Ja, och alldeles nyssen var klockan på min dator 11:32, så nu har jag verkligen fyllt år;) Som vanligt på senare år(=dom senaste 15) så känns det inget speciellt alls. Vet inte ens om jag kommer få några presenter idag, då mamma fått för sig att vi ska fira imorn kväll eftersom det skulle bli för stressigt ikväll...? Eller för den delen vet jag inte om jag får några presenter alls eftersom jag inte kommit på nåt att önska mig. Vill bara ha sånt som inte går att få/är orimligt att ens be om, så.. Det blir väl kanske lite pengar. Och det är ju inte fy skam. Har kommit in i en period då jag hellre vill ha en hög pengar på kontot så jag klarar mig en regnig dag än att göra av med dom. Inte för att det hindrat mig från att köpa en och annan bok, men det kunde varit värre.
Annars inledde jag min födelsedag med huvudvärk och svullna ögon. Grät som en galning till och från hela kvällen igår och skulle lätt kunna fortsätta med det idag, men det går ju inte... För att trösta mig själv lite så käkade jag choklad till frukost. Det får man ju faktiskt göra när man fyller år. Nu vill jag helst glömma bort att det är min födelsedag och ett helt år sen jag fick sitta i mickes soffa och mysa. Tycker vi kan hoppa direkt till lördag så "minnesdagarna" är över och förbi för den här gången. För det håller på att trasa sönder mig fullständigt och totalt att tänka på. Att han tog kontakt med mig på msn igår för första gången på två månader för att säga grattis(han var inte helt säker på vilket datum jag fyller - såklart) gjorde inte saken bättre. Fan, vad jag saknar den mannen. Det är helt sjukt att det kan göra så ont.
Nåväl, planen för resten av dagen är att ta mig ut till orust. Hade först tänkt åka nu på förmiddagen så jag kunnat gå ner till stranden och vara där hela eftermiddagen, men sedan mamma råkat ut för ett riktigt äckel där nere i tisdags så har jag ingen större lust att vara där nere själv. Var en tjock och fet gubbe i en segelbåt som lagt sig en bit ut från där mamma var och när hon gick i vattnet för att undersöka en strand som ligger lite längre bort och runt ett "hörn" på berget så hade han följt med i segelbåten. När hon sedan vände för att gå tillbaka så gjorde han detsamma. Naturligtvis så var hon den enda som var där nere och eftersom hon var i vattnet och försvars- och telefonlös så fann hon det hela vara väldigt obehagligt. Men mamma är mamma och hon vrålade "vad håller du på med?!" till honom och då försvann han äntligen. Hade han valt att gå iland så hade mamma inte haft nån större chans att ta sig undan, då hon var en bra bit bort från själva stranden och inte hade nån annan väg därifrån. Ugh, naken var han antagligen också. Så nu känns det som att min sista fristad har blivit besudlad och förstörd. Att inte kunna känna sig helt säker där heller på egen hand gör mig förbannad. Jag lär inte ta mig ner ensam till stranden mer i år, och att vara längst bort vid stenen istället för att tvingas hålla till på sandstranden kommer det nog dröja ett bra tag(läs år) innan jag vågar ensam. Oavsett om det är andra människor på berget eller i sanden. Vidriga jävla äckelhelvete!
Sådär, nu har jag fått det ur mig också. Ska strax göra iordning ett par mackor på det sista av rostbiffen och potatissalladen som vi plockade upp i varberg på vägen hem från småland i tisdags. Om jag nu kan ignorera rösten i mitt bakhuvud som vrålar om rötmånad och magsjuka. Jag klarade mig ju utan att bli sjuk igår så då går det säkert bra idag också. Rajt? Ja, vi tror på det. I annat fall får jag ju nåt ännu otrevligare än sista kvällen med micke att förknippa min födelsedag med. Yay?
torsdag 24 juli 2008
onsdag 23 juli 2008
öronplågeri
Fjordfestivalen har dragit igång idag och just nu spelar rydell & quick. Ugh, säger jag bara. En himla tur att man inte hör så mycket mer än basen från dansbandstältet där arvingarna tidigare ikväll (och igen senare) spelar. Det hade varit ännu värre att tvingas lyssna på. Kommer bli skönt att slippa resten av festivalen då jag imorn återvänder till orust Visserligen kommer jag antagligen hem på lördag kväll och tvingas lyssna på frida muranius (eller vad det nu är hon heter...), men det kan man kanske stå ut med. Ja, om jag inte blir kvar i gbg och knallar till ullevi och lyssnar på iron maiden förstås. Tveksamt, men konstigare saker kan ha hänt.
måndag 21 juli 2008
jävligt irriterad
Varför måste det vara så svårt för vissa att hålla käften bland? Tror dom att dom ska dö om dom är tysta i mer än fem sekunder i sträck, eller?! Jösses, jag längtar efter att få lite total tystnad imorn kväll.
Det bästa med att inte ha några vänner och bo ensam - man kan få så mycket tystnad man vill.
Det bästa med att inte ha några vänner och bo ensam - man kan få så mycket tystnad man vill.
lördag 19 juli 2008
Dr. Horrible's Sing-Along Blog
Seriöst, bland det bästa som någonsin skapats! Har du 40 minuter över så tycker jag att just du ska gå till Dr. Horrible's Sing-Along Blog och se vad jag menar. Bara tillgänglig gratis idag och imorgon. Joss Whedon bl a står bakom det hela - och då kan det ju inte bli annat än bra!
För övrigt verkar jag ha lyckats vända rätt på dygnet. Gick upp tjugo över åtta igår och strax efter åtta idag. Har visserligen sovit middag både igår och idag, men det har berott på djävulsk huvudvärk och mest inget annat. Så länge jag kommer upp före tio så är det godkänt.
För övrigt verkar jag ha lyckats vända rätt på dygnet. Gick upp tjugo över åtta igår och strax efter åtta idag. Har visserligen sovit middag både igår och idag, men det har berott på djävulsk huvudvärk och mest inget annat. Så länge jag kommer upp före tio så är det godkänt.
torsdag 17 juli 2008
tröttmössa
Sådär, nu har jag varit uppe i 12,5 timmar. Ska strax sätta igång med maten - vilken kommer ta 70 minuter på sig att bli klar. Sen blir det väl ett par avsnitt till av deadliest catch innan jag kryper ner i sängen för idag. Förhoppningsvis ska detta innebära att jag från och med imorgon har en lite mer normal dyngsrytm. Nog för att jag hellre sover till 10-12 på förmiddagen och är vaken till 2-3 på natten, men... Det är dags att få lite ordning på saker och ting här igen.
onsdag 16 juli 2008
fade to black
Jösses, vad trött jag är. Har varit vaken sen 23-tiden igår, efter att ha sovit 3-4 timmar på kvällen. Funderade på att gå och lägga mig vid halv fem, men kom på att jag inte hämtat mitt läkarintyg på vårdcentralen än så jag bestämde mig för att vara vaken till efter åtta och gå och hämta det. Grattis, det har ju bara legat och väntat i nästan två veckor. Suck, suck, suck. Så nu lär jag inte hinna få några pengar innan månaden är slut, för det tar väl ett tag innan dom har tid att registrera att min sjukskrivning är förlängd. Ja, om den nu ens blir godkänd. Svårt att veta hur dom ser på psykiska sjukdomar nuförtiden. Försäkringskassan alltså. Får hoppas att dom tar i beaktning hur det sett ut tidigare, som t ex att jag hade sjukbidrag i två år osv. Annars blir det socialen igen, för det finns inte en chans i helvetet att jag kan jobba.
Som robbie williams så fint uttrycker det: I don't want to die, but I ain't keen on living either.
Ovanpå allt annat börjar det verkligen sjunka in att micke är förlorad för alltid för min del, och det är jobbigt och nästan omöjligt att hantera. Hur ska jag klara mig utan honom hela resten av mitt liv? Allt jag ser framför mig är bara mörker, mörker, mörker.
Att veta att han är lyckligare än någonsin och stortrivs med livet - det började ungefär samtidigt som vår kontakt bröts - gör inte saken bättre.
Helvete, nu började jag gråta igen. Jag orkar inte med det.
Som robbie williams så fint uttrycker det: I don't want to die, but I ain't keen on living either.
