it's all in my head

Ringde sjukvårdsupplysningen men sköterskan där trodde att det nog inte var någonting. Framför allt inte efter det kom fram att jag lider av depression och sf. Hon tyckte att jag skulle ta en promenad och sen ringa tillbaka. Vilket jag faktiskt gjorde, och okej, domningarna försvann lite men det gör ju fortfarande ont osv. Och precis som alla andra så sa hon att det inte kunde vara en blodpropp för då är man jättesvullen och får en rodnad. Visst, det är säkert dom vanligaste symptomen, men samtidigt så står det ju överallt att just blodpropp i benet kan vara svårdiagnostiserat eftersom det inte alltid märks så mycket. Så jag vet inte, direkt lugnad blev jag inte. Är det inte bättre på måndag så ringer jag vårdcentralen och försöker få tid - även om dom antagligen bara säger precis samma sak.

suck

Har verkligen börjat ångra mitt beslut att inte ringa vårdcentralen i torsdags. Det har nu börjat spänna i benet och foten känns lite bortdomnad, så jag börjar bli rejält orolig. Men det är ju inte mycket jag kan göra nu i och med att jag är på orust och det redan druckits vin av dom som har körkort. Det känns med andra ord inte som nån större mening med att ringa sjukvårdsupplysningen eftersom jag ändå inte kan åka in till akuten. Visserligen går det väl en buss in till uddevalla om en timme, men vet ju inte om jag får komma dit eller om jag måste åka till näl.
Helvete, vad dum i huvudet jag är.

i've made a huge mistake

Har lyckats försätta mig själv i en jäkla röra och vet inte alls hur jag ska lyckas ta mig ur den. Så typiskt mig, haha. Så om inget mirakel inträffar lär jag behöva leka värd för en galen engelsman om ett par veckor*s* Jösses...

det kommer mera

Tack, syster och anonym. Då kommer här väl lite mer skit, då. Jag har ont i mitt högerben och är fullständigt övertygad om att det är en blodpropp. Jupp. Ni som hängt med hela vägen vet ju att detta är långtifrån första gången jag tror något liknande, men denna gången känns det....annorlunda. Fast just eftersom jag trott detta tidigare och även sökt läkare för det så drar jag mig för att göra det denna gång. Jag menar, dom gör ju ändå inte mycket mer än att känna på benet och mäta om det är skillnad i storlek. Plus att det måste skilja två centimeter för att dom ska göra vidare undersökning. Vilket är rätt lustigt då alla källor på nätet uppger att blodpropp i benet ganska ofta inte märks så jättemycket. Å andra sidan uppfyller jag två av symptomen, ömhet och värk vid ansträngning, så jag vet inte. Och två av riskfaktorerna: mycket stillasittande och övervikt(för ja, jag har lyckats trilla på fel sida bmi-mässigt. the horror, the horror!). Jag velar fram och tillbaka. Och det känns ju alltid mycket värre när det är mörkt ute och kväll...

Annars fick jag igår äntligen iväg 3 av 4 ansökningar till folkhögskolor, till ljungskile, åsa och en annan utanför göteborg. Och självklart hade alla ansökningstider gått ut innan jag fick tummen ur, men förhoppningsvis finns det plats någonstans iaf. Till grebbestad kan man söka ända till kursstart så där är inte riktigt lika bråttom, som tur är. För jag hade inte tillräckligt många kopior på betyg och liknande så det måste jag fixa i helgen. Till ljungskile ville dom till och med ha kort på en så det var jag och fixade i måndags. Ja, jösses... Att stå(eller sitta) framför kameran är det värsta jag vet så det var ingen rolig upplevelse. Och eftersom jag känner så så okejade jag redan första kortet - där jag naturligtvis glömde att le. Tyckte när jag satt där att jag visst satt och drog upp mungiporna, men tydligen inte. Känner mig så jäkla fånig när jag sitter och ler sådär. Ugh. Jaja, det blev inte världens hemskaste så jag överlever väl att veta att folk ska titta på det till höger och vänster. Fast varför man ska skicka in kort på sig förstår jag inte. Hur man ser ur spelar väl ingen roll när det gäller antagningskriterier?! Åtminstonde borde det ju inte göra det - så länge det inte är en modellskola man sökt till*s*.
I grebbestad kan man för övrigt läsa allmän kurs med inriktning friluftsliv och det tycker jag låter ganska lockande. Inte för att jag är någon naturmänniska egentligen, men bara att få komma ut och prova på nya saker känns lite spännande. Dock bör man vara i någorlunda kondition och det är jag ju inte direkt. Och känner jag mig själv rätt så är det inte jag kommer ändra på under sommaren heller, så det är nog lika bra att välja allmän kurs med arbetspraktik istället. För varken grafisk kommunikation, spa och hälsa eller smycke och design är riktigt min grej. Men som sagt, jag har ju inte skickat in ansäkan än så jag har lite mer tid att fundera.

