to micke with love, always

hjälp mig

Idag är en riktig skitdag. Dels för att anna åker hem imorn, men mest för att jag drömde om micke imorse och det är fanimej tusen gånger värre än att drömma mardrömmar hela nätterna. Har ett stort hål i hjärtat och vill bara gråta. I vanliga fall brukar jag lyckas inbilla mig själv att jag inte alls saknar honom, men när mitt undermedvetna envist måste påtala sanningen så vill jag bara skrika. Jag orkar inte med det här. Varför var jag tvungen att vara så störd?!

Nu så

Nu är håret lite kortare...

Kvällsmat

Mmm, kycklingwok. Luktar himmelskt måste jag erkänna - även om det kanske inte ser så ut;-)

host, host

Imorn kommer en kille och hämtar mitt wii. yay. Det sitter verkligen bra med dom pengarna för inatt när jag skulle sätta igång min stereo så sa det bara pang och så dog den. Så det blir att kika efter en ny sån när vi är på gekås på onsdag. För utan stereo kan jag inte leva. Nu måste jag bara lyckas bända upp åbäket på nåt sätt så jag får ut mina skivor. Naturligtvis är det tre dishwalla-skivor i så dom måste jag ju verkligen ha ut, störigt som fan. Så skinnjacka kan jag ju glömma nu iaf. Fast det är säkert lika bra det, är för tjock för sånt iaf;)

För övrigt har jag äntligen börjat städa så smått. Har jag förresten nämnt att jag hatar att städa? Jag hatar att städa. Blir jag nångång med jobb igen så ska jag skaffa städhjälp sådär varannan vecka eller nåt. Det kan det fanimej vara värt för att slippa eländet själv.

helvetet

Idag har jag en riktigt dålig dag. Hjärtat värker av saknad efter micke och kinderna bränner av skam av tankar på hur stört jag betett mig eftersom han inte såg nån annan utväg än att blocka mig. Och tro mig, jag har verkligen varit stördast i världen. Men jag trodde ändå aldrig att det skulle sluta så här. Det blir svårt att leva med.
Men en liten ljusglimt, jag vann hela 25 kr igår på mina trisslotter. Så nu får jag lite mer spänning när jag löser in den och tar en ny lott. Maten igår blev också helt okej, även om potatisen smakade väldigt smörigt. Antingen är det nåt fel på min rapsolja(öppnades igår men är väldigt mörk jämfört med innehållet i den gamla flaskan) eller så ska det helt enkelt smaka så när den kombineras med just den sortens potatis. Hursomhelst, jag verkar inte har fått några men av det hela så det blir samma visa ikväll igen.

men så svara då!

Har redan planerat vad jag ska använda pengarna till. För wii'et alltså. Hårklippning och en skinnjacka. Skulle helst av allt i hela världen vilja ha en vinröd skinnkappa, men vi får väl se vad jag kan hitta i den prisklassen. Ska kika på gekås när vi ska dit nästa vecka och förhoppningsvis hittar jag nånting där, för deras skinngrejer brukar ju vara helt lagom dyra. Tveksamt om dom har vinröda jackor dock, men vi får se. Med lite tur har jag råd att köpa ett par skor på skoboo också. Inte för att jag kanske behöver, men för att jag kan och vill ha. Skulle gärna vilja hitta ett par snygga stövlar t ex. Har ett par som jag fått från anna, men eftersom jag är så tjock om benen så får jag nog inte upp dragkedjan helt längre. Och även om jag skulle få det så väller det ju ut en massa ben(eller ja, fett då) över skaftet och det är ju inte så jättesnyggt. Faktiskt.

Köpte två trisslotter när jag var i affären. Ja, för jag tyckte jag var så duktig som nästan inte köpte nåt onödigt alls så jag ville belöna mig själv lite;) Förväntar mig inte att vinna nånting, men det är ju kul med lite spänning i vardagen ändå. För jag känner som farmor, varför bli arg och besviken över att inget vinna - är inte spänningen vinst nog?! Senast jag var där och hälsade på så löste vi in vinsten från pappas senaste besök plus köpte ett par lotter till(totalt 10 lotter tror jag) och om jag inte minns helt fel så vann vi hela 25 kr då. Inte en endaste sur min, förutom det obligatoriska leende asch'et från farmor, för vi hade trevligt medan vi skrapade. Så nu ska jag skrapa mina lotter och sen ställa mig och skala potatis, för ja, det blir klyftpotatis och kotletter idag. Yay vad jag är duktig. Fast helst av allt skulle jag fortfarande bara vilja ha pasta...