Ovanpå allt annat börjar det verkligen sjunka in att micke är förlorad för alltid för min del, och det är jobbigt och nästan omöjligt att hantera. Hur ska jag klara mig utan honom hela resten av mitt liv? Allt jag ser framför mig är bara mörker, mörker, mörker.
Att veta att han är lyckligare än någonsin och stortrivs med livet - det började ungefär samtidigt som vår kontakt bröts - gör inte saken bättre.
Helvete, nu började jag gråta igen. Jag orkar inte med det.
måndag 14 juli 2008
väldigt lite
Det blev inget med städandet idag. Istället har jag legat i sängen hela dagen. Jepp, verkligen hela dagen också. Det är helt sjukt. Jag kommer nog hamna i guinness rekordbok som första person som sovit ihjäl sig. Ja, om inte halsbrännan hinner ta livet av mig först.
lite mer
Jag somnade vid nio igårkväll och hade väl hoppats lyckas sova hela natten. Ja, inte i ett sträck för det kan jag aldrig. Däremot har jag på sistone varit väldigt bra på att tvinga mig själv att somna om. Dock inte inatt, alltså. Drömde konstigt om huset på läjet, som var många gånger större än när vi bodde där, och på slutet så kom den nya ägaren på mig i badrummet och bestämde sig för att våldta mig. Ungefär där hade jag turen att vakna. Och det är så sjukt, men inte ens i mina egna drömmar får jag killen. Antar att det skulle föreställa gamla grannen andreas, och av alla oss systrar så får han ihop det med susanne. Susanne och andreas?! Hah, det är så sjukt det kan bli ungefär.
Förresten! När vi var i gbg förra helgen så var det ju rätt varmt ute. Hotellrummet hade inte luftkonditionering så vi var tvungna att sova med öppet fönster. Vi hade ett rum på första våningen, alltså markplan, men det fanns galler på insidan så att ingen skulle kunna ta sig in. Hursomhelst, rätt som det är när jag ligger och inte kan sova vid fyratiden så ser jag hur ena gardinen rör sig och plötsligt kikar en kille in. Åtminstone tror jag att det var en kille, svårt att tänka mig en tjej att göra så men vad vet jag. Dock såg personen tydligen inget av intresse för han försvann fort igen. Haha, och jag hade hela kvällen undrat om det skulle hända! Låg och fnissade för mig själv tills jag kom på att det ju kunde vart nån galning med vapen och då kändes det inte lika roligt längre. Jag menar, göteborgare är ju lite som dom är... Skjuts väl lika mycket där som i malmö nuförtiden. Inte för att sannolikheten för att det faktiskt skulle hända är så hög, men... Ja, ni vet ju hur jag är. Men det var ändå en lite smålustig grej.
Och hela den där resan blev inte så omständig ändå. Mamma bestämde sig för att köra ner till hotellet iaf eftersom vi skulle bo ute i eriksberg och på det viset inte behöva köra genom centrum. Hon gillar inte riktigt det där med storstadstrafik och spårvagnar - vilket jag mycket väl förstår. Nåväl, jag utseddes naturligtvis till att hålla koll på färdbeskrivningen och leda oss rätt. Hrm, kan väl säga som så att det var tur att vi hade gott om tid. Vi skulle köra av vid nåt som hette sannegårdsmotet eller nåt liknande, men det kom ju aldrig och plötsligt var vi i lundbytunneln. Hey, det stod det inte nåt om på vägbeskrivningen så vi körde av för att vända men där vi körde av visade det sig att man bara kunde "vända" och fortsätta köra åt fel håll och då hade vi plötsligt åkt över den där bron och var på helt fel sida älven. Det var bara att leta efter skyltar som skulle leda oss tillbaka till e6 mot oslo. Tillbaka över bron och där fanns plötsligt en skylt mot eriksberg så det var bara att andas ut och svänga av. Det tog väl nästan en halvtimme extra att komma fram, och jag satt bara och drömde om en gps. För allvarligt, eniros vägbeskrivningar kan vara helt åt helvete svåra att följa. Iaf för mig.