Fick röstat igår också. Skönt att ha det avklarat och inte behöva tänka på att vara i stan den dagen. Smidigt är det ju också. Undrar om ens röst skulle räknas även om man hinner dö innan själva valdagen?;)


Usch, nej, jag kan verkligen inte bestämma mig för om jag ska ringa till vårdcentralen eller inte. Det tar emot så jäkla mycket att lyfta på den där förbannade telefonluren, samtidigt är jag halvt om halvt helt skräckslagen. Kan inte någon annan ringa åt mig? Och gå dit? För jag känner bara hur jag inte orkar. Jag orkar inte ha mer fel på mig. Och jag blir så arg på mig själv för att jag bara sitter stilla hela dagarna så att det ens finns en risk för propp. Jag måste verkligen vara stördast i hela världen.

kort uppdatering

Hoppsan, nu har det visst gått en sån där evighet igen sen jag skrev sist. Tur att det blivit ett par små twitterinlägg ibland så ni vet att jag fortfarande lever iaf;)

Har egentligen inte hänt så värst mycket sen sist. Var en vecka på jersey och mådde skitdåligt mest hela tiden. Var yr och kände mig jättekonstig och var helt säker på att jag skulle dö flera gånger. Nu gjorde jag ju uppenbarligen inte det, men jag har ändå en smygande känsla av att det kanske var mitt sista jersey-besök i det här livet.
Var hos neurologen för två veckor sen och fick gjort en lumbalpunktion. Får svar på den om ytterligare två veckor. Tror inte den kommer visa nåt konstigt, men vi får väl se. Skönt att ha gjort den iaf. Fast jag var rejält nervös och orolig innan, rädd för att må jättedåligt efteråt som filterpimpen gjorde. Men jag hade tur och hade inga större besvär mer än att jag hade ont i ryggen i ett par dagar efteråt. Annars kändes det inte som att läkaren tog mig på nåt större allvar. Han gjorde en kortare undersökning, sa att han inget hittade och sen var det inte mycket mer med det. Ska dock insistera på att få en tid för magnetröntgen vid nästa besök, för det här funkar inte. Jag kan inte gå och vara orolig på det här viset längre, speciellt som det fortfarande finns massor med saker som mycket väl skulle kunna bero på en hjärntumör. Som att mitt minne nuförtiden är ganska ickeexisterande. Det är riktigt skrämmande hur dåligt det är faktiskt. Visst, det kan ju bero på andra saker också, men... Näe, det enda alla mina symptom har gemensamt är just hjärntumör - då är det väl inte så jävla konstigt att det är det jag tror att det är heller?!

Har tid hos ögonsjuksköterska nästa vecka för att undersöka vad jag har för synfel också. Tydligen är det nåt fel på mitt stereoseende och jag har eventuellt en dold skelning. Kort sagt så är mina ögon helt störda och kunde jag så skulle jag gå igenom livet blundande.

Det tar liksom aldrig slut md skit känns det som och snart orkar jag inte mer. Så ni ser, det är lika bra att jag aldrig skriver nåt här för det handlar bara om allt som är fel på mig. Och det är ju inget kul att läsa om...