder på det jag har nu och hur jag ungefär hade tänkt ha det (igen) så kan ni ju komma med eventuella synpunkter som ni har. Om ni tycker att det är en bra eller dålig idé att klippa mig alltså;)

eller

läskigt

2008-09-15T01:56:00.002+02:00

Oh, märkliga ljud och en radio som satte igång av sig självt gör att jag tror att det kommer dröja ett bra tag innan jag lyckas/vågar somna inatt. En himla tur att jag är på orust och har mor här och inte är alldeles ensam här eller hemma i stan. Här förväntar jag mig nästan läskigheter... Till och med mor erkände häromdagen att hon kan tycka att det är olustigt att sova här själv. Så ja, om jag, mamma , anna och susanne alla känner så så måste det ju vara nåt.. Yikes.

Edwin McCain - Through the Floor

2008-09-15T01:48:00.001+02:00

Bortse från videon, det är musiken som är bra.

livin' on a prayer

2008-09-11T20:20:00.003+02:00

Åh, nostalgitripp deluxe. Denna veckas nedräkningslista på vh1 avverkar one hit wonders och den ena trevliga låten efter den andra spelas och minnen flashar förbi. Som när dom spelade omc's how bizarre - då satt jag i kias soffa igen och gick på högstadiet och var kär i peter andré igen;) Det var ju på den tiden då jag hade lite kompisar och nästan till och med ett litet liv... Tubthumping och brimful of asha påminner om mitt myckna datorsittande och gamla nätförälskelser. Haha. Åh, och nu spelas what's up med 4 non blondes och jag är 12 år och dansar tryckare med min väldigt nya(vi talar minuter här) pojkvän jonas på örndisco i folkets hus i varberg. Det var hans favoritlåt just då så han önskade den speciellt... Vi var tillsammans i hela åtta dagar och träffades en gång. Eller två om man räknar med mitt och annas födelsedagsparty där han gjorde slut - eller om jag hann före?:P Redan där insåg jag att jag aldrig skulle komma att klara av att ha ett normalt förhållande, för ångesten skulle alltid komma ivägen. Att jag var konstig och annorlunda och att det var nåt fel på mig. För jag låg verkligen hela den där natten efter att vi blivit tillsammans och plågades av ångest över det hela. Helt sjukt.

För övrigt mår jag idag helt okej. Det gjorde verkligen susen att börja med en halv tablett igen för att "mildra övergången" till medicinfrihet. Kunde jag nu bara sluta vara så enkelspårig så skulle allt vara prima ballerina.

2008-09-10T18:50:00.002+02:00

Inte helt otippat så höll mor med mig om att det nog är en bra idé att ta en halv tablett om dagen veckan ut, så nu har jag precis svalt en. Visserligen så har illamåendet redan gett med sig för stunden, men eftersom det kan komma och gå lite så tog jag en iaf. Om inte annat så kanske det rår på den förbannade yrseln. För det är riktigt obehagligt när det liksom svischar till i skallen och man blir lite svimningsfärdig.
Tack gode gud för att jag är sjukskriven och inte behöver vara på ett jobb i det här tillståndet.

För övrigt så ser jag fram emot helgen. Pappa är på jersey så det blir bara jag och mamma och det är aldrig fel. Förhoppningsvis så ska även vädret vara hyfsat så vi kan dra iväg på svampplockningsutflykt. Om jag orkar;)

riktigt illa

2008-09-10T18:21:00.004+02:00

Jävlar, vad dåligt jag har mått sen i eftermiddags. Yr som satan och illamående till tusen. Var till och med yr i sömnen. Har precis varit iväg och köpt ingefäratabletter för att se om det kan hjälpa mot illamåendet. Köpte ju tuggummin häromdagen men eftersom jag idag tagit sobril tidigare och redan är tillräckligt trött utan att behöva spä på det så provar jag tabletter nu istället. Jag börjar verkligen inse värdet med långsam nedtrappning...
Var ju hos läkaren i morse (idag fick jag hela 10 minuter för mina 300kr) men sa inget direkt om mina besvär, för trots att det var rätt jäkligt ven igår så hoppades jag att det bara skulle vara en engångsföreteelse. Nu ångrar jag mig som fan. Blir det så här imorn också får jag nog ringa till psyk och säga att jag nog måste äta en halv tablett ett tag för att överleva. För det här är verkligen inte roligt nånstans. Eller så tar jag en halv tablett redan idag. Det är för mig just nu ett större mirakel att jag stod ut med det myckna illamåendet våren/sommaren 2006 utan att ta livet av mig.

Sprang inom affären också och köpte lite frukt och annat. Det bruakr funka rätt okej att äta näär jag mår illa. Nåt annat som brukar kunna gå väldigt bra är faktiskt godis. Visst är det lite knepigt? Speciellt bra funkar såna där små knattefnattetjatte-godisar i grönt gulr och rött. Fast det är ju klart, det är ju fruktsmak på dom så... Några sådana fanns dock inte på jacob's så jag fick nöja mig med en påse ahlgrens bilar istället.

Nejfan, jag åfr nog ringa och rådfråga mor om hur jag ska göra, ifall jag ska äta halva tabletter ett tag eller inte. För jag står inte ut.

justja

2008-09-08T22:49:00.001+02:00

Förresten, igår tog jag mitt livs sista paroxetin-tablett. Yay! Det borde egentligen firas på nåt sätt...

argh

2008-09-08T22:31:00.002+02:00

Ugh, denna dag har i princip varit raka motsatsen till förra måndagen. Har varit rejält nere och hur trött som helst. Dessutom har jag ont i både hals och huvud och det känns i största allmänhet som att en förkylning kan vara på gång. Bara jag slipper täppt näsa imorn när jag ska till tandläkaren och gapa, för jag kom på för sent att det kanske skulle varit bäst att skjuta på tiden. Jaja, vi får väl se hur bra det går att ta sig ur sängen imorn. Hoppas att detta bara är utsättningssymtom och inget annat, för det är ju drygt att må så här*s*. Så idag kan jag utan tvekan se att det bästa nog vore ny medicin, men allt sånt beror ju helt på dagsformen.

För övrigt ska jag nog ta och köpa ett paket calma på apoteket för att se om det kan hjälpa mig med mitt illamående framöver. Läste precis på sps att det funkar för vissa, och det kan ju helt klart vara värt att prova.

Annars ser jag mest fram emot att min "gynekologiska blödning" ska sluta nån gång. Har varit blödningsfri i hela tre dagar de senaste två veckorna. Misstänker att det beror på utsättningen av fluoxetin - eller hoppas åtmionstone det. Drygt som satan, men det är väl å andra sidan en bra försmak på vad som eventuellt komma skall när spiralen satts in.

Och satan i gatan vad jag gått och blivit sexuellt frustrerad på sistone. Det är verkligen tur för grabbarna i den här stan att jag har sf för annars hade dom levt farligt just nu. Nu vet jag hur det är att vara en 14-årig liten gosse iaf*s*

mediciner och bortaresan

2008-09-07T19:31:00.004+02:00

Vet ni vad? Det känns lite som ett genialiskt drag att sluta med fluoxetin, för så bra som jag mådde i söndags/måndags vet jag inte om jag någonsin gjort tidigare. Kan ju annars ibland drabbas av närmast euforiskt bra mående kortare stunder, men det här höll i sig länge och kändes som att vara mer normalt. Känner fortfarande att det är helt okej ställt med mig, vad gäller depressionsbiten iaf. Att jag inte testat detta tidigare?! Det blev så att jag började fundera på att inte trappa ner paroxetinet alls utan köra på så här ett tag, men kom till slut fram till att det nog var klokast att följa doktorns plan. Är för övrigt på det stora hela väldigt sugen på att prova att inte äta nån medicin alls framöver. Jag skulle antagligen må överjävligt i åtminstone ett halvår framöver, men eftersom jag nu börjat misstänka att det snarare skulle bero på utsättningen av medicinen snarare än att sjukdomen kommit tillbaka - som min läkare trodde - så kunde det ju vara värt ett försök. För helst av allt vill jag ju klara mig helt utan mediciner, för jag kan inte låta bli att vara orolig över de effekter dessa preparat kan ha på kroppen och hjärnan långsiktigt, för det är det ju egentligen ingen som vet i dagsläget. Dessutom är det ju bara att sätta in en ny medicin om jag känner att situationen blir ohållbar igen. Får ta ett allvarligt snack med min läkare om detta nu i veckan när jag ska träffa honom. Att sen det jag läst om den nya medicinen som är mest aktuell inte känns som nåt jag vill uppleva gör inte saken bättre. Och ja, jag vet att alla reagerar helt olika, men att må bra i huvudet men att tappa alla känslor - som många beskrivit - är inget jag vill vara med om. Visst, det skulle kunna göra det möjligt för mig att leva ett relativt normalt liv med arbete osv, men att inte kunna gråta osv känns för mig väldigt negativt. Inte för att jag tycker att det är så värst kul att gråta, men jag gråter hellre ett par gånger i veckan än att inte kunna göra det alls. Jag vill kunna leva _och_ känna, inte antingen eller.
Utan tvekan att det skulle gå snabbare för mig att komma tillbaka till ett produktivt liv med medicinen, men jag vet inte om jag tycker att det är mer värt än att "slösa" ytterligare ett halvår eller ett år av mitt liv på att försöka komma tillbaka helt medicinfri. Observera att det ingenstans handlar om att jag inte vill komma tillbaka till arbetslivet istället för att leva på er andra som minsann måste jobba, för det är inte ett dugg kul att leva på knappt 8000kr/mån och jag vill verkligen ha ett jobb jag klarar av, utan att det bara handlar om två olika alternativ med olika lång väg till slutmålet. Och att jag inte vet vilken som egentligen är vettigast på lång sikt. För det här känns som ett ganska unikt tillfälle att kunna börja om från början och bygga en grund från botten baserad på mina verkliga förutsättningar och inte dom som skapas av en medicin.

Jag tror fullt och fast på att en del människor behöver en antidepressiv medicin livet ut för att kunna fungera normalt, precis som att en diabetiker behöver insulin - men det hindrar mig inte från att helst av allt vilja slippa det och att istället klara av livet med hjälp av andra saker som t ex en duktig psykolog kan ge mig. I mina ögon är det värt ett försök, risken är väl att det inte är genomförbart enligt försäkringskassan osv och att jag "tvingas" äta medicin istället för att klara ekonomin. För jag har snart redan varit sjukskriven i 7 månader och att om redan 5 månader få min sjukersättning sänkt funkar inte. Så fort kommer jag antagligen inte bli tillräckligt bra för att kunna ställa mig till arbetsmarknades förfogande igen. Utan medicin. Så jag vet inte, min plan är väl alldeles för orealistisk för att få testas i dagens samhälle.

Fast det var ju egentligen inte det här jag skulle skriva om utan resan till öland/simrishamn. Nu orkar jag inte bli särskilt långrandig om det, det räcker med att säga att det var en trevlig resa. Vi bodde fint, 100m från vattnet, i äleklinta, 15km norr om borgholm, vi såg både långe jan och långe erik, åt gott (ven om skamligt många ställen redan stängt för säsongen!) och bara tog det lugnt. Dock vet jag inte om det är ett ställe jag känner nåt större behov av att besöka igen. Det skulle väl isf vara för att få rida på kamelerna som gick precis i närheten av där vi bodde;) Att jag tvingades se en svart snok slingra sig över en gångväg inte långt framför fötterna höjde inte ölands anseende i mina ögon. Ormar får gärna finnas, men inte visa sig i närheten av mig. Så är det.
Simrishamn var däremot lika trevlig som vanligt. På fredagen tog vi en biltur(som omväxling mot dom andra så bilfria dagarna*s*) längs kusten och ner till ystad. Alltså allvarligt, brantevik är ju hur mysigt som helst, så nån kan väl skänka mig ett par miljoner så jag kan köpa ett sånt där litet vinkelhus i sten där. I ystad gjorde vi ett par fnd i en affär som reade med 50% för att göra plats för vinterns sortiment. Blev en ljuslykta och en ljusstake i svart smide. Passar ypperligt in med min övriga dekor där hemma. Om jag nu bara hittar nånstans att göra plats för dom.. Jag är ju lite sådär att om något jag vill ha är på rea så bara måste jag köpa, oavsett om det är nåt jag behöver eller inte. Hrm. Fast det blir nog bra, då behöver jag inte köpa fler blommor att ha i mina fönster istället. För dom har jag ju bara ihjäl titt som tätt ändå.

Haha, fast det bästa var väl att vi såg ulf lundell på macken i kivik på vägen hem. Han såg precis sådär svår ut som han verkar. Och naturligtvis kör han en trailblazer, som nog inte direkt är det mest miljövänliga man kan äga, samt var iförd en grön jacka som liknar en sån som engelska godsägare brukar strutta runt i, typ. Eller ja, vet inte om godsägare är rätt ord men det får duga.

På vägen hem stannade vi även i varberg och jag lyckades få till att både äta på stanton's till lunch och köpa med rostbiff och potatissallad hem. Det hör ju inte direkt till vanligheterna. Fast jag mådde rätt illa på kvällen igår efter den där pizzan så jag vet inte om det kommer bli så många fler besök på det där stället.
Och naturligtvis kunde jag inte låta bli att hålla utkik efter micke hela tiden vi var i vbg. Jösses, liksom. Fast sen kom jag på att han nog var på dejt i danmark denna helgen. Dödsmetallbanddejt alltså, ingen vanlig. För det det hade jag nog inte pallat med att få veta;) Tror dom var imponerade av nåt fotografiskt han gjort så antaligen blir det väl nån form av samarbete där*s*.

För övrigt är det idag ett år sen mormor gick bort. Å ena sidan kan jag inte förstå att det redan gått ett år, samtidigt som jag å andra sidan inte kan förstå att det bara gått ett år. Konstigt, det där. Fast jag kan fortfarande ibland vara lite på väg att fråga mama om hon pratat med mormor nåt på sistone. Inte på samma sätt som det var i början, men det är ändå en fråga som ibland dyker upp i mitt huvud. Nåväl, jag hoppas att hon och morfar har det bra där dom är nu. Vart det nu än kan vara...

kalla mig hypokondriker

2008-08-30T00:41:00.003+02:00

Tröttsamma jag är återigen helt säker på att jag har en liten blodpropp i vänster underben. Typ 2,5 cm ovanför fotknölen så är det benet lite drygt en cm tjockare än det andra och känns konstigt och gör ont/är ömt. Och det syns verkligen att det är tjockare där än på högerbenet. Så jag känner lite tendenser till hysteri och andningssvårigheter just nu. Grejen är ju att jag varit iväg till läkare förr - även om det då handlat om det andra benet tror jag. Fast enligt den läkaren jag träffade så gjorde dom inget mer än att mäta och känna, ifall skillnaden inte var minst två centimeter. Gah. För helvete, jag sitter/ligger ju väldigt många av dygnets timmar och äter väldigt ohälsosamt så det känns inte som att det vore en hel omöjlighet att det skulle kunna vara en propp.

Fast jag är kanske bara överkänslig sen jag slutade med ena medicinen*s*

hårt och svårt

2008-08-28T23:57:00.002+02:00

Läkaren ringde aldrig tillbaka så vi får väl se om han råkar väcka mig imorn. Annars får han väl lämna meddelande på telefonsvararen om han ringer nån annan dag, på måndag br det av till öland för ett par dagar. Lite taskig tajming mitt uppe i medicinnedtrappningen, men det får gå ändå.

Fick lite oväntat bytt ett par ord med micke för en stund sen. Blev lite hastigt avbrutna senast så han ville väl... Ja, jag vet inte, han ville väl vara snäll. Dock lär det inte hända igen på länge, om ens någonsin. Hans avslut var ett sånt där "sköt om dig och lycka till i framtiden"-avslut.
Det är så svårt, han har funnits i mina tankar dagligen de senaste tre åren och det känns så tomt och konstigt och fel att behöva försöka sluta med det. Han har ju "sagt upp kontakten" flera gånger tidigare, ja, det här är tredje gången, så för mig känns det inte konstigt att jag de senaste månaderna nånstans inom mig trott och väntat på att han skulle ta sitt förnuft tillfånga ytterligare en gång. Men nej, det här verkar verkligen vara tredje gången gillt och den som verkligen fastnar. Ytterligare ett intresse för honom har utvecklats till en inkomstkälla(den mannen är verkligen skrämmande bra på allt han tar sig för!) och numer hinner han med att ha ett socialt liv med fest och folk och vänner och har inte längre något behov av mig. Jag har blivit fullständigt överflödig och det gör ont. Det gör skitont att veta. Det gör ont att veta att han måste anstränga sig för att bry sig nu. För det gör han inte egentligen längre. Alls. Från att ha trott att jag alltid skulle vara lite speciell för honom så har jag gått och blivit ingenting. Livet är hårt.

Vad jag menar är att det kommer ta tid innan jag har lyckats gå vidare. Förra gången tog det ett år innan jag slutade sakna honom - och då hade jag ju inte ens träffat honom*s*

hysteriskt roligt

2008-08-28T10:23:00.003+02:00

Jaha, 300kr för ett läkarbesök som varade i ungefär fem minuter. Det är verkligen jättekul när man är så rik som mig. Förstår inte varför vi inte kunde tagit det hela på telefon istället! Fast ja, jag fick lite telefontid också eftersom dom på apoteket talade om att det antal av sobril som läkaren skrivit inte längre finns att få. Gah. Så nu får jag antingen tabletter på 10mg istället för 5 eller så...kanske en helt annan sort. För min del spelar det inte så stor roll, bara jag slipper få 100st av dom. Dels har jag svårt att se att jag skulle hinna göra av med så många innan dom blivit för gamla och dels är det ju lite farligt att ha tillgång till så många;) Men vi får se, han skulle ringa till andra apotek och kolla om dom har några 25-pack kvar också. För tydligen går det fortfarande att skriva det antalet i apotekssystemet typ, så han ville dubbelkolla.

Annars inte mycket nytt. Var lite polisdrama utanför mitt sovrumsfönster inatt vid 3-tiden. Två grabbar som greps misstänkta för misshandel alternativt rån. Först trodde jag att det var nån som vägrade betala för sin taxi och att det vara passageraren och chauffören som tjafsade, men sen röt den ena rösten till att dom skulle sätta händerna mot bilen och då började jag förstå att det var annat spännande på gång;) Men lite typiskt var det för jag var precis på väg att somna när dom satte igång med att tjoa och det tog sen en stund innan jag faktiskt lyckades somna när det hela var över. I vanliga fall hade det inte gjort nåt men eftersom jag idag skulle upp klockan åtta så blev jag lite stressad av det hela. Och naturligtvis vaknade jag redan strax efter sju så det blev inte så värst mycket sömn där så jag kommer nog alldeles strax krypa ner i sängen en stund igen. Ska bara försöka komma iväg till banken och lösa in utbetalningen från försäkringskassan - och det där är en liten historia i sig för jag missade att skicka in förra läkarintyget i tid så nu vet jag inte riktigt om jag kommer få mer pengar än dom där knappt 3000 jag nu fått. Ja, jag blir så jäkla trött på mig själv att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Kan jag förstöra för mig själv så gör jag det.

inte roligare än så här

2008-08-27T01:05:00.002+02:00

Hm. Okej. Hur ska jag börja, long time no see? Vet faktiskt inte varför det tar emot så att orka skriva här.

Men för helvete! Satte på radion för att få något att lyssna på i bakgrunden för att ha nåt att göra när jag tänker i skriveripauserna. (Ja, det lät ju bra, verkligen!) Och nu började precis takida's curly sue spelas, en låt jag på senare tid lyssnat rätt mycket på - och varit ledsen. Vet att den låten är rätt gammal vid det här laget men jag har ju alltid varit lite "efter". Hursomhelst, låten får mig att tänka på och sakna micke - och det var precis vad jag inte behövde just nu.
Sådärja, nu spelas shakira istället och jag blir påmind om idiotexet istället*s*

Jaja, skitsamma.

Hm, kan väl börja meed att tala om att jag hade rätt när jag förutspådde vad jag skulle få i födelsedagspresent. Blev mest pengar och...ingenting;) Haha, nejdå, fick bara vänta på present från s tills nu i helgen. Fick ett nintendo wii av galningen! Jösses amalia, liksom. Har inte provat det än för jag har haft djävulsk huvudvärk sen i lördags eftermiddag, men förhoppningsvis blir det premiär onsdag eller torsdag(beror på när jag orkat städa lite här...), så när anna kommer hem på besök så lär det bli lite bowlat av här. Yay! Har för övrigt inte fått nåt av anna än så jag har fortfarande nåt litet att se fram emot. Och själv är jag lika dålig för jag har fortfarande inte gett storasyster hennes present, och det har ju gått två veckor sen hon fyllde nu...ajajaj. Måste verkligen försöka komma ihåg att göra det imorn!

Annars har det hänt så mycket som att jag varit och träffat min läkare på psyk för första gången. Det skedde i tisdags förra veckan och gick relativt smärtfritt. Det jag var mest rädd för var att jag skulle verka friskare än jag egentligen är, så att han inte skulle tycka att det inte fanns nån anledning till vidare åtgärder och sjukskrivning. Som tur var så oroade jag mig helt i onödan som vanligt. Enligt honom lider jag av komplicerad social fobi som överlappar en del med diagnosen fobisk personlighetsstörning. Pratade lite om just det och jag uttryckte min oro över att ha hört att det tydligen ska vara väldigt svårt att göra nånting åt det hela om man lider av just en personlighetsstörning (well duh, liksom) men han sa att det mycket väl går att bli bättre iaf. Om inte annat så måste man ju kunna lindra "symptomen" på ett eller annat sätt. Han har dessutom lagt till diagnosen depression, tidigare har det bara stått att jag har social fobi, och han bedömer den som måttlig. Det kan jag hålla med om, jag är ju inte fullständigt handlingsförlamad och alltid nedstämd - samtidigt som det ju är något som varierar i perioder. Han skulle nu prata med psykologerna dr uppe och försöka se till så att jag får lite kbt snart. Som han sa så har jag aldrig fått prova riktig hardcore-kbt och förhoppningsvis ska det ge något effekt till skillnad från de "light-varianter" jag provat tidigare. Och det trots att jag verkligen inte är förmögen att förklara vad jag tänker och känner i jobbiga situationer(med andra ord vet jag inte riktigt hur jag ska byta ut dom mot bättre tankar) för jag har själv ingen som helst aning. Jag bara stänger av och blockerar eller förtränger allt som försiggår i mitt huvud.

Utöver terapi så ska jag även prova en ny medicin så jag har precis klarat av första veckan av utsättningen av den ena av mina nuvarande mediciner. Började med att äta den bara varannan dag, och i söndags tog jag den sista. Kan inte påstå att jag egentligen känner nånting av det, vilket är väldigt skönt. Denna veckan ska jag alltså bara äta paroxetin i oförändrad dos. Nästa vecka ska jag ta bort en tablett där, och veckan efter ska jag inte ta någon alls och antagligen börja så smått med den nya. Med andra ord så blir det en ganska snabb och tuff nedtrappning, så vi får väl se hur jag klarar av det. Mådde ju verkligen inget vidare förra gången jag försökte sluta med paroxetinen, men det tog ju nån månad innan det verkligen märktes av.
Ska iaf tillbaka till doktorn på torsdag så att han kan kolla hur jag mår. Först fick jag en tid den 10/9, men i torsdags förra veckan fick jag ett brev där det stod att han vid närmare eftertanke nog ville ha uppföljning lite tidigare. Antagligen kan han ha blivit lite orolig över vad jag sa när han frågade om jag hade självmordstankar, haha. Svarade nämligen att nej, det har jag inte egentligen. Det är mer så att jag önskar att jag såg det som ett alternativ;) Och som sagt, jag ser verkligen inte självmord som en utväg för egen del. Jag skulle aldrig kunna göra så mot min familj. Att jag dessutom är rysligt rädd för döden är ytterligare en anledning till varför det inte är nåt alternativ.

Så ja, det har äntligen börjat hända lite på den fronten och förhoppningsvis ska det leda till att jag börjar må bättre och får mer och bättre livskvalitet. För i dagsläget är den verkligen inte mycket att skryta med.

Sen sist har jag också hunnit med en helg i örebro och det var väldigt trevligt. Bodde på mitt absoluta favorithotell ever, stora hotellet, träffade farmor, åt god mat och bara var. Gillar verkligen den staden. Vi passade även på att åka till sköllersta för att kika på vårat gamla hus där. Själv minns jag inte mycket av tiden där, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag bara var 1-2 nånting när vi flyttade därifrån, men den lilla(!) backen i början av gatan känns ändå bekant. Vill så bestämt minnas att det var där som dom där hundarna hoppade upp med tassarna mot vagnen och skrämde livet ur oss. Har alltid skyllt min hundrädsla på den händelsen...;) Eller var det backe i hallsberg också? Kommer verkligen inte ihåg... Nåväl, skitsamma. Det var trevligt hursomhelst.
Vi var också på kyrkogårdarna för att se till mormor och morfars, och farfars gravar. Både jag och mamma tyckte det såg dumt ut på mormor och morfars grav, för hennes namn är antagligen inte lika djupt inristat(?) i stenen så det var mycket ljusare. Kanske en skitsak att klaga på, men jag tycker dom kunde försökt ha samma djup så att det sett finare och mer enhetligt ut. Kan för övrigt inte riktigt fatta att mormor snart har varit borta i ett helt år. Vart har tiden tagit vägen? Saknar att åka och hälsa på henne och äta finska pinnar och blåbärspaj...