Efter det checkade vi in, fick lite info om bästa sättet att sig till centrum och tog en promenad på kajen i väntan på att nästa älvsnabben skulle gå. Ärligt talat, det blev en ganska fantastiskt skön inledning på kvällen att tillbringa en halvtimme på älven. Fast när vi väl kommit i land och börjat gå mot nordstan så upptäckte jag återigen det där hemska med att ha kjol en varm sommardag när man har fetelår. Dom klibbade ihop och skavde mot varandra, så hade det inte varit öppet i nordstan så hade jag nog avlidit av smärta. In och leta reda på första bästa par cykelbyxor var det enda som gällde. Hittade ett par på intersport som dessutom var på rea, och när jag drog på dom efter att vi varit på jensen's böfhus var det som att komma till himmelriket. Allt obehag försvann som genom ett trollslag och jag "klarade mig undan" med att bara se ut som att nån rivit mig med vassa naglar på insidan av låren.
Allt som allt var det en väldigt trevlig kväll. Vi slog på stort och käkade oxfilé till huvudrätt och jag lyckades klämma i mig både vitlöksbröd till förrätt och det mesta av en av deras bamsebanana-splitar till efterrätt. Inte illa måste jag säga, ens för att vara mig.
Det var inga som helst problem att ta bussen tillbaka till hotellet efteråt - även om det tog en stund att hitta rätt buss. Vi hade till och med turen att få sitta ner eftersom vi gått ända till brunnsparken istället för att bara gå till drottningtorget/nils ericson-terminalen(?). För jösses, det blev ganska så smockfullt på bussen och naturligtvis körde busschauffören som en galning så folk åkte hit och dit. Han försökte väl ta igen den tid som gått förlorad när så många människor skulle tränga sig på en och samma buss. Hursomhelst, fram kom vi i ett stycke men naturligtvis lyckades vi gå åt fel håll när vi gått av bussen. En himla tur att vi hade en karta - och att den förstorade centrumkartan som dom naturligtvis lagt över just eriksbergsdelen av kartan inte täckte allt precis nere vid älven. Klockan var runt halv två när vi var tillbaka så det var bara att krypa rätt ner under täcket och försöka sova. Något jag som sagt hade lite blandad framgång med. Det var en hel del liv ute framåt halv fyratiden, plus att måsarna vaknade tidigt och höll igång.
Strax före nio gick vi ut på piren för att käka frukost - som var en besvikelse för min del - och sen direkt tillbaka och checka ut och åka hem. Vi hade eventuellt tänkt stanna ett tag i gbg och bland annat besökt trädgårdsföreningen, men vädret var lite halvkasst och vi var båda rätt trötta så vi skippade det. Jag gick och la mig igen direkt vi kom hem och vaknade sent på eftermiddagen till doften av nygräddade kanelbullar. Inte dumt alls, måste jag säga. Fick i mig lite mat, kämpade för att vara vaken ett par timmar till men gav upp och på den vägen är det att jag började sova 12-16 timmar per dygn.
Det är en himla tur att det är sommar och dagsljus en stor del av dygnet eftersom jag somnar runt sextiden på morgonen och inte går upp förrän tolv timmar senare, så jag hinner få lite ljus i mig. Försöker dock ändra på det där nu och hade som sagt hoppats få sova till sju-åttatiden idag på morgonen. Fast jag tror jag går och lägger mig igen nu och sover ett par timmar till om jag kan, borde kunna komma upp rätt hyfsat då. Ska tillbringa dagen med att städa resten av lägenheten nämligen. Mor kommer hit efter jobbet och ska hjälpa mig bära upp saker på vinden(man bör nog vara två för att på ett säkert sätt få upp resterande flyttkartonger på vinden), och det vore skönt om här kunde vara hyfsat färdigstädat då.
Magnus ska komma ner och kramas nån dag i veckan förhoppningvis, så mitt städryck kommer ju lämpligt. Vi har inte setts på...2½ år, så det är lite på tiden. Och gudarna ska veta att jag behöver få kramas med en karl! Jag har gått okramad i ett helt jävla år om elva dagar, och det går ju inte. Sorgligt, är vad det är - om än inte ett dugg ovanligt. För min del alltså. Shit påmmfritt, alltså....