up, up and away

Sådärja, nu har jag äntligen skaffat abonnemang hos comhem för telefoni. Sparar på det viset minst 66kr per månad - räknas det fortfarande som combo eftersom jag har tv och bredband därigenom redan så blir ju besparingen betydligt större än så. Yay. Har eventuellt dessutom redan fått sålt mitt wii. Han bjöd visserligen bara 2200kr men det får duga. Förhoppningsvis vill han fortfarande ha det -trots att han hörde av sig redan imorse och det tog mig tills för en timme sen att acceptera hans bud(det tog emot rejält). Då bör han komma upp och hämta det idag eller allra senast imorn och jag får förhoppningsvis pengarna i handen. Yay. Har haft ett par andra som varit intresserade, konstigt nog så verkar det vara praxis att försöka pruta ner priset på saker på blocket;) Dom ville bara ge 2000kr och det är verkligen för lite. Visst, jag har bara lagt ut 549kr för hela grejen, men vill ju gärna få lite mer än så eftersom allt är helt oanvänt. Nåväl, vi får väl se hur det går.

Var nere i källaren och kollade så min cykel fanns kvar också. Kände en överväldigande kärlek för den när jag såg den(vilket tog en liten stund för nån hade flyttat på den) och egentligen så skulle jag vilja ha kvar den, men eftersom jag aldrig använder den och jag behöver pengarna så är det bäst så här. Men åh, det svider. För den är verkligen skitsnygg! Grön och svart och skinande ny. Kommer inte sälja den för under 5000kr iaf, det kan jag säga. Inte som det känns nu iaf.

Nej, jag ska väl försöka ta mig i kragen och gå och handla nu. Har inte börjat städa än men kom på att jag har hela fredag på mig också så jag skjuter på det tills imorn. Jag, prokrastinera? Nejnejnej, jag skulle väl aldrig:D Kör iaf en omgång i diskmaskinen med sånt som jag tidigare bara halvhjärtat orkat diska för hand och som därför stått framme och skräpat. Kommer dessutom gå ett varv i lägenheten med en soppåse i hand och slänga godispapper och annat som jag inte riktigt orkat ta med ända till köket och slängt där. Mm, det är farligt att ha ett vardagsrumsbord med en massa fack under själva bordet där man kan gömma sånt...

Och där svarade jag äntligen när gubben från vetlanda ringde. Det visade sig att han hade fel nummer;)

pengar, pengar, pengar

Funderar starkt på att sälja mitt wii igen. Har fortfarande inte använt det och skulle verkligen behöva pengarna till ett annat projekt. Ingen som känner nån som är intresserad? Hade tänkt mig typ 2500kr för konsolen, wii sports och mario kart. Sitter även och bannar mig själv för att jag inte fått tummen ur och försökt få sålt min cykel. Måste komma ihåg att gå ner i källaren och för det första kontrollera att den inte blivit stulen och sen ta med den upp i lägenheten för fotografering så jag kan sätta ut annons på blocket. Kunde jag hitta nån där som vill köpa den för 5000kr så skulle jag vara en väldigt happy camper. Har ju knappt själv använt den nånting så i det avseendet är den ju i princip som ny - även om modellen har några år på nacken. Inser ju att det kanske inte är så jättesmart att försöka sälja en cykel på hösten och förvänta sig några större summor, men man kan ju alltid försöka. På sin höjd förlorar jag väl runt 80kr och får dras med den till våren och försöka sälja den då istället om jag inte får ett bud som känns acceptabelt.


