Nu är det så illa ställt med mormor att hon skulle kunna dö precis närsomhelst. Hon varken äter eller dricker, och dom ger henne ingenting mer än smärtlindring. Fan, kan verkligen inte fatta att det här händer. Klarar inte av tanken på att hon håller på att försvinna för alltid... Det har gått så fruktansvärt fort. Det är ju bara 4 veckor sen hon fick åka in till sjukhuset för sin gulsot.
Jag och pappa åker antagligen ner imorn, ulrika åker imorn eller på lördag, och anna och suss kommer antagligen åka hem till sverige under morgondagen. Jag håller på och kolla flygtider osv.
Fy fan vad hemskt det här känns:(
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Vi har alla varit där... Det var likadant när min mormor gick bort. Jag var på mitt gamla extrakneg som bartender när mamma ringde och sa att nu fanns hon inte mer. Vi grät en liten stund tillsammans men sen kändes det bättre igen. Det är ju trots allt så här det går... de gamla måste lämna plats för de yngre. Kram på dig & försöker stå ut!
Jobbigt att det går så vansinnigt snabbt! *kram*
Skicka en kommentar