Nej, det var väl ungefär det som har hänt sen sist. Har förresten fått veta varför micke inte vill ha mig i sitt liv. Han vill inte ha några band till någon, och därför får jag aldrig träffa honom igen. Och eftersom vi aldrig kommer träffas igen så ser han ingen anledning att ha kontakt överhuvudtaget, tydligen. Själv har jag lite svårt att acceptera det där och tar vara på varje tillfälle jag kan hitta en anledning att skicka några ord åt hans håll. Varför jag håller på och plågar mig själv på det viset vet jag inte. Masochist javisst, kanske? Den senaste veckan har jag haft extra svårt för att låta honom vara ifred och i måndags höll jag på att bli fullständigt tokig.
Micke är verkligen inte perfekt på något sätt, inte på långa vägar, men han är perfekt för mig. Jag tror fullt och fast på att han är mitt livs kärlek, det kommer jag alltid göra. Men jag vet också att jag måste gå vidare, acceptera att det inte blev mer än så här. Jag försöker verkligen, och vissa dagar känns det helt okej, men jag vet också att jag inte på långa vägar har sörjt färdigt än. Så snälla, inga kommentarer om det. Jag vet det redan, och det gör mer skada än nytta när folk påpekar sånt.

it's still alive

2008-08-08T01:14:00.001+02:00

Ja, så är det. Kommer en längre uppdatering vilken dag som helst nu.

hey shorty, it's your birthday

2008-07-24T11:33:00.002+02:00

Ja, och alldeles nyssen var klockan på min dator 11:32, så nu har jag verkligen fyllt år;) Som vanligt på senare år(=dom senaste 15) så känns det inget speciellt alls. Vet inte ens om jag kommer få några presenter idag, då mamma fått för sig att vi ska fira imorn kväll eftersom det skulle bli för stressigt ikväll...? Eller för den delen vet jag inte om jag får några presenter alls eftersom jag inte kommit på nåt att önska mig. Vill bara ha sånt som inte går att få/är orimligt att ens be om, så.. Det blir väl kanske lite pengar. Och det är ju inte fy skam. Har kommit in i en period då jag hellre vill ha en hög pengar på kontot så jag klarar mig en regnig dag än att göra av med dom. Inte för att det hindrat mig från att köpa en och annan bok, men det kunde varit värre.

Annars inledde jag min födelsedag med huvudvärk och svullna ögon. Grät som en galning till och från hela kvällen igår och skulle lätt kunna fortsätta med det idag, men det går ju inte... För att trösta mig själv lite så käkade jag choklad till frukost. Det får man ju faktiskt göra när man fyller år. Nu vill jag helst glömma bort att det är min födelsedag och ett helt år sen jag fick sitta i mickes soffa och mysa. Tycker vi kan hoppa direkt till lördag så "minnesdagarna" är över och förbi för den här gången. För det håller på att trasa sönder mig fullständigt och totalt att tänka på. Att han tog kontakt med mig på msn igår för första gången på två månader för att säga grattis(han var inte helt säker på vilket datum jag fyller - såklart) gjorde inte saken bättre. Fan, vad jag saknar den mannen. Det är helt sjukt att det kan göra så ont.

Nåväl, planen för resten av dagen är att ta mig ut till orust. Hade först tänkt åka nu på förmiddagen så jag kunnat gå ner till stranden och vara där hela eftermiddagen, men sedan mamma råkat ut för ett riktigt äckel där nere i tisdags så har jag ingen större lust att vara där nere själv. Var en tjock och fet gubbe i en segelbåt som lagt sig en bit ut från där mamma var och när hon gick i vattnet för att undersöka en strand som ligger lite längre bort och runt ett "hörn" på berget så hade han följt med i segelbåten. När hon sedan vände för att gå tillbaka så gjorde han detsamma. Naturligtvis så var hon den enda som var där nere och eftersom hon var i vattnet och försvars- och telefonlös så fann hon det hela vara väldigt obehagligt. Men mamma är mamma och hon vrålade "vad håller du på med?!" till honom och då försvann han äntligen. Hade han valt att gå iland så hade mamma inte haft nån större chans att ta sig undan, då hon var en bra bit bort från själva stranden och inte hade nån annan väg därifrån. Ugh, naken var han antagligen också. Så nu känns det som att min sista fristad har blivit besudlad och förstörd. Att inte kunna känna sig helt säker där heller på egen hand gör mig förbannad. Jag lär inte ta mig ner ensam till stranden mer i år, och att vara längst bort vid stenen istället för att tvingas hålla till på sandstranden kommer det nog dröja ett bra tag(läs år) innan jag vågar ensam. Oavsett om det är andra människor på berget eller i sanden. Vidriga jävla äckelhelvete!

Sådär, nu har jag fått det ur mig också. Ska strax göra iordning ett par mackor på det sista av rostbiffen och potatissalladen som vi plockade upp i varberg på vägen hem från småland i tisdags. Om jag nu kan ignorera rösten i mitt bakhuvud som vrålar om rötmånad och magsjuka. Jag klarade mig ju utan att bli sjuk igår så då går det säkert bra idag också. Rajt? Ja, vi tror på det. I annat fall får jag ju nåt ännu otrevligare än sista kvällen med micke att förknippa min födelsedag med. Yay?

öronplågeri

2008-07-23T23:23:00.003+02:00

Fjordfestivalen har dragit igång idag och just nu spelar rydell & quick. Ugh, säger jag bara. En himla tur att man inte hör så mycket mer än basen från dansbandstältet där arvingarna tidigare ikväll (och igen senare) spelar. Det hade varit ännu värre att tvingas lyssna på. Kommer bli skönt att slippa resten av festivalen då jag imorn återvänder till orust Visserligen kommer jag antagligen hem på lördag kväll och tvingas lyssna på frida muranius (eller vad det nu är hon heter...), men det kan man kanske stå ut med. Ja, om jag inte blir kvar i gbg och knallar till ullevi och lyssnar på iron maiden förstås. Tveksamt, men konstigare saker kan ha hänt.

jävligt irriterad

2008-07-21T19:14:00.005+02:00

Varför måste det vara så svårt för vissa att hålla käften bland? Tror dom att dom ska dö om dom är tysta i mer än fem sekunder i sträck, eller?! Jösses, jag längtar efter att få lite total tystnad imorn kväll.

Det bästa med att inte ha några vänner och bo ensam - man kan få så mycket tystnad man vill.

Dr. Horrible's Sing-Along Blog

2008-07-19T19:44:00.002+02:00

Seriöst, bland det bästa som någonsin skapats! Har du 40 minuter över så tycker jag att just du ska gå till Dr. Horrible's Sing-Along Blog och se vad jag menar. Bara tillgänglig gratis idag och imorgon. Joss Whedon bl a står bakom det hela - och då kan det ju inte bli annat än bra!

För övrigt verkar jag ha lyckats vända rätt på dygnet. Gick upp tjugo över åtta igår och strax efter åtta idag. Har visserligen sovit middag både igår och idag, men det har berott på djävulsk huvudvärk och mest inget annat. Så länge jag kommer upp före tio så är det godkänt.

tröttmössa

2008-07-17T13:48:00.004+02:00

Sådär, nu har jag varit uppe i 12,5 timmar. Ska strax sätta igång med maten - vilken kommer ta 70 minuter på sig att bli klar. Sen blir det väl ett par avsnitt till av deadliest catch innan jag kryper ner i sängen för idag. Förhoppningsvis ska detta innebära att jag från och med imorgon har en lite mer normal dyngsrytm. Nog för att jag hellre sover till 10-12 på förmiddagen och är vaken till 2-3 på natten, men... Det är dags att få lite ordning på saker och ting här igen.

fade to black

2008-07-16T09:05:00.002+02:00

Jösses, vad trött jag är. Har varit vaken sen 23-tiden igår, efter att ha sovit 3-4 timmar på kvällen. Funderade på att gå och lägga mig vid halv fem, men kom på att jag inte hämtat mitt läkarintyg på vårdcentralen än så jag bestämde mig för att vara vaken till efter åtta och gå och hämta det. Grattis, det har ju bara legat och väntat i nästan två veckor. Suck, suck, suck. Så nu lär jag inte hinna få några pengar innan månaden är slut, för det tar väl ett tag innan dom har tid att registrera att min sjukskrivning är förlängd. Ja, om den nu ens blir godkänd. Svårt att veta hur dom ser på psykiska sjukdomar nuförtiden. Försäkringskassan alltså. Får hoppas att dom tar i beaktning hur det sett ut tidigare, som t ex att jag hade sjukbidrag i två år osv. Annars blir det socialen igen, för det finns inte en chans i helvetet att jag kan jobba.