Jupp, det här var antagligen det sista inlägget för detta dygn så passa på och njut av den ovanligt täta - om än ointressanta - uppdateringen av min blogg.

mat, mat, mat

Är fruktansvärt hungrig just nu. Satte i mig en liten tallrik med vaniljglass, skivad banan, chokladsås, strössel och ett par maränger(det sistnämnda var mammas idé) för en timme sen men det gjorde ingen större nytta. Överhuvudtaget har jag blivit rejält hungrigare den senaste tiden och jag skulle nog vilja skylla det på semesterveckan på öland/skåne. För där blev det allt som oftast frukost och sen rejäl lunch och kvällsmat på det. Och ja, på kvällarna innebar det inte helt sällan förrätt, huvudrätt och efterrätt(man måste ju passa på när nån annan lagar och en tredje betalar!) Plus fika på eftermiddagen. Så det är verkligen inte konstigt att jag gått upp ett par kilon igen. För det är åtminstone det dubbla jämfört med vad jag brukar få i mig under en dag. Ökad aptit är dessutom en av biverkningarna på mina mediciner så att jag håller på att sluta med dom hjälper ju inte heller. Skulle ge bra mycket för en tallrik med penne-pasta och arrabbiata-sås just nu. Och egentligen, jag har bara varit uppe i 9 timmar så tidsmässigt så skulle det ju passa med kvällsmat ungefär nu. Får se om jag kan med att ställa mig vid spisen och göra det om en stund. Det är ju ordnat på en kvart.

Imorgon ska jag försöka orka göra klyftpotatis och steka en kotlett eller två. Är väldigt länge sen sist nu och jag måste skärpa till mig med matlagning hemma istället för att köpa skräpmat jämt. Och förhoppningsvis så kommer jag och anna göra fläskfilé och potatisgratäng när hon är hemma. Det är lite som vår paradrätt - hon steker köttet och jag gör gratängen. Perfekt arbetsfördelning för mig som inte är så bra på att steka kött. Jäklars, vad sugen jag blev nu! Kan inte tänka på annat än mat... Lax, kycklingwook, mammas/pappas pyttipanna, baconmackor, revbensspjäll, söndagsstek...gah! Men hellre mat än micke på hjärnan;)

-"this is heartbroken - how's that for impervious, huh?"

Fick plötsligt sån lust att titta på filmen "Something's gotta give". Tycker den är alldeles fantastiskt trevlig och tillhör den skara filmer som jag kan se hur många gånger som helst. Så typiskt att jag är på orust nu då och filmen hemma i stan. Kommer åka hem imorgon bitti och måste sen ägna resten av veckan åt att storstäda lägenheten. Anna kommer ju nämligen hem på besök på söndag, yay:D Eller ja, egentligen kommer hon till sverige redan på lördag men eftersom hon flyger till köpenhamn så kommer susanne möta henne och sen stannar anna över natten hos henne i malmö. Lite tråkigt för det betyder ju att ett helt dygn försvinner av hennes redan korta vistelse för min del, men det får ju gå ändå. Jag får väl försöka se till att kunna åka och hälsa på henne i början på nästa år eller så. Känns lite sjukt att bara träffas två veckor om året, men sånt är livet. Det är ju bättre än ingenting alls.

Utöver det har jag inget speciellt planerat denna veckan. Eventuellt kan det bli en liten utflykt med mor nån eftermiddag/kväll men det återstår att se.

moving on

Micke har raderat och blockerat mig på msn. Well, fuck him anyways. Så nu kan jag bli fri vilken dag som helst. Yay.

Funderar för övrigt väldigt starkt på att klippa av hälften av håret. Jag menar, det är ju bara hår och om jag vantrivs med kortare hår så är det ju bara att låta det växa ut igen. Lägger in bilder på det jag har nu och hur jag ungefär hade tänkt ha det (igen) så kan ni ju komma med eventuella synpunkter som ni har. Om ni tycker att det är en bra eller dålig idé att klippa mig alltså;)

eller

läskigt

Oh, märkliga ljud och en radio som satte igång av sig självt gör att jag tror att det kommer dröja ett bra tag innan jag lyckas/vågar somna inatt. En himla tur att jag är på orust och har mor här och inte är alldeles ensam här eller hemma i stan. Här förväntar jag mig nästan läskigheter... Till och med mor erkände häromdagen att hon kan tycka att det är olustigt att sova här själv. Så ja, om jag, mamma , anna och susanne alla känner så så måste det ju vara nåt.. Yikes.

