...för han gick naturligtvis och blev glad för sin oönskade lilla julklapp, och nu sitter jag här med ett litet hjärta som svämmar över med mickekärlek. För att jag än en gång påmindes om varför jag älskar karln så förbannat och inte kunnat släppa taget. Åh, så typiskt.
(men i hemlighet njuter jag för fulla muggar, för det var riktigt längesen det kändes så här. i mitt hjärta. bubbel och ljus och lättnad och lite lycka.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar