dithän det barkar?

Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner.
Om timglaset blir tomt så finns hon inte mer...

island song

"you can leave the island but you can't leave my love
and you can't take back what you gave away
you can leave the island but you can't leave my heart
'cause this memory remains

of the moonlit nights
when the stars were high
we could see Savannah shine across the waves
we could dance along the shore
and take our time for more
and all along I know our hearts will say

you can leave the island but you can't leave my love
and you can't take back what you gave away
you can leave the island but you can't leave my heart
'cause the memory remains

and I loved you
from the moment that we met I'm thinkin' of you
and I never will forget...
how the feelin' came a reelin',
so easy to be ... so free

on a moonlit night
when the stars are high
we can see Savannah shine across the waves
now I know you must move on...
but I'll never be alone
as long as this memory remains

and I've loved you
from the moment that we met I'm thinkin' of you
and I never will forget...
how the feelin' came a reelin',
so easy to be... so free

you can leave the island but you can't leave my love
and you can't take back what you gave away
you can leave the island but you can't leave my heart
'cause the memory remains...
this feelin' rarely ever fades...
and how I wish that you had,
how I wish that you'd,
how I wish that you'd stay"



Jag önskar edwin mccains version av denna låten fanns tillgänglig på youtube, för den är fantastisk. Och jag önskar att jag hade varit en flitigare besökare på edwin.com för då hade jag vetat att han större delen av oktober turnerade runt i storbritannien och då hade jag åkt och sett honom. På stört. För hans röst är underbar och han är...underbar. Han är dessutom topp 2 över listan på artister jag skulle vilja se live. Det är han och jr richards/dishwalla. Fan. Det här kommer ta lång tid att komma över... Fast helst av allt skulle jag vilja åka till new york och se honom i början av januari. Ryser av tanken på hur perfekt det skulle vara. Edwin McCain i New York. Nån som vill ge mig den upplevelsen i julklapp, kanske?

...

Min tillvaro just nu präglas av ångest och oro. Ångest i största allmänhet och oro över något specifikt. Fasar varje dag för att det ska vara just den dagen då allt vänds uppochner. Den dagen då min tillvaro slås fullständigt i spillror och ingenting någonsin blir sig likt igen.

Så ni får ursäkta att här ingenting skrivs.

Yummy

Det är så bra hemma hos mina föräldrar för dom har allt som behövs för att få ihop en trevlig hemmagjord banana split - bananer, glass, chokladsås, strössel och maränger. B-) Lite grädde på det och allt hade varit perfekt.

s.o.s

Trots black & white på restaurang och en mellanpopcorn på bio så är jag ruskigt sugen på äppelkaka. Såpass så att jag till och med sprang och köpte alla ingredienser till en variant vi gjorde på hemkunskapen i högstadiet. Fast så fort jag kom hem igen så kände jag mig plötsligt proppmätt, så vi får väl se om det blir nån kaka eller inte. Är hungrig i halsen men proppmätt i magen - och det är väl magen man ska lyssna på i det läget, antar jag.

Såg mamma mia med mamma tidigare ikväll och jag blev helt kär i den filmen. Och höll på att börja störtböla flera gånger. Fan, allt får mig att gråta nuförtiden. Och nu tittar jag på bodyguard, minns jonas och hans kevin koooostner'ande och vill bara gråta igen. Och ja, det ska vara costner med k. Där. Hopplöst.

För övrigt kommer det antagligen en liten redovisning av mina och annas äventyr förra veckan. Stay tuned, typ

to micke with love, always

hjälp mig

Idag är en riktig skitdag. Dels för att anna åker hem imorn, men mest för att jag drömde om micke imorse och det är fanimej tusen gånger värre än att drömma mardrömmar hela nätterna. Har ett stort hål i hjärtat och vill bara gråta. I vanliga fall brukar jag lyckas inbilla mig själv att jag inte alls saknar honom, men när mitt undermedvetna envist måste påtala sanningen så vill jag bara skrika. Jag orkar inte med det här. Varför var jag tvungen att vara så störd?!

Nu så

Nu är håret lite kortare...

Kvällsmat

Mmm, kycklingwok. Luktar himmelskt måste jag erkänna - även om det kanske inte ser så ut;-)

host, host

Imorn kommer en kille och hämtar mitt wii. yay. Det sitter verkligen bra med dom pengarna för inatt när jag skulle sätta igång min stereo så sa det bara pang och så dog den. Så det blir att kika efter en ny sån när vi är på gekås på onsdag. För utan stereo kan jag inte leva. Nu måste jag bara lyckas bända upp åbäket på nåt sätt så jag får ut mina skivor. Naturligtvis är det tre dishwalla-skivor i så dom måste jag ju verkligen ha ut, störigt som fan. Så skinnjacka kan jag ju glömma nu iaf. Fast det är säkert lika bra det, är för tjock för sånt iaf;)

För övrigt har jag äntligen börjat städa så smått. Har jag förresten nämnt att jag hatar att städa? Jag hatar att städa. Blir jag nångång med jobb igen så ska jag skaffa städhjälp sådär varannan vecka eller nåt. Det kan det fanimej vara värt för att slippa eländet själv.