Edwin McCain - Through the Floor

Bortse från videon, det är musiken som är bra.

livin' on a prayer

Åh, nostalgitripp deluxe. Denna veckas nedräkningslista på vh1 avverkar one hit wonders och den ena trevliga låten efter den andra spelas och minnen flashar förbi. Som när dom spelade omc's how bizarre - då satt jag i kias soffa igen och gick på högstadiet och var kär i peter andré igen;) Det var ju på den tiden då jag hade lite kompisar och nästan till och med ett litet liv... Tubthumping och brimful of asha påminner om mitt myckna datorsittande och gamla nätförälskelser. Haha. Åh, och nu spelas what's up med 4 non blondes och jag är 12 år och dansar tryckare med min väldigt nya(vi talar minuter här) pojkvän jonas på örndisco i folkets hus i varberg. Det var hans favoritlåt just då så han önskade den speciellt... Vi var tillsammans i hela åtta dagar och träffades en gång. Eller två om man räknar med mitt och annas födelsedagsparty där han gjorde slut - eller om jag hann före?:P Redan där insåg jag att jag aldrig skulle komma att klara av att ha ett normalt förhållande, för ångesten skulle alltid komma ivägen. Att jag var konstig och annorlunda och att det var nåt fel på mig. För jag låg verkligen hela den där natten efter att vi blivit tillsammans och plågades av ångest över det hela. Helt sjukt.

För övrigt mår jag idag helt okej. Det gjorde verkligen susen att börja med en halv tablett igen för att "mildra övergången" till medicinfrihet. Kunde jag nu bara sluta vara så enkelspårig så skulle allt vara prima ballerina.

Inte helt otippat så höll mor med mig om att det nog är en bra idé att ta en halv tablett om dagen veckan ut, så nu har jag precis svalt en. Visserligen så har illamåendet redan gett med sig för stunden, men eftersom det kan komma och gå lite så tog jag en iaf. Om inte annat så kanske det rår på den förbannade yrseln. För det är riktigt obehagligt när det liksom svischar till i skallen och man blir lite svimningsfärdig.
Tack gode gud för att jag är sjukskriven och inte behöver vara på ett jobb i det här tillståndet.

För övrigt så ser jag fram emot helgen. Pappa är på jersey så det blir bara jag och mamma och det är aldrig fel. Förhoppningsvis så ska även vädret vara hyfsat så vi kan dra iväg på svampplockningsutflykt. Om jag orkar;)

riktigt illa

Jävlar, vad dåligt jag har mått sen i eftermiddags. Yr som satan och illamående till tusen. Var till och med yr i sömnen. Har precis varit iväg och köpt ingefäratabletter för att se om det kan hjälpa mot illamåendet. Köpte ju tuggummin häromdagen men eftersom jag idag tagit sobril tidigare och redan är tillräckligt trött utan att behöva spä på det så provar jag tabletter nu istället. Jag börjar verkligen inse värdet med långsam nedtrappning...
Var ju hos läkaren i morse (idag fick jag hela 10 minuter för mina 300kr) men sa inget direkt om mina besvär, för trots att det var rätt jäkligt ven igår så hoppades jag att det bara skulle vara en engångsföreteelse. Nu ångrar jag mig som fan. Blir det så här imorn också får jag nog ringa till psyk och säga att jag nog måste äta en halv tablett ett tag för att överleva. För det här är verkligen inte roligt nånstans. Eller så tar jag en halv tablett redan idag. Det är för mig just nu ett större mirakel att jag stod ut med det myckna illamåendet våren/sommaren 2006 utan att ta livet av mig.

Sprang inom affären också och köpte lite frukt och annat. Det bruakr funka rätt okej att äta näär jag mår illa. Nåt annat som brukar kunna gå väldigt bra är faktiskt godis. Visst är det lite knepigt? Speciellt bra funkar såna där små knattefnattetjatte-godisar i grönt gulr och rött. Fast det är ju klart, det är ju fruktsmak på dom så... Några sådana fanns dock inte på jacob's så jag fick nöja mig med en påse ahlgrens bilar istället.

Nejfan, jag åfr nog ringa och rådfråga mor om hur jag ska göra, ifall jag ska äta halva tabletter ett tag eller inte. För jag står inte ut.

justja

Förresten, igår tog jag mitt livs sista paroxetin-tablett. Yay! Det borde egentligen firas på nåt sätt...

argh

Ugh, denna dag har i princip varit raka motsatsen till förra måndagen. Har varit rejält nere och hur trött som helst. Dessutom har jag ont i både hals och huvud och det känns i största allmänhet som att en förkylning kan vara på gång. Bara jag slipper täppt näsa imorn när jag ska till tandläkaren och gapa, för jag kom på för sent att det kanske skulle varit bäst att skjuta på tiden. Jaja, vi får väl se hur bra det går att ta sig ur sängen imorn. Hoppas att detta bara är utsättningssymtom och inget annat, för det är ju drygt att må så här*s*. Så idag kan jag utan tvekan se att det bästa nog vore ny medicin, men allt sånt beror ju helt på dagsformen.

