well, hell

Ska alldeles strax krypa ner under täcket och försöka sova. Förhoppningsvis ska jag kunna få ihop ett par timmars sömn iaf. För övrigt känns det ganska bra. Varken någon direkt panik eller ångest har infunnit sig än - men det hinns ju med mer än gott och väl innan det är dags för avfärd.

Och på tal om föregående inlägg, så har det inte blivit så mycket med eländet så här långt. Ingenting alls igår, men idag har det varit lite, lite, lite. Får väl se hur det blir imorgon, men ont i magen har jag haft hela tiden hursomhelst. Eventuellt kan det vara min omtvistade tarminflammation som är igång och spökar för det gör inte så speciellt ont på eftermiddagen, och det är ganska vanligt vid sånt vad jag har förstått. Får se hur det känns när jag är hemma igen, förhoppningsvis ska det väl inte behöva bli värre under resan iaf.

Nåväl, kommer kanske ett litet inlägg imorn om jag överlevt äventyret.

I have hope.

vad i helvete?!

Ni får ursäkta att jag blir lite intim och äcklig och sådär men jag måste bara skriva av mig.



Alltså, ni vet väl ungefär vad jag tycker om mens vid det här laget. Då det denna helgen återigen var dags och därmed skulle betyda att jag blöder större delen av resan till jersey så bestämde jag mig för att "hoppa över" den denna månaden. Jag menar, det blir jobbigt nog med flygandet utan att behöva ha den värsta dagen samtidigt. Nåväl, jag började således på nästa karta med p-piller istället för att hålla upp en vecka emellan och döm om min förvåning nyssen när jag på toa upptäckte att menshelvetet kommit iallafall!!!!!! Under dom här tre åren då jag ätit dessa piller har det aldrig tidigare hänt - och jag har hoppat över bra många månader kan jag tala om. Dock inte de senaste fyra månaderna, minst. Det här är sjukt irriterande. Men nu förstår jag ju varför jag haft/har ont i magen...
O-lustigt nog så kände jag nånstans på mig att det här skulle kunna hända. Ångeststress över att flyga är verkligen inte bra.

mys

Kunde inte motstå att gå ut i snöandet i skymningen. Så jäkla mysigt! Och här ute på orust är det alldeles knäpptyst och det fanns inga andra fotspår alls ute. Ja, för den delen så finns säkert inte mina kvar längre heller. På räcket på balkongen ser det ut att ha kommit 10-15 centimeter iaf. Allt blir så mycket ljusare med lite snö, även mitt inre. Jag blir så där barnsligt glad och vill inget annat än att ut och göra snöänglar, bygga snögubbar och göra snölyktor! Fast den glädjen är kort och jag hoppas på att det ska töa bort lika kvickt som det kom imorn.



Och nej, det är inte vårat hus. Tog bilden nere vid vattnet...

Edwin McCain - Sorry to a Friend

En av mina absoluta edwin-favoriter...

bättre sent än aldrig

Min absoluta favoritlåt för tillfället är Travis' "driftwood". Och ja, jag vet att jag är några år efter, men den är ju så jäkla bra.

nostalgi

Sådär, nu är stygnen borttagna. Som jag har längtat! Tål inte riktigt klistret som är på kompresserna så det har kliat satan, framför allt inatt. Kan dock tycka, så här med helt okunniga ögon, att det kanske var förhastat att ta även stygnen i ljumsken där hon skar. Det ser inte riktigt tillräckligt läkt ut. Men, vad vet jag? Nu är det gjort och jag får väl vara lite uppmärksam och sätta på vanligt plåster om jag tycker det ser ut att behövas.

Åh, och jo! När jag gick hem så såg jag ett kvikk lunsj-papper ligga på marken. Trodde inte dom såldes längre... Åkte rakt tillbaks till klassresan i femman när vi var i hemsedal och jag levde på kvikk-lunsj och fanta om dagarna. Det var härliga tider, det. Speciellt när jag, anna och en kompis åkte "pulka" och hamnade under ett staket. Hade det inte varit trasigt just där så hade vi slagit i huvudena rätt rejält:P

blod, bara blod - igen

Har återigen drabbats av fenomenet spontan blödning i munnen. Även denna gång märktes det efter att jag hållit på i köket. Kände plötsligt en udda smak(helt omöjlig att beskriva), la lite saliv på ovansidan av handen och fann den återigen alldeles illröd. Behöver jag säga att jag är en aning hysteriskt rädd? Efter att ha sköljt med kallt vatten tills det inte fanns något blod kvar så satte jag mig vid datorn och sökte på tänkbara orsaker. Eftersom jag inte heller denna gång såg vart blodet kom ifrån så vet jag ju inte om det är från tandköttet eller från slemhinnorna det kommer. Hursomhelst, det skulle mycket väl kunna vara från tandköttet då jag mer ofta än inte är inflammerad där. Det känns inte så farligt, det borde kunna gå att åtgärda utan enorma problem. Kommer det däremot från slemhinnorna så skulle det kunna ha samband med min b12-brist och det är här det blir läskigt. Det jag hittade var något som kallas trombocytopeni. Där pratas det visserligen om blodblåsor i munnen - och några såna har jag aldrig haft vad jag vet - men det var vad jag kunde hitta. Jag tror naturligtvis att det är det senare det handlar om.

Har funderingar på att ringa sjukvårdsupplysningen - det är ju egentligen det enda vettiga att göra med tanke på hur rädd jag är - men just det här att prata i telefon är ju så förbannat jobbigt. Hade jag bara varit på orust så hade jag ju kunnat be mamma ringa och själv suttit bredvid och svarat på eventuella frågor genom henne. Nu vet jag inte om jag klarar av det så jag skjuter på det tills nästa gång det händer. Dock ska jag nog ringa till tandläkaren och försöka få tid så fort som möjligt och eventuellt ringa till vårdcentralen på måndag och kanske kunna få prata med min egen doktor om det hela.

Jag är fullständigt livrädd över att vakna och se att hela kudden är alldeles röd av blod... Det är så typiskt att mina föräldrar ska till småland just denna helgen. Mamma frågade visserligen om jag ville att dom skulle stanna hemma och åka en annan gång, men jag kände bara så där att nej, jag har varit till besvär tillräckligt många gånger då dom tvingats ställa in saker. Ida ska sjunga i kyrkan på söndag och mamma vill gärna se det. Det är visserligen ingen engångsföreteelse och jag tror heller inte att ungen ska sjunga solo, men iaf. Hon är riktigt förtjust i att vara med i en kör och då är det ju klart att man som mormor vill få se det.

En annan sak som denna blödning har gemensamt med förra gången är att jag inte heller denna gången hunnit äta innan det började. Hade precis skalat färdigt potatisen och skulle bara kolla en sak på datorn innan jag fortsatte med resten. Och ja, till och med själva maten är densamma. Kotletter och klyftpotatis. Är dock bara sjukt sugen på lax. Har nämligen börjat äta fisk en gång i veckan(bättre än inget, rajt?) och då blir det lax, för det är det enda jag kan göra, och dom senaste gångerna har det varit så gott. Första och andra försöket mådde jag bara illa av resten av kvällen, men nu verkar jag ha vant magen så jag slipper det. Denna veckan blev det förresten lax två dagar i rad då jag köpte två färska laxkotletter. Tyckte inte att dom såg så stora ut men när jag väl skulle sätta igång och laga till dom så insåg jag att det räckte med en. Är egentligen inte så förtjust i färsk lax eftersom jag tycker att det blir för blött (jag är en rikig torris när det gäller matkonsistens) men dom här gånger har det gått riktigt bra. Tyvärr är det ju ganska mycket dyrare än att köpa frysta bitar så det är inget jag gör så ofta, men då blir det ju å andra sidan desto lyxigare när det väl händer.

