gott nytt år!

Satan i hela jävla gatan, vad mätt jag är! Åt halvt ihjäl mig på rådjurssadel bara för att det inte skulle bli så lite kvar. Tillbehör, förrätt och efterrätt på det och magen är enorm. Ett under om jag överlever natten utan magknip. För att inte tala om vilket under det kommer vara om jag orkar vara vaken till tolvslaget.

no looking back

I år struntar jag i en sammanfattning av året som gått. Och försöker ignorera värken i magen som gör sig påmind varje gång jag tänker på vad 2008 kan ha i sitt sköte. Jag vill inte ha ett nytt år. Jag vill inte ha nåt nytt, punkt. Jag vill ha det gamla, det trygga. Jag vill stanna precis här, som i ett vakuum, där ingenting är särskilt bra men inte heller katastrofalt dåligt. Just nu finns det inget läskigare ord än tjugohundraåtta. Eller jo, det skulle väl vara tvåtusenåtta, i så fall. Jag vill inte framåt, för varenda cell i min kropp skriker att 2008 är året då allt går åt helvete. Ångest och tårar, sorg och smärta. Svarta hål och ond, bråd död.

Framtiden skrämmer livet ur mig.

mer god jul

Åhh, julklappsutdelningen idag var även den idel leenden. Fick ytterligare presentkort på adlibris av farmor och från mamma och pappa fick jag film, pyjamas, stoooor brödrost, skjortblus och tredje säsongen av grey's anatomy. Jag är verkligen helnöjd i år. Fast brödrosten ska bytas till en mindre (och billigare, så jag kan skaffa mig femte harry potter-filmen också). Och mamma blev glad över det hon fick från mig och anna, och pappa verkade inte helt onöjd han heller. Det enda han kunde komma på som han önskade sig var nya strumpor så det fick han, plus albert & herbert-boxen. Jag tycker det är skitsvårt att komma på saker att köpa till folk om dom inte har en önskelista. För jag är ju såndär att jag verkligen måste veta på förhand att dom kommer tycka om det dom får. Och det verkar ha varit en ganska bra klapp, boxen, för dom sitter och tittar på avsnitt nu. Speciellt som det inte finns nåt på tv att titta på. Alls.
Mm, och äldsta systerdotter blev tydligen riktigt glad över bokia-presentkortet hon fick av mig och det känns kul. Jag är ju väldigt förtjust i det faktum att även hon tycker om att läsa. Men det blir kanske lätt så om man bor i ett hushåll där båda vuxna gärna läser.

Jul är verkligen kul när man får göra som man själv vill och inte är slaviskt bunden till traditioner. Visst, det ska vara must, skåneskinka, skånekavring och marsipangris på julafton. Lägg till en kalkon på juldagen eller annandagen och jag är traditionsmässigt mer än nöjd. Och ärligt talat så skulle jag nog klara mig alldeles utmärkt även utan dom sakerna. Varför inte skapa en ny tradition som går ut på att man gör precis det man känner för utan att behöva få dåligt samvete eller känna skuld? Och utan att folk tittar snett på en bara för att man inte vill fira jul som man "ska". På samma sätt som det är fullständigt okej att älska julen och vilja ha allt som det innebär. Våga vara dig själv, även på julen;)

god jul! (och sov gott)

Av anna fick jag två av julklapparna på min topp3-lista. Presentkort på adlibris(som jag naturligtvis redan har använt) som var överst, och sällskapsreseboxen som var nummer tre. Att hon dessutom hellre hade velat ge mig tvåan på listan(studio 60 on the sunset strip-boxen) om den gått att få tag på enkelt gjorde inte saken sämre. I'm sooo happy - och det är ju därför hon är bäst:)