För övrigt ska jag nog ta och köpa ett paket calma på apoteket för att se om det kan hjälpa mig med mitt illamående framöver. Läste precis på sps att det funkar för vissa, och det kan ju helt klart vara värt att prova.

Annars ser jag mest fram emot att min "gynekologiska blödning" ska sluta nån gång. Har varit blödningsfri i hela tre dagar de senaste två veckorna. Misstänker att det beror på utsättningen av fluoxetin - eller hoppas åtmionstone det. Drygt som satan, men det är väl å andra sidan en bra försmak på vad som eventuellt komma skall när spiralen satts in.

Och satan i gatan vad jag gått och blivit sexuellt frustrerad på sistone. Det är verkligen tur för grabbarna i den här stan att jag har sf för annars hade dom levt farligt just nu. Nu vet jag hur det är att vara en 14-årig liten gosse iaf*s*

mediciner och bortaresan

Vet ni vad? Det känns lite som ett genialiskt drag att sluta med fluoxetin, för så bra som jag mådde i söndags/måndags vet jag inte om jag någonsin gjort tidigare. Kan ju annars ibland drabbas av närmast euforiskt bra mående kortare stunder, men det här höll i sig länge och kändes som att vara mer normalt. Känner fortfarande att det är helt okej ställt med mig, vad gäller depressionsbiten iaf. Att jag inte testat detta tidigare?! Det blev så att jag började fundera på att inte trappa ner paroxetinet alls utan köra på så här ett tag, men kom till slut fram till att det nog var klokast att följa doktorns plan. Är för övrigt på det stora hela väldigt sugen på att prova att inte äta nån medicin alls framöver. Jag skulle antagligen må överjävligt i åtminstone ett halvår framöver, men eftersom jag nu börjat misstänka att det snarare skulle bero på utsättningen av medicinen snarare än att sjukdomen kommit tillbaka - som min läkare trodde - så kunde det ju vara värt ett försök. För helst av allt vill jag ju klara mig helt utan mediciner, för jag kan inte låta bli att vara orolig över de effekter dessa preparat kan ha på kroppen och hjärnan långsiktigt, för det är det ju egentligen ingen som vet i dagsläget. Dessutom är det ju bara att sätta in en ny medicin om jag känner att situationen blir ohållbar igen. Får ta ett allvarligt snack med min läkare om detta nu i veckan när jag ska träffa honom. Att sen det jag läst om den nya medicinen som är mest aktuell inte känns som nåt jag vill uppleva gör inte saken bättre. Och ja, jag vet att alla reagerar helt olika, men att må bra i huvudet men att tappa alla känslor - som många beskrivit - är inget jag vill vara med om. Visst, det skulle kunna göra det möjligt för mig att leva ett relativt normalt liv med arbete osv, men att inte kunna gråta osv känns för mig väldigt negativt. Inte för att jag tycker att det är så värst kul att gråta, men jag gråter hellre ett par gånger i veckan än att inte kunna göra det alls. Jag vill kunna leva _och_ känna, inte antingen eller.
Utan tvekan att det skulle gå snabbare för mig att komma tillbaka till ett produktivt liv med medicinen, men jag vet inte om jag tycker att det är mer värt än att "slösa" ytterligare ett halvår eller ett år av mitt liv på att försöka komma tillbaka helt medicinfri. Observera att det ingenstans handlar om att jag inte vill komma tillbaka till arbetslivet istället för att leva på er andra som minsann måste jobba, för det är inte ett dugg kul att leva på knappt 8000kr/mån och jag vill verkligen ha ett jobb jag klarar av, utan att det bara handlar om två olika alternativ med olika lång väg till slutmålet. Och att jag inte vet vilken som egentligen är vettigast på lång sikt. För det här känns som ett ganska unikt tillfälle att kunna börja om från början och bygga en grund från botten baserad på mina verkliga förutsättningar och inte dom som skapas av en medicin.