Förresten! När vi var i gbg förra helgen så var det ju rätt varmt ute. Hotellrummet hade inte luftkonditionering så vi var tvungna att sova med öppet fönster. Vi hade ett rum på första våningen, alltså markplan, men det fanns galler på insidan så att ingen skulle kunna ta sig in. Hursomhelst, rätt som det är när jag ligger och inte kan sova vid fyratiden så ser jag hur ena gardinen rör sig och plötsligt kikar en kille in. Åtminstone tror jag att det var en kille, svårt att tänka mig en tjej att göra så men vad vet jag. Dock såg personen tydligen inget av intresse för han försvann fort igen. Haha, och jag hade hela kvällen undrat om det skulle hända! Låg och fnissade för mig själv tills jag kom på att det ju kunde vart nån galning med vapen och då kändes det inte lika roligt längre. Jag menar, göteborgare är ju lite som dom är... Skjuts väl lika mycket där som i malmö nuförtiden. Inte för att sannolikheten för att det faktiskt skulle hända är så hög, men... Ja, ni vet ju hur jag är. Men det var ändå en lite smålustig grej.
Och hela den där resan blev inte så omständig ändå. Mamma bestämde sig för att köra ner till hotellet iaf eftersom vi skulle bo ute i eriksberg och på det viset inte behöva köra genom centrum. Hon gillar inte riktigt det där med storstadstrafik och spårvagnar - vilket jag mycket väl förstår. Nåväl, jag utseddes naturligtvis till att hålla koll på färdbeskrivningen och leda oss rätt. Hrm, kan väl säga som så att det var tur att vi hade gott om tid. Vi skulle köra av vid nåt som hette sannegårdsmotet eller nåt liknande, men det kom ju aldrig och plötsligt var vi i lundbytunneln. Hey, det stod det inte nåt om på vägbeskrivningen så vi körde av för att vända men där vi körde av visade det sig att man bara kunde "vända" och fortsätta köra åt fel håll och då hade vi plötsligt åkt över den där bron och var på helt fel sida älven. Det var bara att leta efter skyltar som skulle leda oss tillbaka till e6 mot oslo. Tillbaka över bron och där fanns plötsligt en skylt mot eriksberg så det var bara att andas ut och svänga av. Det tog väl nästan en halvtimme extra att komma fram, och jag satt bara och drömde om en gps. För allvarligt, eniros vägbeskrivningar kan vara helt åt helvete svåra att följa. Iaf för mig.
Efter det checkade vi in, fick lite info om bästa sättet att sig till centrum och tog en promenad på kajen i väntan på att nästa älvsnabben skulle gå. Ärligt talat, det blev en ganska fantastiskt skön inledning på kvällen att tillbringa en halvtimme på älven. Fast när vi väl kommit i land och börjat gå mot nordstan så upptäckte jag återigen det där hemska med att ha kjol en varm sommardag när man har fetelår. Dom klibbade ihop och skavde mot varandra, så hade det inte varit öppet i nordstan så hade jag nog avlidit av smärta. In och leta reda på första bästa par cykelbyxor var det enda som gällde. Hittade ett par på intersport som dessutom var på rea, och när jag drog på dom efter att vi varit på jensen's böfhus var det som att komma till himmelriket. Allt obehag försvann som genom ett trollslag och jag "klarade mig undan" med att bara se ut som att nån rivit mig med vassa naglar på insidan av låren.
Allt som allt var det en väldigt trevlig kväll. Vi slog på stort och käkade oxfilé till huvudrätt och jag lyckades klämma i mig både vitlöksbröd till förrätt och det mesta av en av deras bamsebanana-splitar till efterrätt. Inte illa måste jag säga, ens för att vara mig.
Det var inga som helst problem att ta bussen tillbaka till hotellet efteråt - även om det tog en stund att hitta rätt buss. Vi hade till och med turen att få sitta ner eftersom vi gått ända till brunnsparken istället för att bara gå till drottningtorget/nils ericson-terminalen(?). För jösses, det blev ganska så smockfullt på bussen och naturligtvis körde busschauffören som en galning så folk åkte hit och dit. Han försökte väl ta igen den tid som gått förlorad när så många människor skulle tränga sig på en och samma buss. Hursomhelst, fram kom vi i ett stycke men naturligtvis lyckades vi gå åt fel håll när vi gått av bussen. En himla tur att vi hade en karta - och att den förstorade centrumkartan som dom naturligtvis lagt över just eriksbergsdelen av kartan inte täckte allt precis nere vid älven. Klockan var runt halv två när vi var tillbaka så det var bara att krypa rätt ner under täcket och försöka sova. Något jag som sagt hade lite blandad framgång med. Det var en hel del liv ute framåt halv fyratiden, plus att måsarna vaknade tidigt och höll igång.