Som robbie williams så fint uttrycker det: I don't want to die, but I ain't keen on living either.

Ovanpå allt annat börjar det verkligen sjunka in att micke är förlorad för alltid för min del, och det är jobbigt och nästan omöjligt att hantera. Hur ska jag klara mig utan honom hela resten av mitt liv? Allt jag ser framför mig är bara mörker, mörker, mörker.
Att veta att han är lyckligare än någonsin och stortrivs med livet - det började ungefär samtidigt som vår kontakt bröts - gör inte saken bättre.

Helvete, nu började jag gråta igen. Jag orkar inte med det.

väldigt lite

2008-07-14T20:18:00.003+02:00

Det blev inget med städandet idag. Istället har jag legat i sängen hela dagen. Jepp, verkligen hela dagen också. Det är helt sjukt. Jag kommer nog hamna i guinness rekordbok som första person som sovit ihjäl sig. Ja, om inte halsbrännan hinner ta livet av mig först.

lite mer

2008-07-14T03:11:00.005+02:00

Jag somnade vid nio igårkväll och hade väl hoppats lyckas sova hela natten. Ja, inte i ett sträck för det kan jag aldrig. Däremot har jag på sistone varit väldigt bra på att tvinga mig själv att somna om. Dock inte inatt, alltså. Drömde konstigt om huset på läjet, som var många gånger större än när vi bodde där, och på slutet så kom den nya ägaren på mig i badrummet och bestämde sig för att våldta mig. Ungefär där hade jag turen att vakna. Och det är så sjukt, men inte ens i mina egna drömmar får jag killen. Antar att det skulle föreställa gamla grannen andreas, och av alla oss systrar så får han ihop det med susanne. Susanne och andreas?! Hah, det är så sjukt det kan bli ungefär.

Förresten! När vi var i gbg förra helgen så var det ju rätt varmt ute. Hotellrummet hade inte luftkonditionering så vi var tvungna att sova med öppet fönster. Vi hade ett rum på första våningen, alltså markplan, men det fanns galler på insidan så att ingen skulle kunna ta sig in. Hursomhelst, rätt som det är när jag ligger och inte kan sova vid fyratiden så ser jag hur ena gardinen rör sig och plötsligt kikar en kille in. Åtminstone tror jag att det var en kille, svårt att tänka mig en tjej att göra så men vad vet jag. Dock såg personen tydligen inget av intresse för han försvann fort igen. Haha, och jag hade hela kvällen undrat om det skulle hända! Låg och fnissade för mig själv tills jag kom på att det ju kunde vart nån galning med vapen och då kändes det inte lika roligt längre. Jag menar, göteborgare är ju lite som dom är... Skjuts väl lika mycket där som i malmö nuförtiden. Inte för att sannolikheten för att det faktiskt skulle hända är så hög, men... Ja, ni vet ju hur jag är. Men det var ändå en lite smålustig grej.

Och hela den där resan blev inte så omständig ändå. Mamma bestämde sig för att köra ner till hotellet iaf eftersom vi skulle bo ute i eriksberg och på det viset inte behöva köra genom centrum. Hon gillar inte riktigt det där med storstadstrafik och spårvagnar - vilket jag mycket väl förstår. Nåväl, jag utseddes naturligtvis till att hålla koll på färdbeskrivningen och leda oss rätt. Hrm, kan väl säga som så att det var tur att vi hade gott om tid. Vi skulle köra av vid nåt som hette sannegårdsmotet eller nåt liknande, men det kom ju aldrig och plötsligt var vi i lundbytunneln. Hey, det stod det inte nåt om på vägbeskrivningen så vi körde av för att vända men där vi körde av visade det sig att man bara kunde "vända" och fortsätta köra åt fel håll och då hade vi plötsligt åkt över den där bron och var på helt fel sida älven. Det var bara att leta efter skyltar som skulle leda oss tillbaka till e6 mot oslo. Tillbaka över bron och där fanns plötsligt en skylt mot eriksberg så det var bara att andas ut och svänga av. Det tog väl nästan en halvtimme extra att komma fram, och jag satt bara och drömde om en gps. För allvarligt, eniros vägbeskrivningar kan vara helt åt helvete svåra att följa. Iaf för mig.

Efter det checkade vi in, fick lite info om bästa sättet att sig till centrum och tog en promenad på kajen i väntan på att nästa älvsnabben skulle gå. Ärligt talat, det blev en ganska fantastiskt skön inledning på kvällen att tillbringa en halvtimme på älven. Fast när vi väl kommit i land och börjat gå mot nordstan så upptäckte jag återigen det där hemska med att ha kjol en varm sommardag när man har fetelår. Dom klibbade ihop och skavde mot varandra, så hade det inte varit öppet i nordstan så hade jag nog avlidit av smärta. In och leta reda på första bästa par cykelbyxor var det enda som gällde. Hittade ett par på intersport som dessutom var på rea, och när jag drog på dom efter att vi varit på jensen's böfhus var det som att komma till himmelriket. Allt obehag försvann som genom ett trollslag och jag "klarade mig undan" med att bara se ut som att nån rivit mig med vassa naglar på insidan av låren.
Allt som allt var det en väldigt trevlig kväll. Vi slog på stort och käkade oxfilé till huvudrätt och jag lyckades klämma i mig både vitlöksbröd till förrätt och det mesta av en av deras bamsebanana-splitar till efterrätt. Inte illa måste jag säga, ens för att vara mig.

Det var inga som helst problem att ta bussen tillbaka till hotellet efteråt - även om det tog en stund att hitta rätt buss. Vi hade till och med turen att få sitta ner eftersom vi gått ända till brunnsparken istället för att bara gå till drottningtorget/nils ericson-terminalen(?). För jösses, det blev ganska så smockfullt på bussen och naturligtvis körde busschauffören som en galning så folk åkte hit och dit. Han försökte väl ta igen den tid som gått förlorad när så många människor skulle tränga sig på en och samma buss. Hursomhelst, fram kom vi i ett stycke men naturligtvis lyckades vi gå åt fel håll när vi gått av bussen. En himla tur att vi hade en karta - och att den förstorade centrumkartan som dom naturligtvis lagt över just eriksbergsdelen av kartan inte täckte allt precis nere vid älven. Klockan var runt halv två när vi var tillbaka så det var bara att krypa rätt ner under täcket och försöka sova. Något jag som sagt hade lite blandad framgång med. Det var en hel del liv ute framåt halv fyratiden, plus att måsarna vaknade tidigt och höll igång.
Strax före nio gick vi ut på piren för att käka frukost - som var en besvikelse för min del - och sen direkt tillbaka och checka ut och åka hem. Vi hade eventuellt tänkt stanna ett tag i gbg och bland annat besökt trädgårdsföreningen, men vädret var lite halvkasst och vi var båda rätt trötta så vi skippade det. Jag gick och la mig igen direkt vi kom hem och vaknade sent på eftermiddagen till doften av nygräddade kanelbullar. Inte dumt alls, måste jag säga. Fick i mig lite mat, kämpade för att vara vaken ett par timmar till men gav upp och på den vägen är det att jag började sova 12-16 timmar per dygn.

Det är en himla tur att det är sommar och dagsljus en stor del av dygnet eftersom jag somnar runt sextiden på morgonen och inte går upp förrän tolv timmar senare, så jag hinner få lite ljus i mig. Försöker dock ändra på det där nu och hade som sagt hoppats få sova till sju-åttatiden idag på morgonen. Fast jag tror jag går och lägger mig igen nu och sover ett par timmar till om jag kan, borde kunna komma upp rätt hyfsat då. Ska tillbringa dagen med att städa resten av lägenheten nämligen. Mor kommer hit efter jobbet och ska hjälpa mig bära upp saker på vinden(man bör nog vara två för att på ett säkert sätt få upp resterande flyttkartonger på vinden), och det vore skönt om här kunde vara hyfsat färdigstädat då.