För övrigt har jag mest tillbringat dagen sovandes. Klockan ringde kvart över sex i morse för att jag skulle hinna tvätta hår och äta frukost. Julfrukost...kavring med julskinka på, och ett eller två glas julmust till. Himmelriket! Sen var det bara att sitta och vänta på att föräldrarna skulle bli klara innan vi skuttade in i bilen. Det var sagt senast klockan sju, men den hann faktiskt bli hela åtta minuter över - och det mest fantastiska är ju att det inte på något vis var jag som sinkade det hela! Tjohoo, det händer verkligen inte ofta;) Nåväl, dom släppte av mig utanför min port och fortsatte sedan mot småland. Jag gick naturligtvis och la mig ganska omgående eftersom klockan blivit mycket innan jag lyckades somna.
Vaknade till nån gång efter elva av att mor meddelade per sms att dom kommit fram(ja, jag MÅSTE få sånt meddelat så jag slipper oroa mig), för att sedan somna om och slutligen gå upp vid tjugo i två. Satt vid datorn en liten stund innan jag tänkte att det kanske var dags att kolla willys öppettider. Jo tjena, dom stängde naturligtvis klockan två. Tänkte att det inte var nån katastrof för ica skulle säkert ha öppet längre(ja, jag ignorerade rösten i mitt huvud som envisades med att påstå att dom oxå redan stängt), så jag knallade iväg i blåsten - och naturligtvis var där stängt. Damn, tänkte jag surt för jag insåg att det inte skulle bli nåt gottegott till kvällsmat. Så jag fick ta till nödlösningen och gå till jacob's och där köpte jag nåt så spännande som en stinas kyckling. Kyckling passar ju lite på jul iaf, rajt? Mm, men fasiken vad surt det är när jag tänker på den där oxfilén jag hade spetsat in mig på. Fast å andra sidan är jag rätt glad över att bara behöva anstränga mig minimalt med matlagningen även ikväll;) Tio minuter kvar tills det är dags att börja med riset så det blir sen mat idag. Ville inte börja med den förrän efter anna ringt eftersom det är svårt att veta just hur mycket vi kommer ha att prata om och jag ville inte att maten skulle komma i vägen när vi nu äntligen skulle prata. Visst, det är bara ett par dagar sen sist men med tanke på hur sällan det blir så måste vi ju passa på vid alla passande tillfällen. Och hon ringde naturligtvis inte förrän vid sju, eftersom hon tillbringat hela dagen på jobbet. Så vi satt och gäspade ikapp på telefon mellan samtalsämnena.

Resten av kvällen ska nog spenderas just här, tittandes på de tre sista avsnitten av dexter. Allvarligt, är det bara jag som värms i hjärtat av deb's förhållande med lundy? Åhh, det är ju såååå sött. Och precis vad hon behöver för att komma på fötterna ordentligt igen. Me loves longtime.

Fick för övrigt ett jul-mms av micke förut. Han såg ut som han rymt från ett mentalsjukhus ungefär:D

sådeså

Jag har världens bästa tvillingsyster, det är bara så.

lugn, bara lugn

Idag är allt som vanligt igen, som tur är. Total tystnad och ointresse, så jag kan återgå till att göra vad jag kan för att se framåt. Förbi.


På den ekonomiska fronten fortsätter det att se allt dystrare ut. Idag, medan pappa stod och väntade på att det skulle bli hans tur i service-kön på netonnet, gick jag omkring och blev plötsligt påmind om att jag skulle behöva en ny skrivare. (Först finurlade jag på en brödrost, men det sa min far åt mig att inte köpa - vilket betyder att jag ska få en av dom i julklapp.) Så det var bara att knalla ut till far igen och fråga om han möjligtvis kunde låna mig en femhundring så jag kunde skaffa den där skrivaren. För jag åkte såklart ifrån min lilla "handväska" igår när jag åkte ut till orust så jag har bara fått med mig mitt visa-kort och inget leg - och det envisas dom med att vilja se på netonnet. Och i min ficka hade jag inte tillräckligt med pengar för att kunna köpa den. Och nej, jag kunde omöjligtvis vänta till ett annat tillfälle/beställa på nätet för jag ville ha den IDAG. Trots att jag inte kommer packa upp den förrän på julafton eftersom den är detta års julklapp till mig själv. Ja, nej, jag har inte mycket till tålamod och när det gäller pengar är jag alldeles för impulsiv. Men det är väl charmen med mig, det.

ufh

Mitt i allt det där bubblandet tidigare så insåg jag plötsligt hur likt det är den känslan jag får innan ångesten kommer över mig. Det är som att det är luft i bröstet och det pirrar på ett något obehagligt sätt. På samma sätt som det känns i benen ibland på natten när jag är supertrött men inte kan sova - just för krypet i benen.
Nåväl, jag landade ganska omgående och allt kändes som vanligt igen. Men det är drygt att associera till både positivt och negativt från den känslan.

jag hopplös

...för han gick naturligtvis och blev glad för sin oönskade lilla julklapp, och nu sitter jag här med ett litet hjärta som svämmar över med mickekärlek. För att jag än en gång påmindes om varför jag älskar karln så förbannat och inte kunnat släppa taget. Åh, så typiskt.



(men i hemlighet njuter jag för fulla muggar, för det var riktigt längesen det kändes så här. i mitt hjärta. bubbel och ljus och lättnad och lite lycka.)

jag ångrar mig redan

Näe, jag har inte städat idag. Gick inte upp förrän 14:12. Ja, jag har hopplöst nog vänt lite på dygnet igen. Jag som var så duktig ett tag med att gå upp vid halv åtta på morgonen och ner i sängen igen vid elva på kvällen. Får göra en sån där mastodontansträngning och vända rätt det igen nästa år.

Annars är det som det är. Pendlar mellan att vara mer än redo - och villig - att gå vidare, till att få ont i magen av blotta tanken. Ord är svåra att stå emot när dom går rätt in i hjärtat. Ord är inte fullt lika svåra att stå emot när man bara ser arrogans och känner irritation och otålighet. En känsla av matthet över att man fortfarande envisas med att stå och stampa på samma ställe. Bara för att. Bara för att slippa behöva våga. Bara för att det är tryggt och välbekant och bekvämt och enkelt. Så fruktansvärt enkelt. Och för att det gör ont. Jag behöver att det gör ont. Jag behöver att det gör ont...

trött

Gah. Har tvingats till hela tre vändor ut idag. Första gången för att köpa julkort och en kartong att skicka julklapparna till anna i, andra gången var det för att jag visst inte hade några såna där juletiketter att sätta på deras paket, och sen till sist tredje gången för att gå och skicka iväg paket och kort. Och jag vet att jag är väldigt sent ute, men jag är ändå stolt över att jag fick det gjort idag. Var inte ett dugg sugen på att behöva göra det när jag vaknade förut.
Ska strax belöna mig själv med det sista av rostbiffen och sen försöka glömma bort att jag verkligen borde(läs måste) ägna morgondagen åt min favoritsyssla: städa. Här ser verkligen förjävligt ut. Jag som hade hoppats på att nån vänlig själ skulle göra det åt mig nån gång under dom där två veckorna jag var på orust, men icke...

uppdatering

Har två små julklappar kvar att köpa, för övrigt är jag färdig. Det är allt bra lustigt, trots att jag har färre att köpa till så gör jag av med lika mycket - eller ännu mer - pengar. Jag är hopplös.
Svårast var att komma på nåt lämpligt till annas sambo. Jag brukar inte köpa julklappar till systrars pojkvänner, men av nån anledning så är det skillnad när det handlar om anna. Så underligt. Nåväl, det blev en liten samling svensk kitsch till den där grabben. Eller nåt. Det är ju tanken som räknas...

I söndags var det dags för vår årliga skinkjakt i skåne att ta sin början. Skåneskinka är det enda som duger på vårat julbord. Även i år nöjde vi oss med att åka till helsingborg och sova där. På vägen ner stannade vi i både göteborg och halmstad för lite julklappshandling, vilket gjorde att det kändes som att tiden gick fort. Av nån anledning. Det var trevligt att göra lite avbrott och sträcka på benen istället för att köra hela vägen i ett sträck. Påkvällen bestämde vi oss för att tura till helsingör medan vi åt på båten. Det var helt okej, trots att vi hade sällskap av 120 pers från wallmans salonger som var ute på sin årliga krogrunda. Överförfriskade killar i de tidiga tjugoåren är inte helt tysta. Eller rumsrena. Deras mesta favorit var att sjunga "vill du suga min kuk". Resten av repertoaren gick i samma anda, och det kändes en aning obekvämt att sitta där med föräldrarna. Mina föräldrar är åt det lite prydare hållet - eller åtminstone min lilla mor. Men, vi överlevde dom där två timmarna utan större men. Var tillbaka på hotellet vid kvart i nio och jag en halvtimme senare var jag redo att släcka lampan och sova. Det tog bara sex timmar innan själva sömnen verkligen infann sig. Hann under tiden läsa en bra bit av sue grafton's senaste bok, samt att jag lyssnade på mitt livs första vuxenljudbok. 2,5 timmar av Jeeves & Wooster och inte ens det gjorde mig trött.

På måndagen styrde vi återigen kosan mot helsingör där det införskaffades några liter vin och öl och annat smått och gott innan vi äntligen åkte till ica maxi och letade fram lämplig skinka. Eller ja, däremellan slog jag och min far våra kloka huvuden ihop och hittade utan problem vägen till den där lilla ostbutiken som säljer mellbykavring. Naturligtvis hade dom ingen bara för det... Fast det löser sig på fredag då far lagt undan två av dom som levereras till deras ingelsta kalkon.

