Tvära kast mellan hopp och förtvivlan. I natt vände allt så snabbt att huvudet började snurra. Först skulle vi, sen - wham - skulle vi inte alls det. Behöver väl inte påtala att det inte blivit så vidare värst mycket sömn i natt. Inga tårar - men heller ingen sömn. Hans argument sliter hjärtat ur kroppen på mig. Varför kan han inte nöja sig med att jag älskar?
Tystnaden är det som kommer ta död på mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar