förbannat

Vi var på gekås i torsdags. Jag skulle egentligen inte köpa nåt speciellt, men likförbannat fick jag hosta upp dryga 1800kr när jag kom till kassan. Hur fan gick det till egentligen?! Jag borde inte få släppas lös någonstans... Dessutom köpte jag ett par skor för knappt 400kr på skobo. Jösses. Men där var jag ändå lite duktig för jag kunde ha köpt skor för betydligt fler kronor. Har på senare år uppenbarligen blivit sjukt förtjust i att köpa nya skor till höger och vänster - trots att jag i stort sett använder samma par dag ut och dag in. Har jag gått och blivit tjej på allvar, eller?!


Nåväl, jag fick en snygg mörkgrå kappa för 400kr som i en "normal" affär antagligen haft en prislapp på närmare det dubbla, så jag är inte helt onöjd med mitt pengaslösande. Sen råkade det bli filmer för 300kr, en adidaströja med dragkedja för *host* 300kr, pyjamas och nattlinne för 200kr och resten var hygienartiklar. Och godis;) Men joo! Jag köpte ju en svartochvitrutig klänning också. Och gardiner till köket. Och ljusblåa underlakan - ett till min säng och ett att ha på soffan när det kommer gäster. När anna var hemma senast fick hon ha påslakan både över och under sig för jag råkade slänga alla normalstora underlakan i flytten:P Sen var det nog slut på roligheter...

Idag har jag fått upp gardiner i alla rum samt en del av kryddhyllan bortsågad så jag äntligen kan börja använda min diskmaskin. Som jag har saknat den! Med ens blev livet lite trevligare. Nu ska jag bara införskaffa en snyggvebrödrost i svart så är köket klart. Nya handdukar i grått - blått till badrummet. Och en svart kjol till begravningen. Sen ska jag inte lägga ett öre på annat än räkningar och mat på riktigt länge. Ja, åtminstone inte förrän vecka 41 eller så, då jag kan köpa en sista sån där cd-/dvdhylla på ikea som jag behöver. Men sen är det slut. Rajt?

Precis som denna låt... I love, I love, I love!





Ja, den här låten ÄR Dawson&Joey. För alltid.

Jag tror att den här låten har en given plats på listan över världens vackraste låtar topp 5. I alla fall i min värld.

slarvpellar

Jösses. Granntjejen hittade fastighetskötarens hela nyckelknippa i mitt lås. Dom var här tidigare idag för att äntligen byta ut min toastol men kom inte in eftersom jag låst sjutillhållarlåset också. (Ja, jag gör så på nätterna tills jag lärt mig "alla" ljud och inte får för mig att det är min toalett som spolas osv.) Jag var naturligtvis hemma, men inte i sådant skick att jag kunde med att öppna dörren...
Det känns ju faktiskt lite sådär att dom bara kan glömma bort sina nycklar nånstans. Vem som helst hade ju kunnat sno den där knippan. Om dom vetat portkoden och haft vägarna förbi;) Men det var lite tur för granntjejen för hon hade lyckats låsa sig ute igen(hon sa att det hänt runt tio gånger tidigare - och det är verkligen extremt lätt hänt för vem som helst) men kunde leta fram sin nyckel och slapp ringa uahem och vänta på att nån skulle komma och öppna. Så inget ont som inte har nåt gott med sig. Men ändå.

annapann

Hon kommer hem den 25e men åker redan den 3e igen. Jag som hade hoppats på att hon skulle stanna två veckor iaf. Hon var ju visserligen hemma förra helgen, men då var det ju som det var också. Nej, jag är besviken för jag hade sett fram emot att göra allt det vi pratat om att vi skulle hinna göra. Nu blir det så hattigt och kanske svårt att känna att vi kan ta en dag då vi bara hänger i soffan och glor på film.

En annan grej som är lite störig med hennes hemmavarande är att mor och far funderar på att åka iväg på nån sista minuten-resa till grekland eller så, och då kan jag ju inte följa med känns det som. Mamma måste vara hemma till den tionde eftersom hon börjar jobba då, och då hinner vi ju inte vara borta en vecka om jag ska med. För det känns för taskigt att lämna anna här hemma själv. Det är så typiskt för jag har verkligen känt att jag skulle vilja prova att flyga igen - och då gärna till grekland, eftersom... Well, ska väl inte avslöja varför förresten. Det räcker med att säga att jag verkligen skulle vilja börja våga flyga igen. Trots den senaste tidens incidenter med sas-flygplan;)

[ingen rubrik]

Mormor dog för en vecka sen idag. Ja, om en dryg halvtimme så är det exakt på minuten. Det känns jättekonstigt att hon är borta - samtidigt som att det känns precis som vanligt. Jag vet inte, jag har nog inte riktigt fattat att hon är borta. Kommer på mig själv ibland med att vilja fråga mamma hur det är med mormor, om dom pratat osv. Som tur är hinner jag alltid stoppa mig själv innan jag faktiskt säger det högt...

fy fan

Nu är det så illa ställt med mormor att hon skulle kunna dö precis närsomhelst. Hon varken äter eller dricker, och dom ger henne ingenting mer än smärtlindring. Fan, kan verkligen inte fatta att det här händer. Klarar inte av tanken på att hon håller på att försvinna för alltid... Det har gått så fruktansvärt fort. Det är ju bara 4 veckor sen hon fick åka in till sjukhuset för sin gulsot.
Jag och pappa åker antagligen ner imorn, ulrika åker imorn eller på lördag, och anna och suss kommer antagligen åka hem till sverige under morgondagen. Jag håller på och kolla flygtider osv.

Fy fan vad hemskt det här känns:(

progress

Mormor får redan imorn flytta in på akutplats på östergården och stanna där till 15/10 i första hand. Det känns bra att det gick så fort att ordna och att hon får stanna såpass länge ändå. På det här viset kan ju mamma åka iväg på semester utan att konstant oroa sig över mormor - om hon vill. Ja, det här känns som en jättebra lösning under rådande omständigheter. Och ja, mitt skadeglada jag är glad över att moster var den som fick dra det tunga lasset denna gången så att mamma slapp.

jobbigt

Mormor mår jättedåligt just nu. Hon är trött hela tiden och somnar stup i kvarten. När hon äter frukost, i badrummet, ståendes med telefonluren i handen. Jag hoppas verkligen att det är biverkning av de nya medicinerna, men läste att tröttheten som dyker upp i samband med gulsot kan vara resten av livet. Allt har gått så himla fort, det är svårt att hänga med. Grät flera gånger igår...