På hemvägen från skåne stannade vi till i varberg på min begäran för att köpa rostbiff & potatissallad från kvantum. Ja, sen mormor gick bort måste jag ju passa på varje gång vi råkar vara i närheten eftersom det inte lär hända alltför många gånger. Det kändes riktigt konstigt att vara där och inte har mormor att hälsa på.

Idag vaknade jag vid halv två efter att far kikade in i "mitt" rum för att se så jag fortfarande levde. Trots det har jag varit halvdöd av trötthet mest hela dagen.


Sådär, nu har jag försökt gottgöra mina sällsynta besök här på den senaste tiden genom att vara onödigt långrandig. Ni behöver inte tacka mig.

i hope you choke on your baccardi&coke

Jag har varit ute på orust sen i onsdags förra veckan. Här är så lugnt och skönt och jag behövde verkligen en paus från verkligheten. Och lugnt har det verkligen varit, då jag på grund av djävulsk huvudvärk och illamående mest sovit både onsdag och torsdag. Måndag och tisdag var det mamma som mest låg då hon drabbades av förkylning och feber i helgen. När mamma stannar hemma från jobbet, då vet man att det är ganska illa ställt. Och jag blir naturligtvis alldeles rysligt ängslig över att hon är sjuk överhuvudtaget. Att pappa springer runt alldeles ensam i spanien samtidigt gör inte underverk med min ångestnivå. Speciellt som jag har dåligt samvete för att det är "mitt" fel att han fick åka ensam. Jävla flygrädsla att ställa till det. Fast, om det där huset blir köpt av syster så ska jag nog kunna tvinga mig själv att ta en flygtur framåt sommaren. För jäklars så snyggt det är på bild. Att det finns pool gör ju bara saken ännu bättre - då kan jag stanna vid huset medan dom andra åker till stranden. Win-win-win all over.

På jobbfronten intet nytt. Eller jo, jag blir eventuellt "utslängd" från jobbnätverket då jag är i för dåligt skick för att klara av att ta ett jobb i dagsläget. Så jag måste ta tag i att få en tid hos doktorn så jag kanske kan bli sjukskriven, samtidigt som jag ska begära remiss till psyk för en rejäl utredning. Problemet är väl bara att jag enligt försäkringskassans nya regler är för frisk för att vara sjukskriven, samtidigt som jag är för sjuk för att klara av att jobba. Jag hamnar i den där gruppen som inte hör hemma nånstans och får väl leva på socialbidrag. Dom blåa har verkligen klurat ut det bra, när alla mittimellantrasiga ändå tvingas leva på staten. Eller på gatan.

Annars ser det ut som att jag äntligen ska få fira jul på mitt eget sätt - ensam och inte alls. Har iaf de senaste dryga 10 åren velat göra på det sättet, men har av en eller annan anledning känt mig "tvingad" att vara med. I år kommer susanne vara i australien över jul, anna blir hos shaun på jersey och mamma och pappa åker till småland och firar hos ulrika. Så det är lite typiskt att jag i år haft mer julkänslor än de senaste 10-15 åren tillsammans. Och att min önskelista är tre gånger så lång jämfört med vanligt. För nej, jag är inte redo att säga hej då till julklappar helt och hållet än. Det blir sannolikt nästa år. Men ja, förhoppningsvis blir det en ångest- och tårfri jul, och det är vad jag vill ha allra mest.

ingenting

Det gör ont i mitt högra underben. Från strax ovanför hälen till strax under knävecket. Antagligen gjorde jag bara nåt dumt med benet i onsdags så det är nåt i stil med träningsvärk, men ni vet ju vad jag tänker... Och jag har svårt att se varför det bara är ena benet som gör ont/ömmar. Och varför det gör mer ont istället för mindre.


Men ja, det verkar inte bli nåt med en förkylning och det är ju alltid nåt.




Och jag ska få vara en av hans bärare och pink floyd's wish you were here ska spelas. Och han kommer inte vråla att han är fri den dag jag dör...
Närmare kärlek än så, kommer vi aldrig mer.

bad blogger

Nu har det gått sådär länge utan att jag skrivit nåt igen. Och inte har jag nåt att skriva nu heller egentligen. Mer än att näsan plötsligt började rinna, så antagligen kommer kräksjukan härnäst. Ja, för hosta och förkylning brukar ju vara det som kommer före kräket. För en del. Har jag hört.
Ja, nej, den här tiden av året är verkligen ingen barnlek för nån som mig.