Nej, jag ska väl sluta prokrastinera och gå ut i köket och sätta igång nu. Hade tänkt titta på national treasure på tv ikväll men det sket sig ju fullständigt nu när jag blev för rädd för att kunna laga mat så den var färdig till nio. Nåväl, det är kanske inte större förlust och den lär väl visas igen på någon kanal. Får roa mig med att titta på senaste avsnittet av men in trees istället. Och ja, det är en kärlekshistoria för sig. Började titta på serien i torsdags förra veckan och föll handlöst. Är egentligen inte alls förtjust i anne heche, men i den här serien är hon perfekt. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet och efter att jag i söndags kommit ikapp usa så har jag börjat om från början. Fick plats med 23 avsnitt på en dvd-skiva så den går varm när det inte finns nåt annat att titta på.
Nej, köket var det ja!

snip, snip

Nu har jag äntligen varit hos doktorn och knipsat bort två födelsemärken som jag i många år velat bli av med. Ja, det försvann även ett tredje som jag gärna ville ha bort trots att doktorn inte tyckte att det behövdes. Fick inte med mig nån extra kompress hem dock så jag får köpa det på apoteket imorn när jag går dit. Det har ju redan blodat(blött?) igenom på alla tre, men främst i ljumsken där hon fick skära, så det ser inte så kul ut. Är tänkt att dom jag fick nu ska kunna sitta tills dom tar stygnen, men jag tycker det skulle vara skönt att kunna byta just den i ljumsken för att se om det fortsätter blöda länge. Dessutom är jag såpass klantig att jag säkert kommer blöta ner dom alldeles för mycket när jag duschar för att dom ska kunna sitta kvar.

Jag fick också recept på vitaminer för min b12-brist, så den första månanden ska jag äta fyra tabletter om dagen och sen gå ner till en om dagen. Om 2-3 månader ska jag dit och ta nytt prov för att se om det hjälpt nåt. Och det hoppas jag verkligen att det har så jag slipper vidare utredning. Nu låg jag på 117 har jag för mig att hon sa. Jag kommer inte ihåg vad hon sa att det lägre normalvärdet var(300 kanske?) men det övre var iaf 700 så jag har ju en liten bit att gå innan jag blir normal.

Nu ska jag sova middag en stund tror jag. En sobril + nevositet som släpper + dålig nattsömn är likamed en ganska trött liten jen.

Jösses...

En del människor är fanimej sanslösa. Min kommentar var faktiskt inte sååååååå hemsk. Men det är ju alltid kul att kunna få en sk "vuxen man" att sänka sig till "min" nivå;)

dröm

Helvete. Jag vill åka och se/höra matchbox 20 på wembley första maj. Fatta vilken grej! Damn... Kommer dom till sverige/danmark/norge så är det jag som åker. På nåt sätt. Om jag så måste sälja min själ...

Ha!

Jag har så här långt sluppit att bli sjuk. Jag hade visserligen en djävulsk tisdag med mastodonthuvudvärk, men för övrigt har det inte vart nåt fel på mig. Så tack för det, kära immunförsvar. Jag trodde knappt jag hade något.

sjukstugans nästa offer?

Pappa blev sjuk under vecka åtta och låg i sängen större delen av förra helgen, förkyld och med feber. Mamma blev sjuk i denna veckan och har legat i sängen fredag/lördag och delvis idag. Nu börjar jag känna av lite halsont och misstänker därför att jag mycket väl kan vara nästa offer. Samtidigt som pappa börjat känna sig lite sämre igen. Jag hade ju hoppats slippa bli smittad, naiv och positiv som jag är*s* Det är ju så förbannat drygt att vara sjuk... Speciellt som jag, redan före pappa, hade ont i halsen ett par dagar men utan att det blev nånting mer. Nåväl, så länge det inte är den fruktade magsjukan så överlever jag nog.

the ghost of sorrow

Yay, Jr Richards soloalbum släpps förhoppningsvis redan i maj! Var rädd att vi skulle behöva vänta till december så det var en trevlig överraskning. Och med tanke på en del av låttitlarna så lär det kunna bli ungefär hur bra som helst.