Strax före nio gick vi ut på piren för att käka frukost - som var en besvikelse för min del - och sen direkt tillbaka och checka ut och åka hem. Vi hade eventuellt tänkt stanna ett tag i gbg och bland annat besökt trädgårdsföreningen, men vädret var lite halvkasst och vi var båda rätt trötta så vi skippade det. Jag gick och la mig igen direkt vi kom hem och vaknade sent på eftermiddagen till doften av nygräddade kanelbullar. Inte dumt alls, måste jag säga. Fick i mig lite mat, kämpade för att vara vaken ett par timmar till men gav upp och på den vägen är det att jag började sova 12-16 timmar per dygn.
Det är en himla tur att det är sommar och dagsljus en stor del av dygnet eftersom jag somnar runt sextiden på morgonen och inte går upp förrän tolv timmar senare, så jag hinner få lite ljus i mig. Försöker dock ändra på det där nu och hade som sagt hoppats få sova till sju-åttatiden idag på morgonen. Fast jag tror jag går och lägger mig igen nu och sover ett par timmar till om jag kan, borde kunna komma upp rätt hyfsat då. Ska tillbringa dagen med att städa resten av lägenheten nämligen. Mor kommer hit efter jobbet och ska hjälpa mig bära upp saker på vinden(man bör nog vara två för att på ett säkert sätt få upp resterande flyttkartonger på vinden), och det vore skönt om här kunde vara hyfsat färdigstädat då.
Magnus ska komma ner och kramas nån dag i veckan förhoppningvis, så mitt städryck kommer ju lämpligt. Vi har inte setts på...2½ år, så det är lite på tiden. Och gudarna ska veta att jag behöver få kramas med en karl! Jag har gått okramad i ett helt jävla år om elva dagar, och det går ju inte. Sorgligt, är vad det är - om än inte ett dugg ovanligt. För min del alltså. Shit påmmfritt, alltså....
söndag 13 juli 2008
bara lite
Maria, maria, maria... Du skulle bara veta vilka fantastiska inlägg ni går miste om bara för att min hjärna inte är direktuppkopplad till nätet. Varje kväll när jag lagt mig och inte kan somna så målar jag upp långa, klockrena texter. Om allt och inget. Men så vaknar jag och allt är som bortblåst, och orken att överhuvudtaget logga in på bloggen och skriva nåt finns inte. Jag orkar inte.
Den senaste veckan har jag varit helt konstig. Känslomässigt störd. Vet inte vad det är med mig men obehagligt och jobbigt är det. Att jag dessutom sover 12-16 timmar per dygn och äter dåligt gör inte saken bättre. Såklart.
Det har till och med gått så långt att jag denna helgen valt att stanna hemma i stan istället för att åka ut till orust. Det har nog nästan aldrig hänt innan när jag inte haft andra planer. Jag orkar bara inte med andra människor. Och naturligtvis var det den där helgen som susanne kom upp och hälsade på. Har väl träffat henne ungefär en gång sen hon flyttade hem till sverige och malmö. Som vanligt är min tajming ganska taskig... Dessutom hade hon tydligen bestämt att hon skulle färga mina och mors ögonfransaråväl, det kommer fler tillfällen.
Men jag har varit lite duktig idag, sovrummet har blivit städat. Alla kläder som legat på golvet ligger nu i påsar och bara väntar på att få tvättas. Helfigursspegeln har äntligen kommit på plats i sitt hörn - det tog bara nästan 11 månader - och tv'n och dvd-spelaren som står där inne och skräpar kommer på tisdag få flytta till nytt hem hos syster i småland. Yay. Har bestämt att en gång för alla göra mig av med allt onödigt som bara står och samlar damm - och som försvårar städning. Det ska gå enkelt och snabbt att damma och dammsuga i fortsättningen.