Jag tror fullt och fast på att en del människor behöver en antidepressiv medicin livet ut för att kunna fungera normalt, precis som att en diabetiker behöver insulin - men det hindrar mig inte från att helst av allt vilja slippa det och att istället klara av livet med hjälp av andra saker som t ex en duktig psykolog kan ge mig. I mina ögon är det värt ett försök, risken är väl att det inte är genomförbart enligt försäkringskassan osv och att jag "tvingas" äta medicin istället för att klara ekonomin. För jag har snart redan varit sjukskriven i 7 månader och att om redan 5 månader få min sjukersättning sänkt funkar inte. Så fort kommer jag antagligen inte bli tillräckligt bra för att kunna ställa mig till arbetsmarknades förfogande igen. Utan medicin. Så jag vet inte, min plan är väl alldeles för orealistisk för att få testas i dagens samhälle.


Fast det var ju egentligen inte det här jag skulle skriva om utan resan till öland/simrishamn. Nu orkar jag inte bli särskilt långrandig om det, det räcker med att säga att det var en trevlig resa. Vi bodde fint, 100m från vattnet, i äleklinta, 15km norr om borgholm, vi såg både långe jan och långe erik, åt gott (ven om skamligt många ställen redan stängt för säsongen!) och bara tog det lugnt. Dock vet jag inte om det är ett ställe jag känner nåt större behov av att besöka igen. Det skulle väl isf vara för att få rida på kamelerna som gick precis i närheten av där vi bodde;) Att jag tvingades se en svart snok slingra sig över en gångväg inte långt framför fötterna höjde inte ölands anseende i mina ögon. Ormar får gärna finnas, men inte visa sig i närheten av mig. Så är det.
Simrishamn var däremot lika trevlig som vanligt. På fredagen tog vi en biltur(som omväxling mot dom andra så bilfria dagarna*s*) längs kusten och ner till ystad. Alltså allvarligt, brantevik är ju hur mysigt som helst, så nån kan väl skänka mig ett par miljoner så jag kan köpa ett sånt där litet vinkelhus i sten där. I ystad gjorde vi ett par fnd i en affär som reade med 50% för att göra plats för vinterns sortiment. Blev en ljuslykta och en ljusstake i svart smide. Passar ypperligt in med min övriga dekor där hemma. Om jag nu bara hittar nånstans att göra plats för dom.. Jag är ju lite sådär att om något jag vill ha är på rea så bara måste jag köpa, oavsett om det är nåt jag behöver eller inte. Hrm. Fast det blir nog bra, då behöver jag inte köpa fler blommor att ha i mina fönster istället. För dom har jag ju bara ihjäl titt som tätt ändå.

Haha, fast det bästa var väl att vi såg ulf lundell på macken i kivik på vägen hem. Han såg precis sådär svår ut som han verkar. Och naturligtvis kör han en trailblazer, som nog inte direkt är det mest miljövänliga man kan äga, samt var iförd en grön jacka som liknar en sån som engelska godsägare brukar strutta runt i, typ. Eller ja, vet inte om godsägare är rätt ord men det får duga.

På vägen hem stannade vi även i varberg och jag lyckades få till att både äta på stanton's till lunch och köpa med rostbiff och potatissallad hem. Det hör ju inte direkt till vanligheterna. Fast jag mådde rätt illa på kvällen igår efter den där pizzan så jag vet inte om det kommer bli så många fler besök på det där stället.
Och naturligtvis kunde jag inte låta bli att hålla utkik efter micke hela tiden vi var i vbg. Jösses, liksom. Fast sen kom jag på att han nog var på dejt i danmark denna helgen. Dödsmetallbanddejt alltså, ingen vanlig. För det det hade jag nog inte pallat med att få veta;) Tror dom var imponerade av nåt fotografiskt han gjort så antaligen blir det väl nån form av samarbete där*s*.


För övrigt är det idag ett år sen mormor gick bort. Å ena sidan kan jag inte förstå att det redan gått ett år, samtidigt som jag å andra sidan inte kan förstå att det bara gått ett år. Konstigt, det där. Fast jag kan fortfarande ibland vara lite på väg att fråga mama om hon pratat med mormor nåt på sistone. Inte på samma sätt som det var i början, men det är ändå en fråga som ibland dyker upp i mitt huvud. Nåväl, jag hoppas att hon och morfar har det bra där dom är nu. Vart det nu än kan vara...