Magnus ska komma ner och kramas nån dag i veckan förhoppningvis, så mitt städryck kommer ju lämpligt. Vi har inte setts på...2½ år, så det är lite på tiden. Och gudarna ska veta att jag behöver få kramas med en karl! Jag har gått okramad i ett helt jävla år om elva dagar, och det går ju inte. Sorgligt, är vad det är - om än inte ett dugg ovanligt. För min del alltså. Shit påmmfritt, alltså....

bara lite

2008-07-13T15:35:00.005+02:00

Maria, maria, maria... Du skulle bara veta vilka fantastiska inlägg ni går miste om bara för att min hjärna inte är direktuppkopplad till nätet. Varje kväll när jag lagt mig och inte kan somna så målar jag upp långa, klockrena texter. Om allt och inget. Men så vaknar jag och allt är som bortblåst, och orken att överhuvudtaget logga in på bloggen och skriva nåt finns inte. Jag orkar inte.

Den senaste veckan har jag varit helt konstig. Känslomässigt störd. Vet inte vad det är med mig men obehagligt och jobbigt är det. Att jag dessutom sover 12-16 timmar per dygn och äter dåligt gör inte saken bättre. Såklart.
Det har till och med gått så långt att jag denna helgen valt att stanna hemma i stan istället för att åka ut till orust. Det har nog nästan aldrig hänt innan när jag inte haft andra planer. Jag orkar bara inte med andra människor. Och naturligtvis var det den där helgen som susanne kom upp och hälsade på. Har väl träffat henne ungefär en gång sen hon flyttade hem till sverige och malmö. Som vanligt är min tajming ganska taskig... Dessutom hade hon tydligen bestämt att hon skulle färga mina och mors ögonfransaråväl, det kommer fler tillfällen.

Men jag har varit lite duktig idag, sovrummet har blivit städat. Alla kläder som legat på golvet ligger nu i påsar och bara väntar på att få tvättas. Helfigursspegeln har äntligen kommit på plats i sitt hörn - det tog bara nästan 11 månader - och tv'n och dvd-spelaren som står där inne och skräpar kommer på tisdag få flytta till nytt hem hos syster i småland. Yay. Har bestämt att en gång för alla göra mig av med allt onödigt som bara står och samlar damm - och som försvårar städning. Det ska gå enkelt och snabbt att damma och dammsuga i fortsättningen.

Åh, och det allra bästa! Jag hittade ett kuvert med 300kr från förra årets födelsedag på byrån. Det satt verkligen inte fel! Att syster dessutom insisterade på att få betala 500kr för tv'n och dvd'n gör inte dagen sämre. Med lite hjälp i form av pengar/presentkort på ikea i födelsedagspresent så kommer jag nu kunna skaffa mig en ny tv-bänk och ett par lampor att ställa på sängborden. Yay. Igen. Sen ska jag bara spara ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa en skön fåtölj att ha i hörnet där min stationära dator idag står och skapa en liten mysig läshörna. Och på det viset tvingas jag även skaffa ett par lampor att ha i fönstren i vardagsrummet. Retail therapy, baby! Blir gladare av blotta tanken.

Fast nu får jag nog ta och krypa in i duschen och sen springa till affären och skaffa lite nödvändigheter som cola och sallad. Känns i magen att jag inte ätit nåt idag än.

Favoritlåten just nu

2008-07-11T06:06:00.004+02:00

Drive all night - Bruce Springsteen

Det var nånstans i mitten där, som jag föll handlöst... Hade jag varit mångmiljonären i familjen så hade jag följt honom slaviskt under resten av turnén.;)

Tack gode gud för youtube!

2008-07-08T02:38:00.004+02:00

Twist & Shout

jag är kär

2008-07-06T17:32:00.003+02:00

Ja, jag är kär i bruce springsteen. Det var helt magiskt igår mot slutet på ullevi. Han hade gärna fått hålla på i tre timmar till! Läcker som få och med en energi och glädje som man inte annat kan göra än att älska. Och glädjen gick verkligen inte att ta miste på mot slutet. Han såg genuint överlycklig och rörd ut. Det enda jag sörjer är att inte alla på läktarna hoppade under twist&shout så vi kunnat göra en (favorit i) repris och haft sönder hela stadion. Eller ja, jag är lite ledsen över att inte ha fått höra born in the usa och dancing in the dark live - varför skaffade jag inte biljetter till båda konserterna? - men, ja, drive all night var fantastisk. Det var relativt knäpptyst, tändare/mobiler och bara att njuta för fulla muggar. Long walk home med little stevie's sånginsats var kalas och min absoluta favorit max weinberg var lysande kvällen igenom.

Kommer dom till sverige igen så är det jag som står först i kö för biljetter!

omständigt

2008-07-04T19:22:00.002+02:00

Gah. Plötsligt blir det som ett helt företag att gå på bruce springsteens konsert imorn. Jag och mor hade först planerat att ta bilen, som vi gjorde när vi var och såg robbie, men så idag kom hon på att hon helst slipper köra hem mitt i natten så det vart till att jaga hotellrum. Hittade ett enda ledigt dubbelrum på de sajter jag sökte på, och naturligtvis ligger det på andra sidan älven. Så nu måste vi ju greja med spårvagnar och bussar för att ta oss till hotellet, därifrån till ullevi och sen tillbaka. Gah - igen. Eller så slår jag på stort och haffar första bästa taxi vi ser efter konserten och står för den kostnaden. (Jäjä, man kan väl få drömma att det kommer finnas ett par såna att tillgå.) Hursomhelst känns det väldigt krångligt och tidskrävande jämfört med den ursprungliga planen.

förhoppningsvis

2008-07-01T10:13:00.002+02:00

Sådär, har fått tummen ur och ringt vårdcentralen för förlängd sjukskrivning eftersom psyk fortfarande inte hört av sig. Naturligtvis så är min läkare på semester just nu men en annan skulle ringa upp mig på torsdag. Förhoppningsvis går det att ordna genom henne, då jag träffat henne tidigare.
När jag ändå var igång så passade jag på att ringa min handläggare på fk som ville ha kontakt. Vi kom fram till en lös plan som går ut på att jag genom eventuell medicinändring ska kunna vara tillbaka som arbetssökande i november/december nån gång. Förhoppningsvis ska det inte alls behöva ta så lång tid.

Vad gäller mitt beslut att inte skaffa hund så grundar det sig på lite olika saker. Bland annat insåg jag att jag inte var redo för ett sådant ansvar, samtidigt som det inte är ekonomiskt genomförbart idag.

Gud villig och försäkringskassan tillåtande så kommer det bli en tur till kreta i september istället, för mig och mamma. Jag ser verkligen fram emot att få ha mamma för mig själv i en hel vecka, och få se lite mer av världen.
Önskar bara att jag hade råd att åka och hälsa på anna i sommar också. Så drygt att inte kunna träffas mer än 2-3 gånger per år:( Men, förhoppningsvis så får hon semester i september/oktober nån gång och kan komma hem och hälsa på en vecka eller så.

time flies...

2008-06-24T17:41:00.002+02:00

Och yay, mor och far landade på arlanda för fem minuter sen. Ja, om dom nu var med på planet, men det utgår jag naturligtvis ifrån. Skönt att ha dom hemma i sverige igen. Fast jag måste erkänna att jag haft det riktigt skönt här ute på orust alldeles ensam. Det har blivit som en liten minisemester för mig också. Eller åtminstone en total verklighetsflykt. Körkort, bil och lite säkrare lås och jag skulle kunna flytta hit permanent;)

tävling

2008-06-24T17:35:00.001+02:00

Klart man är med och tävlar om en resecheck på 25000kr!

Klicka här

i am an emotional cutter.

2008-06-22T20:51:00.004+02:00

Har precis kommit hem efter att ha sett sex and the city-filmen. Damn, i love those people! Men nu sitter jag här och är ett vrak. Hade jag suttit hemma i soffan och tittat på filmen hade jag gråtit ögonen ur mig. Inte så mycket för filmen i sig kanske, men... Damn. Jag saknar micke. Jag älskar micke. Och harry är på så många sätt lik honom, att det var tur att han inte var med så mycket för annars hade jag verkligen inte stått ut.

För övrigt tycker jag det var elakt att dom var tvungna att göra filmen överhuvudtaget, för det påminner ju bara om hur mycket den serien är saknad. Jag hatar när saker tar slut...

Åh, och just det, det blir ingen hund.

change is evil

2008-06-17T20:50:00.004+02:00

Jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig. Har haft överjävligt ont i huvudet idag och mått illa, så det har inte riktigt funkat att tänka. Tror jag är lite rädd för att binda mig för något 10-15 år framåt, men jag kan ju inte riktigt vara säker på att det extra illamående som dyker upp varje gång jag tänker på saken inte bara råkar vara ett sammanträffande. Hell, jag fick ångest, mådde illa och kunde inte sova den där natten efter att jag blivit tillsammans med micke, så även om det är en välkommen förändring i mitt liv som skett så är det så jag reagerar. Dock är det ju lite skillnad nu eftersom det är en hel del pengar inblandade - och framför allt en livs levande varelse som är/blir helt beroende av mig.