Åh, och det allra bästa! Jag hittade ett kuvert med 300kr från förra årets födelsedag på byrån. Det satt verkligen inte fel! Att syster dessutom insisterade på att få betala 500kr för tv'n och dvd'n gör inte dagen sämre. Med lite hjälp i form av pengar/presentkort på ikea i födelsedagspresent så kommer jag nu kunna skaffa mig en ny tv-bänk och ett par lampor att ställa på sängborden. Yay. Igen. Sen ska jag bara spara ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa en skön fåtölj att ha i hörnet där min stationära dator idag står och skapa en liten mysig läshörna. Och på det viset tvingas jag även skaffa ett par lampor att ha i fönstren i vardagsrummet. Retail therapy, baby! Blir gladare av blotta tanken.
Fast nu får jag nog ta och krypa in i duschen och sen springa till affären och skaffa lite nödvändigheter som cola och sallad. Känns i magen att jag inte ätit nåt idag än.
Den senaste veckan har jag varit helt konstig. Känslomässigt störd. Vet inte vad det är med mig men obehagligt och jobbigt är det. Att jag dessutom sover 12-16 timmar per dygn och äter dåligt gör inte saken bättre. Såklart.
Det har till och med gått så långt att jag denna helgen valt att stanna hemma i stan istället för att åka ut till orust. Det har nog nästan aldrig hänt innan när jag inte haft andra planer. Jag orkar bara inte med andra människor. Och naturligtvis var det den där helgen som susanne kom upp och hälsade på. Har väl träffat henne ungefär en gång sen hon flyttade hem till sverige och malmö. Som vanligt är min tajming ganska taskig... Dessutom hade hon tydligen bestämt att hon skulle färga mina och mors ögonfransaråväl, det kommer fler tillfällen.
Men jag har varit lite duktig idag, sovrummet har blivit städat. Alla kläder som legat på golvet ligger nu i påsar och bara väntar på att få tvättas. Helfigursspegeln har äntligen kommit på plats i sitt hörn - det tog bara nästan 11 månader - och tv'n och dvd-spelaren som står där inne och skräpar kommer på tisdag få flytta till nytt hem hos syster i småland. Yay. Har bestämt att en gång för alla göra mig av med allt onödigt som bara står och samlar damm - och som försvårar städning. Det ska gå enkelt och snabbt att damma och dammsuga i fortsättningen.
Åh, och det allra bästa! Jag hittade ett kuvert med 300kr från förra årets födelsedag på byrån. Det satt verkligen inte fel! Att syster dessutom insisterade på att få betala 500kr för tv'n och dvd'n gör inte dagen sämre. Med lite hjälp i form av pengar/presentkort på ikea i födelsedagspresent så kommer jag nu kunna skaffa mig en ny tv-bänk och ett par lampor att ställa på sängborden. Yay. Igen. Sen ska jag bara spara ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa en skön fåtölj att ha i hörnet där min stationära dator idag står och skapa en liten mysig läshörna. Och på det viset tvingas jag även skaffa ett par lampor att ha i fönstren i vardagsrummet. Retail therapy, baby! Blir gladare av blotta tanken.
Fast nu får jag nog ta och krypa in i duschen och sen springa till affären och skaffa lite nödvändigheter som cola och sallad. Känns i magen att jag inte ätit nåt idag än.
fredag 11 juli 2008
Favoritlåten just nu
Drive all night - Bruce Springsteen
Det var nånstans i mitten där, som jag föll handlöst... Hade jag varit mångmiljonären i familjen så hade jag följt honom slaviskt under resten av turnén.;)
Det var nånstans i mitten där, som jag föll handlöst... Hade jag varit mångmiljonären i familjen så hade jag följt honom slaviskt under resten av turnén.;)
tisdag 8 juli 2008
söndag 6 juli 2008
jag är kär
Ja, jag är kär i bruce springsteen. Det var helt magiskt igår mot slutet på ullevi. Han hade gärna fått hålla på i tre timmar till! Läcker som få och med en energi och glädje som man inte annat kan göra än att älska. Och glädjen gick verkligen inte att ta miste på mot slutet. Han såg genuint överlycklig och rörd ut. Det enda jag sörjer är att inte alla på läktarna hoppade under twist&shout så vi kunnat göra en (favorit i) repris och haft sönder hela stadion. Eller ja, jag är lite ledsen över att inte ha fått höra born in the usa och dancing in the dark live - varför skaffade jag inte biljetter till båda konserterna? - men, ja, drive all night var fantastisk. Det var relativt knäpptyst, tändare/mobiler och bara att njuta för fulla muggar. Long walk home med little stevie's sånginsats var kalas och min absoluta favorit max weinberg var lysande kvällen igenom.
Kommer dom till sverige igen så är det jag som står först i kö för biljetter!
Kommer dom till sverige igen så är det jag som står först i kö för biljetter!
fredag 4 juli 2008
omständigt
Gah. Plötsligt blir det som ett helt företag att gå på bruce springsteens konsert imorn. Jag och mor hade först planerat att ta bilen, som vi gjorde när vi var och såg robbie, men så idag kom hon på att hon helst slipper köra hem mitt i natten så det vart till att jaga hotellrum. Hittade ett enda ledigt dubbelrum på de sajter jag sökte på, och naturligtvis ligger det på andra sidan älven. Så nu måste vi ju greja med spårvagnar och bussar för att ta oss till hotellet, därifrån till ullevi och sen tillbaka. Gah - igen. Eller så slår jag på stort och haffar första bästa taxi vi ser efter konserten och står för den kostnaden. (Jäjä, man kan väl få drömma att det kommer finnas ett par såna att tillgå.) Hursomhelst känns det väldigt krångligt och tidskrävande jämfört med den ursprungliga planen.
tisdag 1 juli 2008
förhoppningsvis
Sådär, har fått tummen ur och ringt vårdcentralen för förlängd sjukskrivning eftersom psyk fortfarande inte hört av sig. Naturligtvis så är min läkare på semester just nu men en annan skulle ringa upp mig på torsdag. Förhoppningsvis går det att ordna genom henne, då jag träffat henne tidigare.
När jag ändå var igång så passade jag på att ringa min handläggare på fk som ville ha kontakt. Vi kom fram till en lös plan som går ut på att jag genom eventuell medicinändring ska kunna vara tillbaka som arbetssökande i november/december nån gång. Förhoppningsvis ska det inte alls behöva ta så lång tid.
Vad gäller mitt beslut att inte skaffa hund så grundar det sig på lite olika saker. Bland annat insåg jag att jag inte var redo för ett sådant ansvar, samtidigt som det inte är ekonomiskt genomförbart idag.
Gud villig och försäkringskassan tillåtande så kommer det bli en tur till kreta i september istället, för mig och mamma. Jag ser verkligen fram emot att få ha mamma för mig själv i en hel vecka, och få se lite mer av världen.
Önskar bara att jag hade råd att åka och hälsa på anna i sommar också. Så drygt att inte kunna träffas mer än 2-3 gånger per år:( Men, förhoppningsvis så får hon semester i september/oktober nån gång och kan komma hem och hälsa på en vecka eller så.
När jag ändå var igång så passade jag på att ringa min handläggare på fk som ville ha kontakt. Vi kom fram till en lös plan som går ut på att jag genom eventuell medicinändring ska kunna vara tillbaka som arbetssökande i november/december nån gång. Förhoppningsvis ska det inte alls behöva ta så lång tid.
Vad gäller mitt beslut att inte skaffa hund så grundar det sig på lite olika saker. Bland annat insåg jag att jag inte var redo för ett sådant ansvar, samtidigt som det inte är ekonomiskt genomförbart idag.
Gud villig och försäkringskassan tillåtande så kommer det bli en tur till kreta i september istället, för mig och mamma. Jag ser verkligen fram emot att få ha mamma för mig själv i en hel vecka, och få se lite mer av världen.
Önskar bara att jag hade råd att åka och hälsa på anna i sommar också. Så drygt att inte kunna träffas mer än 2-3 gånger per år:( Men, förhoppningsvis så får hon semester i september/oktober nån gång och kan komma hem och hälsa på en vecka eller så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