Jag tror att de flesta av er som läser vill vråla åt mig att vänta med hund iochmed att jag känner mig osäker. Hey, jag gör det själv till och från. Å andra sidan så är att våga att vinna, och hur som helst så kommer det ordna sig till slut. Och om jag köper lilla vitaguldet's charming daylight så kommer jag vinna hur mycket som helst, för hon är alldeles underbar. Och det är ju inte som att jag blir fullständigt låst för all framtid. Mamma och syster kivas redan nu om vem som ska få passa henne när jag är borta;) Okej, inte riktigt kanske, men det finns två olika hem att tillgå om jag skulle vilja åka på semester en vecka. Dessutom går det säkert bra att klämma in henne på det hundpensionat som kenneln driver också, så det finns alternativ.

Så ja, jag tror jag ska bli med hund.

Det jag är mest rädd för är att inte kunna uppfostra och "leda" henne på ett bra sätt. Att min egen osäkerhet ska göra att hon blir osäker och olycklig - eller alldeles dryg och olydig. Samtidigt vet jag ju att stöd och hjälp finns att få, och vi ska naturligtvis gå både valpkurs och fortsättningskursen efter det så att vi verkligen känner oss trygga med varandra. Egentligen skulle jag gått en "inför att skaffa valp-kurs", men någon sån tror jag inte finns här i närheten.
Fast jag tror att det ska gå bra ändå. Hon verkar ha fått en riktigt bra start på livet och det ska nog mycket till för att jag ska lyckas förstöra hela den byggstenen.

Och skulle jag kräkas varje gång jag måste plocka upp efter henne så är det ju bara bra terapi;)

kortågott

2008-06-16T18:03:00.003+02:00

Jag är ganska säker på att jag funnit min midori. Seriöst, hon var ju så söt och go att det borde vara snudd på olagligt. Ska fundera och ge ett definitivt besked imorgon, men det lutar åt ett rungande ja. Mot slutet av visiten kröp hon upp i knät på mig och la sig tillrätta. Åhh, typ. Ja, alla fyra cotarna var hur goa som helst. Fast jag har lite röda märken på mina fingrar på vänsterhanden efter att fyramånadersvalpen timmie(?) fått för sig att det var trevligt att bita folk;) Nejdå, det var inte så farligt. Han håller på att byta tänder och då vill man ju gärna ha nåt att bita i.

Det sägs att coton de tulear är en ras som inte fäller så mycket, men efter en dryg timme på golvet med än den ena än den andra vovven i knät så var mina jeans nästan mer vita än blå;)

Det var ett riktigt trevligt besök, men om inte syster varit med så hade det nog blivit väldigt tyst och jobbigt. Jag lät henne sköta det mesta snacket, för själv har jag ingen som helst aning om vad man bör fråga om. Att jag är socialt inkompetent råder det inga tvivel om alls.

världens bästa!

2008-06-16T06:27:00.002+02:00

Min syster ulrika är så snäll att jag nästan både skäms och får ont i magen:D Hon har nämligen nu imorse satt sig i bilen kl 06:00 för att möta upp mig i gbg runt 9-tiden och följa med och kolla på den där valpen! Det tror jag faktiskt inte att allas syskon skulle göra, bara sådär! Jag är en riktig liten turlisa:)

jäää

2008-06-14T20:20:00.002+02:00

Fast mitt allra största problem som hundägare(förutom att klara av bajsupplockning och diarréupptorkning - ugh!!!!!) kommer bli att jag inte kan vara så där gulleglad med rösten mot stackarn. Jag kan bara inte med det. Inte ens mot bebisar. Och absolut inte om det finns andra människor i närheten. Menmen, jag får väl försöka våga övervinna den rädslan om det blir en hund.

hoppeliskutt, hoppeliskutt

2008-06-14T20:10:00.003+02:00

Åh, åh, åh. Har en liten coton-tik i nol att titta på då den familj som varit där och kikat inte hört av sig i tid om att dom vill köpa den. Nu måste jag bara få tag på ulrika och hoppas att hon har möjlighet att följa med och titta på den en dag snart. Den är redan 10 veckor så isf skulle den ju kunna få komma hem till mig ganska omgående. Fast först måste jag ju städa och valpsäkra lägenheten... Vore ju alldeles toppen om jag kunde få vänta med att få hem lilla underverket till efter midsommar isf. Blir det inget med detta så har jag fått kontakt med en uppfödare som väntar valpar första veckan i juli, plus att det finns en valp på åland i dagsläget. Åh, men det skulle ju vara så roligt att slippa behöva vänta till september innan det blir nåt.

...

2008-06-12T21:07:00.002+02:00

Sitter hemma i lägenheten i stan och brottet står och skvalar på teven i bakgrunden. Mamma är väldigt förtjust i den serien och jag fick lova dyrt och heligt att spela in dom två sista avsnitten nu när dom är ute och reser. Och det var med nöd och näppe som jag lyckades hålla det löftet idag. Fick trixa rejält innan jag lyckades klura ut hur jag skulle få ihop det med kanalar, digitalbox och video. (Nej, jag är uppenbarligen inte världens mest tekniskt begåvade.) Att jag dessutom skulle på bio kl 18(trodde jag - 18.30 i verkligheten) gjorde så jag blev lite stressad och var inställd på att få försöka komma ihåg att spela in reprisen istället. Trodde inte filmen skulle vara slut så tidigt som den var nämligen. Menmen, denna veckan är avklarad. Hoppas på att mor, genom far, ska påminna mig nästa vecka igen.

Har även passat på att käka pizza idag. Det är iaf två månader sen senast. Och det blir första natten på en månad som jag tillbringar i min egen säng. Åker antagligen tillbaka till orust redan imorn, för där är mycket skönare att vara. Kommer dessutom vara folk i ena huset bredvid så då kanske jag vågar somna innan det blivit ljust på morgonen;)

Annars har jag mest bara ont i magen just nu. Och senare ikväll ska jag ha svenska jordgubbarpremiär. Och kanske svära lite över det faktum att det lär dröja ett halvår innan jag får tag på nån valp - minst.

jag är barnsligast i världen.

2008-06-05T23:10:00.002+02:00

Ja, med tanke på avslutningen i senaste inlägget.

Ska nog krypa ner i sängen och kika på the holiday. Såg den häromdagen, men det kan nog behövas igen. Men fan alltså, inte alls konstigt att iris kan släppa den där idioten när hon hittat en ny grabb. Den verkliga utmaningen ligger ju i att göra det utan ny. Kanske borde jag också testa det där med att byta hem med främling...

jag tyar inte...

2008-06-05T22:54:00.003+02:00

Argh. Hela ryggen är full med soleksem för jag kan inte låta bli att klia. Tydligen ska dom kunna föröka sig på det sättet. Ser fram emot lite svalare väder nästa vecka så man inte på samma sätt känner att man slösat bort fina solchanser på att ha soleksem. Och kanske att dom kan få för sig att klia lite mindre också.

Annars känns det mest bara usch & pi just nu. Har verkligen ingen lust att tillbringa hela lördagen med att åka tåg. Vill sitta här på orust och oroa mig för mor och far som åker iväg för att åka transibiriska järnvägen i ett par veckor och allmänt tycka synd om mig själv. Passa på att gråta ordentligt för att micke är borta och förlorad. Att det kan göra så ont fortfarande och igen är helt sjukt. Han fattas mig. Hela tiden. Jag får liksom inte in i skallen att jag aldrig mer får träffa honom. Aldrig mer höra hans röst. Hans skratt. Hans birger-imitation... Jävlar, vad livet är orättvist!

Grrr

2008-06-05T14:11:00.004+02:00

Var en annan tjej som var intresserad av hunden och nu måste jag vänta tills hon gett besked om hon vill ha den eller inte innan jag kan komma och titta. Åh, så drygt. Jaja, då blir det väl trelleborg på lördag iaf då.

världens bästa föräldrar?

2008-06-05T13:06:00.001+02:00

Weee, både mamma och pappa är på att åka ner ikväll om det passar för ägarna!:D Visserligen kan jag ju inte ta med valpen hem än - måste ju städa hemma(!!!) först - men det kanske syster kan hjälpa till med när/om hon och daniel kommer till orust nån helg. Att följa med mig och hämta valpen alltså, inte städa;)

men för i helvete, jen!

2008-06-05T12:48:00.003+02:00

Tandläkaren är avklarad och allt såg bra ut. Ruskigt skönt att slippa trådtrasslet i munnen.

På hundfronten har jag hittat ytterligare en ras som skulle passa mig, coton de tuléar, och som av en händelse så finns det en liten fyramånaderstjej till salu i gbg;) Åh, vad jag blev sugen på den istället för en liten blandispojke! En renrasig sak känns tryggare - även om det säkert inte alls är nåt fel på blandisarna. 10800 vill dom ha för den nu, från början kostade den 12000 - och 10 kan jag ju stå ut med att betala. För att inte tala om att jag ju då får min lilla midori:D Men åh, vad svårt allt blev... Vill ju få nån att åka med mig ner till gbg nu och titta. Suck! Skulle vara så skönt att slippa åka till trelleborg på lördag.

Mmm

2008-06-04T20:05:00.002+02:00

Åh, jag hoppas verkligen tandläkaren kan klämma in mig imorn så jag får ta bort stygnen nån gång! Vill ju veta att allt ser bra ut också.

För övrigt blir det en tur till trelleborg på lördag. Tar tåg till helsingborg där jag blir upplockad av syster och sen fortsätter vi ner till trelleborg. Sparar hela 70 kr på att inte ta tåget ända till trelleborg, men det är mest för att det känns enklast(för mig) att sammanstråla nånstans dit hon hittar på en gång och mer eller mindre ändå passerar. Ska bara få tummen ur och boka biljetter också...

snabba svängar

2008-06-03T23:14:00.003+02:00

Äsch. Nu är jag inte längre så orolig över att klara av en liten hane. Finns två blandisar kvar och vi är tre som är intresserade, så vi får väl se om det blir nån hund nu. Åker ner på lördag och kollar, om inte båda är tingade redan. Eventuellt finns det en lite äldre valp i vänersborg till salu, men den annonsen har varit ute väldigt länge så antagligen har den redan fått ett nytt hem. Vad gäller tiken i linköping så har jag mer eller mindre kommit fram till att det är alldeles för mycket pengar. Mer än 10000, som valpen i vänersborg kostar, har jag inte råd med just nu om jag ska klara alla andra utgifter runt omkring ett valpköp. Fast jag skulle ju väldigt gärna vilja ha en liten Midori... Men som sagt, det är bara att spara pengar och sätta upp mig på väntelistor hos vettiga kennlar. Åtminstone en kommer ha leveransklara valpar i jan/feb. Visserligen drygt att skaffa valp på vintern, speciellt om det är en massa snö, men det får väl gå ändå isf.

kluven

2008-06-02T22:35:00.003+02:00

Ringde om den där valpen, som visade sig vara en tik. Men smakar det så kostar det och dom vill ha 15000kr för den. Så jag är lite inne på att köpa en liten blandishane, som är blandning mellan just bolognese och bichon frisé. Den kostar "bara" 8000kr. Fast ju mer jag tänker på det desto mindre vill jag ha en hanhund. Jag vet inte om jag skulle klara av att uppfostra en hanhund rätt när jag inte har någon erfarenhet. Är inte heller så förtjust i tanken på att att ha en hund som kanske "skvätter" till höger och vänster.

yo!

2008-06-01T16:42:00.002+02:00

Åh, vad det är drygt att skynda långsamt med solbrännan. Att ligga på stranden i två timmar och inte få någon egentlig färgskillnad för att man måste smörja in sig med solkskyddsfaktor 20 för att slippa soleksem är frustrerande. Speciellt för en sån som mig som inte har nåt tålamod. Alls. Fast om jag lyckas ligga på stranden två timmar om dagen så länge vädret är fint så borde det ju hinna bli lite färg iaf. Förutsatt att det är fint väder ett bra tag till.*s*
Har planerat att bo på orust så mycket som möjligt under den tiden mor och far är ute och reser om vädret är okej. Fast ja, jag kan ju lika gärna vara här när vädret är dåligt iofs. Ska ladda frysen med kött och andra matvaror som inte funkar att sitta med på en varm buss i 10-20 minuter, så det enda jag egentligen kommer behöva åka och köpa är potatis, grönsaker och frukt. Förhoppningsvis ska det inte behöva bli mer än högst två turer i veckan, för det kostar ju en del att åka buss. Fast iofs, rätt tajmat så kanske man hinner handla i henån och åka hem på samma biljett.

seriously

2008-05-31T20:23:00.002+02:00

Seriöst, en känslomässig minnesförlust skulle verkligen inte sitta fel just nu. För helvete vad drygt det är med värkande hjärta. Ärligt talat och helt seriöst så undrar jag ibland hur jag ska kunna överleva det här. Jag vill inte mer.

Att kalla mig hopplös är inte ens förnamnet.

Men tja, å andra sidan är det lite betryggande att veta att man med största sannolikhet fått sitt hjärta krossat för sista gången redan när man är mindre än två månader från att fylla 27. En sak mindre att behöva oroa sig för i framtiden, liksom.

(nej, jag kan inte heller riktigt tro på att jag faktiskt ska fylla 27.)

Eller som rob thomas så fint uttrycker det: "you're part of my soul, you're all that i know. i can't let you go."

nådastöten

2008-05-31T15:59:00.004+02:00

Fick äntligen tillbaka min dator igår och det var med tårar i ögonen jag knallade till bussen. Nej, inte av glädje över datorn, utan av sorg pga magsparken micke gav mig strax innan. Nu finns det verkligen inget mer att hoppas på när det gäller honom och det gör så ont i mig. Fan, har lyckats låta bli att gråta tidigare idag men nu kommer tårarna. Fanfanfan. Och ja, jag vet redan vad ni tycker så ni får väldigt gärna hålla käften.

På en lite positivare front så är jag 98% säker på att jag kommer skaffa mig en liten pälsboll. Ska ringa en tjej angående en valp hon har kvar och beroende på om det är en hane eller tik(kan inte helt bestämma mig för vilket jagvill ha, har tänkt kastrera oavsett), pris och om den kan få vara kvar i linköping till efter midsommar, så blir det eventuellt ett litet köp där. Annars får det vänta tills det blir valpar nån annanstans. Dock verkar de flesta kennlar ha bestämt sig för att inte ha några valpar i höst, så vi får väl se när det kan bli av då. Fast det är ju lite bra, då hinner jag spara ihop lite mer pengar och lära mig mer om hunduppfostran och liknande.
Nåväl, får se om jag vågar ringa idag eller om det blir imorn;)

aooouwie

2008-05-21T16:40:00.003+02:00

Trodde inte det skulle göra så sablans ont att dra ut en tand. Varför vet jag inte egentligen... Korkat att trot att det inte ska göra särskilt ont. Nåväl, nu är det gjort och jag sitter bara och väntar på att det ska sluta blöda. Har gått nästan fyra timmar så jag tycker det borde vara dags, men tydligen icke... Har ju nästan slut på tussar nu ju. Fick med en hel hög, men så har jag varit klantig med två av dom så nu är det inte mycket kvar. Inte kommer jag ihåg vad tandläkaren sa om hushållspapper heller. Skulle jag vira in tussar i det eller kunde jag ha det efter att det tagit slut med tussar? Jag hör verkligen inte vad folk säger när jag har ont, det är tydligt det.

Eller för den delen..

2008-05-19T19:34:00.002+02:00

...varför inte ge bort någon av de gåvor som actionaid har?

http://www.presentermotfattigdom.se/

för att det får mig att tycka bättre om mig själv

2008-05-19T19:08:00.003+02:00

Jag har i år bestämt mig för att skänka pengar till röda korsets rädda mammorna-kampanj, istället för att köpa nåt och ge till mamma på mors dag. Hon säger ändå att hon inget vill ha, och på det här sättet så.. Ja, det känns bra att istället kunna hjälpa en annan mamma. En mamma som behöver dom där pengarna mer. Naturligtvis blir det en liten blomma till min mamma iaf, men själva huvudgrejen blir att försöka göra någon annans tillvaro lite mer dräglig. Och är inte det lite av en hyllning till ens egen mamma i sig, att det på något vis visar att hon lyckats med ens uppfostran? Jag ser det lite så, iaf. Har redan pratat med mamma och hon tyckte att det var helt okej.

Så varför inte göra detsamma, du också? Det behöver ju inte vara någon större summa. Vill du väldigt gärna ge din mamma en bukett blommor, varför inte beställa en på interflora och på det viset skänka 30kr till denna kampanj. Passa på att runda uppåt när du är ute och handlar. Alla bäckar små...