helvetet

Idag har jag en riktigt dålig dag. Hjärtat värker av saknad efter micke och kinderna bränner av skam av tankar på hur stört jag betett mig eftersom han inte såg nån annan utväg än att blocka mig. Och tro mig, jag har verkligen varit stördast i världen. Men jag trodde ändå aldrig att det skulle sluta så här. Det blir svårt att leva med.
Men en liten ljusglimt, jag vann hela 25 kr igår på mina trisslotter. Så nu får jag lite mer spänning när jag löser in den och tar en ny lott. Maten igår blev också helt okej, även om potatisen smakade väldigt smörigt. Antingen är det nåt fel på min rapsolja(öppnades igår men är väldigt mörk jämfört med innehållet i den gamla flaskan) eller så ska det helt enkelt smaka så när den kombineras med just den sortens potatis. Hursomhelst, jag verkar inte har fått några men av det hela så det blir samma visa ikväll igen.

men så svara då!

Har redan planerat vad jag ska använda pengarna till. För wii'et alltså. Hårklippning och en skinnjacka. Skulle helst av allt i hela världen vilja ha en vinröd skinnkappa, men vi får väl se vad jag kan hitta i den prisklassen. Ska kika på gekås när vi ska dit nästa vecka och förhoppningsvis hittar jag nånting där, för deras skinngrejer brukar ju vara helt lagom dyra. Tveksamt om dom har vinröda jackor dock, men vi får se. Med lite tur har jag råd att köpa ett par skor på skoboo också. Inte för att jag kanske behöver, men för att jag kan och vill ha. Skulle gärna vilja hitta ett par snygga stövlar t ex. Har ett par som jag fått från anna, men eftersom jag är så tjock om benen så får jag nog inte upp dragkedjan helt längre. Och även om jag skulle få det så väller det ju ut en massa ben(eller ja, fett då) över skaftet och det är ju inte så jättesnyggt. Faktiskt.

Köpte två trisslotter när jag var i affären. Ja, för jag tyckte jag var så duktig som nästan inte köpte nåt onödigt alls så jag ville belöna mig själv lite;) Förväntar mig inte att vinna nånting, men det är ju kul med lite spänning i vardagen ändå. För jag känner som farmor, varför bli arg och besviken över att inget vinna - är inte spänningen vinst nog?! Senast jag var där och hälsade på så löste vi in vinsten från pappas senaste besök plus köpte ett par lotter till(totalt 10 lotter tror jag) och om jag inte minns helt fel så vann vi hela 25 kr då. Inte en endaste sur min, förutom det obligatoriska leende asch'et från farmor, för vi hade trevligt medan vi skrapade. Så nu ska jag skrapa mina lotter och sen ställa mig och skala potatis, för ja, det blir klyftpotatis och kotletter idag. Yay vad jag är duktig. Fast helst av allt skulle jag fortfarande bara vilja ha pasta...

up, up and away

Sådärja, nu har jag äntligen skaffat abonnemang hos comhem för telefoni. Sparar på det viset minst 66kr per månad - räknas det fortfarande som combo eftersom jag har tv och bredband därigenom redan så blir ju besparingen betydligt större än så. Yay. Har eventuellt dessutom redan fått sålt mitt wii. Han bjöd visserligen bara 2200kr men det får duga. Förhoppningsvis vill han fortfarande ha det -trots att han hörde av sig redan imorse och det tog mig tills för en timme sen att acceptera hans bud(det tog emot rejält). Då bör han komma upp och hämta det idag eller allra senast imorn och jag får förhoppningsvis pengarna i handen. Yay. Har haft ett par andra som varit intresserade, konstigt nog så verkar det vara praxis att försöka pruta ner priset på saker på blocket;) Dom ville bara ge 2000kr och det är verkligen för lite. Visst, jag har bara lagt ut 549kr för hela grejen, men vill ju gärna få lite mer än så eftersom allt är helt oanvänt. Nåväl, vi får väl se hur det går.

Var nere i källaren och kollade så min cykel fanns kvar också. Kände en överväldigande kärlek för den när jag såg den(vilket tog en liten stund för nån hade flyttat på den) och egentligen så skulle jag vilja ha kvar den, men eftersom jag aldrig använder den och jag behöver pengarna så är det bäst så här. Men åh, det svider. För den är verkligen skitsnygg! Grön och svart och skinande ny. Kommer inte sälja den för under 5000kr iaf, det kan jag säga. Inte som det känns nu iaf.

Nej, jag ska väl försöka ta mig i kragen och gå och handla nu. Har inte börjat städa än men kom på att jag har hela fredag på mig också så jag skjuter på det tills imorn. Jag, prokrastinera? Nejnejnej, jag skulle väl aldrig:D Kör iaf en omgång i diskmaskinen med sånt som jag tidigare bara halvhjärtat orkat diska för hand och som därför stått framme och skräpat. Kommer dessutom gå ett varv i lägenheten med en soppåse i hand och slänga godispapper och annat som jag inte riktigt orkat ta med ända till köket och slängt där. Mm, det är farligt att ha ett vardagsrumsbord med en massa fack under själva bordet där man kan gömma sånt...

Och där svarade jag äntligen när gubben från vetlanda ringde. Det visade sig att han hade fel nummer;)

pengar, pengar, pengar

Funderar starkt på att sälja mitt wii igen. Har fortfarande inte använt det och skulle verkligen behöva pengarna till ett annat projekt. Ingen som känner nån som är intresserad? Hade tänkt mig typ 2500kr för konsolen, wii sports och mario kart. Sitter även och bannar mig själv för att jag inte fått tummen ur och försökt få sålt min cykel. Måste komma ihåg att gå ner i källaren och för det första kontrollera att den inte blivit stulen och sen ta med den upp i lägenheten för fotografering så jag kan sätta ut annons på blocket. Kunde jag hitta nån där som vill köpa den för 5000kr så skulle jag vara en väldigt happy camper. Har ju knappt själv använt den nånting så i det avseendet är den ju i princip som ny - även om modellen har några år på nacken. Inser ju att det kanske inte är så jättesmart att försöka sälja en cykel på hösten och förvänta sig några större summor, men man kan ju alltid försöka. På sin höjd förlorar jag väl runt 80kr och får dras med den till våren och försöka sälja den då istället om jag inte får ett bud som känns acceptabelt.


Jupp, det här var antagligen det sista inlägget för detta dygn så passa på och njut av den ovanligt täta - om än ointressanta - uppdateringen av min blogg.

mat, mat, mat

Är fruktansvärt hungrig just nu. Satte i mig en liten tallrik med vaniljglass, skivad banan, chokladsås, strössel och ett par maränger(det sistnämnda var mammas idé) för en timme sen men det gjorde ingen större nytta. Överhuvudtaget har jag blivit rejält hungrigare den senaste tiden och jag skulle nog vilja skylla det på semesterveckan på öland/skåne. För där blev det allt som oftast frukost och sen rejäl lunch och kvällsmat på det. Och ja, på kvällarna innebar det inte helt sällan förrätt, huvudrätt och efterrätt(man måste ju passa på när nån annan lagar och en tredje betalar!) Plus fika på eftermiddagen. Så det är verkligen inte konstigt att jag gått upp ett par kilon igen. För det är åtminstone det dubbla jämfört med vad jag brukar få i mig under en dag. Ökad aptit är dessutom en av biverkningarna på mina mediciner så att jag håller på att sluta med dom hjälper ju inte heller. Skulle ge bra mycket för en tallrik med penne-pasta och arrabbiata-sås just nu. Och egentligen, jag har bara varit uppe i 9 timmar så tidsmässigt så skulle det ju passa med kvällsmat ungefär nu. Får se om jag kan med att ställa mig vid spisen och göra det om en stund. Det är ju ordnat på en kvart.

Imorgon ska jag försöka orka göra klyftpotatis och steka en kotlett eller två. Är väldigt länge sen sist nu och jag måste skärpa till mig med matlagning hemma istället för att köpa skräpmat jämt. Och förhoppningsvis så kommer jag och anna göra fläskfilé och potatisgratäng när hon är hemma. Det är lite som vår paradrätt - hon steker köttet och jag gör gratängen. Perfekt arbetsfördelning för mig som inte är så bra på att steka kött. Jäklars, vad sugen jag blev nu! Kan inte tänka på annat än mat... Lax, kycklingwook, mammas/pappas pyttipanna, baconmackor, revbensspjäll, söndagsstek...gah! Men hellre mat än micke på hjärnan;)

-"this is heartbroken - how's that for impervious, huh?"

Fick plötsligt sån lust att titta på filmen "Something's gotta give". Tycker den är alldeles fantastiskt trevlig och tillhör den skara filmer som jag kan se hur många gånger som helst. Så typiskt att jag är på orust nu då och filmen hemma i stan. Kommer åka hem imorgon bitti och måste sen ägna resten av veckan åt att storstäda lägenheten. Anna kommer ju nämligen hem på besök på söndag, yay:D Eller ja, egentligen kommer hon till sverige redan på lördag men eftersom hon flyger till köpenhamn så kommer susanne möta henne och sen stannar anna över natten hos henne i malmö. Lite tråkigt för det betyder ju att ett helt dygn försvinner av hennes redan korta vistelse för min del, men det får ju gå ändå. Jag får väl försöka se till att kunna åka och hälsa på henne i början på nästa år eller så. Känns lite sjukt att bara träffas två veckor om året, men sånt är livet. Det är ju bättre än ingenting alls.

Utöver det har jag inget speciellt planerat denna veckan. Eventuellt kan det bli en liten utflykt med mor nån eftermiddag/kväll men det återstår att se.

moving on

Micke har raderat och blockerat mig på msn. Well, fuck him anyways. Så nu kan jag bli fri vilken dag som helst. Yay.

Funderar för övrigt väldigt starkt på att klippa av hälften av håret. Jag menar, det är ju bara hår och om jag vantrivs med kortare hår så är det ju bara att låta det växa ut igen. Lägger in bilder på det jag har nu och hur jag ungefär hade tänkt ha det (igen) så kan ni ju komma med eventuella synpunkter som ni har. Om ni tycker att det är en bra eller dålig idé att klippa mig alltså;)

eller

läskigt

Oh, märkliga ljud och en radio som satte igång av sig självt gör att jag tror att det kommer dröja ett bra tag innan jag lyckas/vågar somna inatt. En himla tur att jag är på orust och har mor här och inte är alldeles ensam här eller hemma i stan. Här förväntar jag mig nästan läskigheter... Till och med mor erkände häromdagen att hon kan tycka att det är olustigt att sova här själv. Så ja, om jag, mamma , anna och susanne alla känner så så måste det ju vara nåt.. Yikes.

Edwin McCain - Through the Floor

Bortse från videon, det är musiken som är bra.

livin' on a prayer

Åh, nostalgitripp deluxe. Denna veckas nedräkningslista på vh1 avverkar one hit wonders och den ena trevliga låten efter den andra spelas och minnen flashar förbi. Som när dom spelade omc's how bizarre - då satt jag i kias soffa igen och gick på högstadiet och var kär i peter andré igen;) Det var ju på den tiden då jag hade lite kompisar och nästan till och med ett litet liv... Tubthumping och brimful of asha påminner om mitt myckna datorsittande och gamla nätförälskelser. Haha. Åh, och nu spelas what's up med 4 non blondes och jag är 12 år och dansar tryckare med min väldigt nya(vi talar minuter här) pojkvän jonas på örndisco i folkets hus i varberg. Det var hans favoritlåt just då så han önskade den speciellt... Vi var tillsammans i hela åtta dagar och träffades en gång. Eller två om man räknar med mitt och annas födelsedagsparty där han gjorde slut - eller om jag hann före?:P Redan där insåg jag att jag aldrig skulle komma att klara av att ha ett normalt förhållande, för ångesten skulle alltid komma ivägen. Att jag var konstig och annorlunda och att det var nåt fel på mig. För jag låg verkligen hela den där natten efter att vi blivit tillsammans och plågades av ångest över det hela. Helt sjukt.

För övrigt mår jag idag helt okej. Det gjorde verkligen susen att börja med en halv tablett igen för att "mildra övergången" till medicinfrihet. Kunde jag nu bara sluta vara så enkelspårig så skulle allt vara prima ballerina.

Inte helt otippat så höll mor med mig om att det nog är en bra idé att ta en halv tablett om dagen veckan ut, så nu har jag precis svalt en. Visserligen så har illamåendet redan gett med sig för stunden, men eftersom det kan komma och gå lite så tog jag en iaf. Om inte annat så kanske det rår på den förbannade yrseln. För det är riktigt obehagligt när det liksom svischar till i skallen och man blir lite svimningsfärdig.
Tack gode gud för att jag är sjukskriven och inte behöver vara på ett jobb i det här tillståndet.

För övrigt så ser jag fram emot helgen. Pappa är på jersey så det blir bara jag och mamma och det är aldrig fel. Förhoppningsvis så ska även vädret vara hyfsat så vi kan dra iväg på svampplockningsutflykt. Om jag orkar;)

riktigt illa

Jävlar, vad dåligt jag har mått sen i eftermiddags. Yr som satan och illamående till tusen. Var till och med yr i sömnen. Har precis varit iväg och köpt ingefäratabletter för att se om det kan hjälpa mot illamåendet. Köpte ju tuggummin häromdagen men eftersom jag idag tagit sobril tidigare och redan är tillräckligt trött utan att behöva spä på det så provar jag tabletter nu istället. Jag börjar verkligen inse värdet med långsam nedtrappning...
Var ju hos läkaren i morse (idag fick jag hela 10 minuter för mina 300kr) men sa inget direkt om mina besvär, för trots att det var rätt jäkligt ven igår så hoppades jag att det bara skulle vara en engångsföreteelse. Nu ångrar jag mig som fan. Blir det så här imorn också får jag nog ringa till psyk och säga att jag nog måste äta en halv tablett ett tag för att överleva. För det här är verkligen inte roligt nånstans. Eller så tar jag en halv tablett redan idag. Det är för mig just nu ett större mirakel att jag stod ut med det myckna illamåendet våren/sommaren 2006 utan att ta livet av mig.

Sprang inom affären också och köpte lite frukt och annat. Det bruakr funka rätt okej att äta näär jag mår illa. Nåt annat som brukar kunna gå väldigt bra är faktiskt godis. Visst är det lite knepigt? Speciellt bra funkar såna där små knattefnattetjatte-godisar i grönt gulr och rött. Fast det är ju klart, det är ju fruktsmak på dom så... Några sådana fanns dock inte på jacob's så jag fick nöja mig med en påse ahlgrens bilar istället.

Nejfan, jag åfr nog ringa och rådfråga mor om hur jag ska göra, ifall jag ska äta halva tabletter ett tag eller inte. För jag står inte ut.

justja

Förresten, igår tog jag mitt livs sista paroxetin-tablett. Yay! Det borde egentligen firas på nåt sätt...

argh

Ugh, denna dag har i princip varit raka motsatsen till förra måndagen. Har varit rejält nere och hur trött som helst. Dessutom har jag ont i både hals och huvud och det känns i största allmänhet som att en förkylning kan vara på gång. Bara jag slipper täppt näsa imorn när jag ska till tandläkaren och gapa, för jag kom på för sent att det kanske skulle varit bäst att skjuta på tiden. Jaja, vi får väl se hur bra det går att ta sig ur sängen imorn. Hoppas att detta bara är utsättningssymtom och inget annat, för det är ju drygt att må så här*s*. Så idag kan jag utan tvekan se att det bästa nog vore ny medicin, men allt sånt beror ju helt på dagsformen.

För övrigt ska jag nog ta och köpa ett paket calma på apoteket för att se om det kan hjälpa mig med mitt illamående framöver. Läste precis på sps att det funkar för vissa, och det kan ju helt klart vara värt att prova.

Annars ser jag mest fram emot att min "gynekologiska blödning" ska sluta nån gång. Har varit blödningsfri i hela tre dagar de senaste två veckorna. Misstänker att det beror på utsättningen av fluoxetin - eller hoppas åtmionstone det. Drygt som satan, men det är väl å andra sidan en bra försmak på vad som eventuellt komma skall när spiralen satts in.

Och satan i gatan vad jag gått och blivit sexuellt frustrerad på sistone. Det är verkligen tur för grabbarna i den här stan att jag har sf för annars hade dom levt farligt just nu. Nu vet jag hur det är att vara en 14-årig liten gosse iaf*s*

mediciner och bortaresan

Vet ni vad? Det känns lite som ett genialiskt drag att sluta med fluoxetin, för så bra som jag mådde i söndags/måndags vet jag inte om jag någonsin gjort tidigare. Kan ju annars ibland drabbas av närmast euforiskt bra mående kortare stunder, men det här höll i sig länge och kändes som att vara mer normalt. Känner fortfarande att det är helt okej ställt med mig, vad gäller depressionsbiten iaf. Att jag inte testat detta tidigare?! Det blev så att jag började fundera på att inte trappa ner paroxetinet alls utan köra på så här ett tag, men kom till slut fram till att det nog var klokast att följa doktorns plan. Är för övrigt på det stora hela väldigt sugen på att prova att inte äta nån medicin alls framöver. Jag skulle antagligen må överjävligt i åtminstone ett halvår framöver, men eftersom jag nu börjat misstänka att det snarare skulle bero på utsättningen av medicinen snarare än att sjukdomen kommit tillbaka - som min läkare trodde - så kunde det ju vara värt ett försök. För helst av allt vill jag ju klara mig helt utan mediciner, för jag kan inte låta bli att vara orolig över de effekter dessa preparat kan ha på kroppen och hjärnan långsiktigt, för det är det ju egentligen ingen som vet i dagsläget. Dessutom är det ju bara att sätta in en ny medicin om jag känner att situationen blir ohållbar igen. Får ta ett allvarligt snack med min läkare om detta nu i veckan när jag ska träffa honom. Att sen det jag läst om den nya medicinen som är mest aktuell inte känns som nåt jag vill uppleva gör inte saken bättre. Och ja, jag vet att alla reagerar helt olika, men att må bra i huvudet men att tappa alla känslor - som många beskrivit - är inget jag vill vara med om. Visst, det skulle kunna göra det möjligt för mig att leva ett relativt normalt liv med arbete osv, men att inte kunna gråta osv känns för mig väldigt negativt. Inte för att jag tycker att det är så värst kul att gråta, men jag gråter hellre ett par gånger i veckan än att inte kunna göra det alls. Jag vill kunna leva _och_ känna, inte antingen eller.
Utan tvekan att det skulle gå snabbare för mig att komma tillbaka till ett produktivt liv med medicinen, men jag vet inte om jag tycker att det är mer värt än att "slösa" ytterligare ett halvår eller ett år av mitt liv på att försöka komma tillbaka helt medicinfri. Observera att det ingenstans handlar om att jag inte vill komma tillbaka till arbetslivet istället för att leva på er andra som minsann måste jobba, för det är inte ett dugg kul att leva på knappt 8000kr/mån och jag vill verkligen ha ett jobb jag klarar av, utan att det bara handlar om två olika alternativ med olika lång väg till slutmålet. Och att jag inte vet vilken som egentligen är vettigast på lång sikt. För det här känns som ett ganska unikt tillfälle att kunna börja om från början och bygga en grund från botten baserad på mina verkliga förutsättningar och inte dom som skapas av en medicin.

Jag tror fullt och fast på att en del människor behöver en antidepressiv medicin livet ut för att kunna fungera normalt, precis som att en diabetiker behöver insulin - men det hindrar mig inte från att helst av allt vilja slippa det och att istället klara av livet med hjälp av andra saker som t ex en duktig psykolog kan ge mig. I mina ögon är det värt ett försök, risken är väl att det inte är genomförbart enligt försäkringskassan osv och att jag "tvingas" äta medicin istället för att klara ekonomin. För jag har snart redan varit sjukskriven i 7 månader och att om redan 5 månader få min sjukersättning sänkt funkar inte. Så fort kommer jag antagligen inte bli tillräckligt bra för att kunna ställa mig till arbetsmarknades förfogande igen. Utan medicin. Så jag vet inte, min plan är väl alldeles för orealistisk för att få testas i dagens samhälle.


Fast det var ju egentligen inte det här jag skulle skriva om utan resan till öland/simrishamn. Nu orkar jag inte bli särskilt långrandig om det, det räcker med att säga att det var en trevlig resa. Vi bodde fint, 100m från vattnet, i äleklinta, 15km norr om borgholm, vi såg både långe jan och långe erik, åt gott (ven om skamligt många ställen redan stängt för säsongen!) och bara tog det lugnt. Dock vet jag inte om det är ett ställe jag känner nåt större behov av att besöka igen. Det skulle väl isf vara för att få rida på kamelerna som gick precis i närheten av där vi bodde;) Att jag tvingades se en svart snok slingra sig över en gångväg inte långt framför fötterna höjde inte ölands anseende i mina ögon. Ormar får gärna finnas, men inte visa sig i närheten av mig. Så är det.
Simrishamn var däremot lika trevlig som vanligt. På fredagen tog vi en biltur(som omväxling mot dom andra så bilfria dagarna*s*) längs kusten och ner till ystad. Alltså allvarligt, brantevik är ju hur mysigt som helst, så nån kan väl skänka mig ett par miljoner så jag kan köpa ett sånt där litet vinkelhus i sten där. I ystad gjorde vi ett par fnd i en affär som reade med 50% för att göra plats för vinterns sortiment. Blev en ljuslykta och en ljusstake i svart smide. Passar ypperligt in med min övriga dekor där hemma. Om jag nu bara hittar nånstans att göra plats för dom.. Jag är ju lite sådär att om något jag vill ha är på rea så bara måste jag köpa, oavsett om det är nåt jag behöver eller inte. Hrm. Fast det blir nog bra, då behöver jag inte köpa fler blommor att ha i mina fönster istället. För dom har jag ju bara ihjäl titt som tätt ändå.

Haha, fast det bästa var väl att vi såg ulf lundell på macken i kivik på vägen hem. Han såg precis sådär svår ut som han verkar. Och naturligtvis kör han en trailblazer, som nog inte direkt är det mest miljövänliga man kan äga, samt var iförd en grön jacka som liknar en sån som engelska godsägare brukar strutta runt i, typ. Eller ja, vet inte om godsägare är rätt ord men det får duga.

På vägen hem stannade vi även i varberg och jag lyckades få till att både äta på stanton's till lunch och köpa med rostbiff och potatissallad hem. Det hör ju inte direkt till vanligheterna. Fast jag mådde rätt illa på kvällen igår efter den där pizzan så jag vet inte om det kommer bli så många fler besök på det där stället.
Och naturligtvis kunde jag inte låta bli att hålla utkik efter micke hela tiden vi var i vbg. Jösses, liksom. Fast sen kom jag på att han nog var på dejt i danmark denna helgen. Dödsmetallbanddejt alltså, ingen vanlig. För det det hade jag nog inte pallat med att få veta;) Tror dom var imponerade av nåt fotografiskt han gjort så antaligen blir det väl nån form av samarbete där*s*.


För övrigt är det idag ett år sen mormor gick bort. Å ena sidan kan jag inte förstå att det redan gått ett år, samtidigt som jag å andra sidan inte kan förstå att det bara gått ett år. Konstigt, det där. Fast jag kan fortfarande ibland vara lite på väg att fråga mama om hon pratat med mormor nåt på sistone. Inte på samma sätt som det var i början, men det är ändå en fråga som ibland dyker upp i mitt huvud. Nåväl, jag hoppas att hon och morfar har det bra där dom är nu. Vart det nu än kan vara...

kalla mig hypokondriker

Tröttsamma jag är återigen helt säker på att jag har en liten blodpropp i vänster underben. Typ 2,5 cm ovanför fotknölen så är det benet lite drygt en cm tjockare än det andra och känns konstigt och gör ont/är ömt. Och det syns verkligen att det är tjockare där än på högerbenet. Så jag känner lite tendenser till hysteri och andningssvårigheter just nu. Grejen är ju att jag varit iväg till läkare förr - även om det då handlat om det andra benet tror jag. Fast enligt den läkaren jag träffade så gjorde dom inget mer än att mäta och känna, ifall skillnaden inte var minst två centimeter. Gah. För helvete, jag sitter/ligger ju väldigt många av dygnets timmar och äter väldigt ohälsosamt så det känns inte som att det vore en hel omöjlighet att det skulle kunna vara en propp.

Fast jag är kanske bara överkänslig sen jag slutade med ena medicinen*s*

hårt och svårt

Läkaren ringde aldrig tillbaka så vi får väl se om han råkar väcka mig imorn. Annars får han väl lämna meddelande på telefonsvararen om han ringer nån annan dag, på måndag br det av till öland för ett par dagar. Lite taskig tajming mitt uppe i medicinnedtrappningen, men det får gå ändå.

Fick lite oväntat bytt ett par ord med micke för en stund sen. Blev lite hastigt avbrutna senast så han ville väl... Ja, jag vet inte, han ville väl vara snäll. Dock lär det inte hända igen på länge, om ens någonsin. Hans avslut var ett sånt där "sköt om dig och lycka till i framtiden"-avslut.
Det är så svårt, han har funnits i mina tankar dagligen de senaste tre åren och det känns så tomt och konstigt och fel att behöva försöka sluta med det. Han har ju "sagt upp kontakten" flera gånger tidigare, ja, det här är tredje gången, så för mig känns det inte konstigt att jag de senaste månaderna nånstans inom mig trott och väntat på att han skulle ta sitt förnuft tillfånga ytterligare en gång. Men nej, det här verkar verkligen vara tredje gången gillt och den som verkligen fastnar. Ytterligare ett intresse för honom har utvecklats till en inkomstkälla(den mannen är verkligen skrämmande bra på allt han tar sig för!) och numer hinner han med att ha ett socialt liv med fest och folk och vänner och har inte längre något behov av mig. Jag har blivit fullständigt överflödig och det gör ont. Det gör skitont att veta. Det gör ont att veta att han måste anstränga sig för att bry sig nu. För det gör han inte egentligen längre. Alls. Från att ha trott att jag alltid skulle vara lite speciell för honom så har jag gått och blivit ingenting. Livet är hårt.

Vad jag menar är att det kommer ta tid innan jag har lyckats gå vidare. Förra gången tog det ett år innan jag slutade sakna honom - och då hade jag ju inte ens träffat honom*s*

hysteriskt roligt

Jaha, 300kr för ett läkarbesök som varade i ungefär fem minuter. Det är verkligen jättekul när man är så rik som mig. Förstår inte varför vi inte kunde tagit det hela på telefon istället! Fast ja, jag fick lite telefontid också eftersom dom på apoteket talade om att det antal av sobril som läkaren skrivit inte längre finns att få. Gah. Så nu får jag antingen tabletter på 10mg istället för 5 eller så...kanske en helt annan sort. För min del spelar det inte så stor roll, bara jag slipper få 100st av dom. Dels har jag svårt att se att jag skulle hinna göra av med så många innan dom blivit för gamla och dels är det ju lite farligt att ha tillgång till så många;) Men vi får se, han skulle ringa till andra apotek och kolla om dom har några 25-pack kvar också. För tydligen går det fortfarande att skriva det antalet i apotekssystemet typ, så han ville dubbelkolla.

Annars inte mycket nytt. Var lite polisdrama utanför mitt sovrumsfönster inatt vid 3-tiden. Två grabbar som greps misstänkta för misshandel alternativt rån. Först trodde jag att det var nån som vägrade betala för sin taxi och att det vara passageraren och chauffören som tjafsade, men sen röt den ena rösten till att dom skulle sätta händerna mot bilen och då började jag förstå att det var annat spännande på gång;) Men lite typiskt var det för jag var precis på väg att somna när dom satte igång med att tjoa och det tog sen en stund innan jag faktiskt lyckades somna när det hela var över. I vanliga fall hade det inte gjort nåt men eftersom jag idag skulle upp klockan åtta så blev jag lite stressad av det hela. Och naturligtvis vaknade jag redan strax efter sju så det blev inte så värst mycket sömn där så jag kommer nog alldeles strax krypa ner i sängen en stund igen. Ska bara försöka komma iväg till banken och lösa in utbetalningen från försäkringskassan - och det där är en liten historia i sig för jag missade att skicka in förra läkarintyget i tid så nu vet jag inte riktigt om jag kommer få mer pengar än dom där knappt 3000 jag nu fått. Ja, jag blir så jäkla trött på mig själv att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Kan jag förstöra för mig själv så gör jag det.

inte roligare än så här

Hm. Okej. Hur ska jag börja, long time no see? Vet faktiskt inte varför det tar emot så att orka skriva här.

Men för helvete! Satte på radion för att få något att lyssna på i bakgrunden för att ha nåt att göra när jag tänker i skriveripauserna. (Ja, det lät ju bra, verkligen!) Och nu började precis takida's curly sue spelas, en låt jag på senare tid lyssnat rätt mycket på - och varit ledsen. Vet att den låten är rätt gammal vid det här laget men jag har ju alltid varit lite "efter". Hursomhelst, låten får mig att tänka på och sakna micke - och det var precis vad jag inte behövde just nu.
Sådärja, nu spelas shakira istället och jag blir påmind om idiotexet istället*s*

Jaja, skitsamma.

Hm, kan väl börja meed att tala om att jag hade rätt när jag förutspådde vad jag skulle få i födelsedagspresent. Blev mest pengar och...ingenting;) Haha, nejdå, fick bara vänta på present från s tills nu i helgen. Fick ett nintendo wii av galningen! Jösses amalia, liksom. Har inte provat det än för jag har haft djävulsk huvudvärk sen i lördags eftermiddag, men förhoppningsvis blir det premiär onsdag eller torsdag(beror på när jag orkat städa lite här...), så när anna kommer hem på besök så lär det bli lite bowlat av här. Yay! Har för övrigt inte fått nåt av anna än så jag har fortfarande nåt litet att se fram emot. Och själv är jag lika dålig för jag har fortfarande inte gett storasyster hennes present, och det har ju gått två veckor sen hon fyllde nu...ajajaj. Måste verkligen försöka komma ihåg att göra det imorn!

Annars har det hänt så mycket som att jag varit och träffat min läkare på psyk för första gången. Det skedde i tisdags förra veckan och gick relativt smärtfritt. Det jag var mest rädd för var att jag skulle verka friskare än jag egentligen är, så att han inte skulle tycka att det inte fanns nån anledning till vidare åtgärder och sjukskrivning. Som tur var så oroade jag mig helt i onödan som vanligt. Enligt honom lider jag av komplicerad social fobi som överlappar en del med diagnosen fobisk personlighetsstörning. Pratade lite om just det och jag uttryckte min oro över att ha hört att det tydligen ska vara väldigt svårt att göra nånting åt det hela om man lider av just en personlighetsstörning (well duh, liksom) men han sa att det mycket väl går att bli bättre iaf. Om inte annat så måste man ju kunna lindra "symptomen" på ett eller annat sätt. Han har dessutom lagt till diagnosen depression, tidigare har det bara stått att jag har social fobi, och han bedömer den som måttlig. Det kan jag hålla med om, jag är ju inte fullständigt handlingsförlamad och alltid nedstämd - samtidigt som det ju är något som varierar i perioder. Han skulle nu prata med psykologerna dr uppe och försöka se till så att jag får lite kbt snart. Som han sa så har jag aldrig fått prova riktig hardcore-kbt och förhoppningsvis ska det ge något effekt till skillnad från de "light-varianter" jag provat tidigare. Och det trots att jag verkligen inte är förmögen att förklara vad jag tänker och känner i jobbiga situationer(med andra ord vet jag inte riktigt hur jag ska byta ut dom mot bättre tankar) för jag har själv ingen som helst aning. Jag bara stänger av och blockerar eller förtränger allt som försiggår i mitt huvud.

Utöver terapi så ska jag även prova en ny medicin så jag har precis klarat av första veckan av utsättningen av den ena av mina nuvarande mediciner. Började med att äta den bara varannan dag, och i söndags tog jag den sista. Kan inte påstå att jag egentligen känner nånting av det, vilket är väldigt skönt. Denna veckan ska jag alltså bara äta paroxetin i oförändrad dos. Nästa vecka ska jag ta bort en tablett där, och veckan efter ska jag inte ta någon alls och antagligen börja så smått med den nya. Med andra ord så blir det en ganska snabb och tuff nedtrappning, så vi får väl se hur jag klarar av det. Mådde ju verkligen inget vidare förra gången jag försökte sluta med paroxetinen, men det tog ju nån månad innan det verkligen märktes av.
Ska iaf tillbaka till doktorn på torsdag så att han kan kolla hur jag mår. Först fick jag en tid den 10/9, men i torsdags förra veckan fick jag ett brev där det stod att han vid närmare eftertanke nog ville ha uppföljning lite tidigare. Antagligen kan han ha blivit lite orolig över vad jag sa när han frågade om jag hade självmordstankar, haha. Svarade nämligen att nej, det har jag inte egentligen. Det är mer så att jag önskar att jag såg det som ett alternativ;) Och som sagt, jag ser verkligen inte självmord som en utväg för egen del. Jag skulle aldrig kunna göra så mot min familj. Att jag dessutom är rysligt rädd för döden är ytterligare en anledning till varför det inte är nåt alternativ.

Så ja, det har äntligen börjat hända lite på den fronten och förhoppningsvis ska det leda till att jag börjar må bättre och får mer och bättre livskvalitet. För i dagsläget är den verkligen inte mycket att skryta med.

Sen sist har jag också hunnit med en helg i örebro och det var väldigt trevligt. Bodde på mitt absoluta favorithotell ever, stora hotellet, träffade farmor, åt god mat och bara var. Gillar verkligen den staden. Vi passade även på att åka till sköllersta för att kika på vårat gamla hus där. Själv minns jag inte mycket av tiden där, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag bara var 1-2 nånting när vi flyttade därifrån, men den lilla(!) backen i början av gatan känns ändå bekant. Vill så bestämt minnas att det var där som dom där hundarna hoppade upp med tassarna mot vagnen och skrämde livet ur oss. Har alltid skyllt min hundrädsla på den händelsen...;) Eller var det backe i hallsberg också? Kommer verkligen inte ihåg... Nåväl, skitsamma. Det var trevligt hursomhelst.
Vi var också på kyrkogårdarna för att se till mormor och morfars, och farfars gravar. Både jag och mamma tyckte det såg dumt ut på mormor och morfars grav, för hennes namn är antagligen inte lika djupt inristat(?) i stenen så det var mycket ljusare. Kanske en skitsak att klaga på, men jag tycker dom kunde försökt ha samma djup så att det sett finare och mer enhetligt ut. Kan för övrigt inte riktigt fatta att mormor snart har varit borta i ett helt år. Vart har tiden tagit vägen? Saknar att åka och hälsa på henne och äta finska pinnar och blåbärspaj...

Nej, det var väl ungefär det som har hänt sen sist. Har förresten fått veta varför micke inte vill ha mig i sitt liv. Han vill inte ha några band till någon, och därför får jag aldrig träffa honom igen. Och eftersom vi aldrig kommer träffas igen så ser han ingen anledning att ha kontakt överhuvudtaget, tydligen. Själv har jag lite svårt att acceptera det där och tar vara på varje tillfälle jag kan hitta en anledning att skicka några ord åt hans håll. Varför jag håller på och plågar mig själv på det viset vet jag inte. Masochist javisst, kanske? Den senaste veckan har jag haft extra svårt för att låta honom vara ifred och i måndags höll jag på att bli fullständigt tokig.
Micke är verkligen inte perfekt på något sätt, inte på långa vägar, men han är perfekt för mig. Jag tror fullt och fast på att han är mitt livs kärlek, det kommer jag alltid göra. Men jag vet också att jag måste gå vidare, acceptera att det inte blev mer än så här. Jag försöker verkligen, och vissa dagar känns det helt okej, men jag vet också att jag inte på långa vägar har sörjt färdigt än. Så snälla, inga kommentarer om det. Jag vet det redan, och det gör mer skada än nytta när folk påpekar sånt.

it's still alive

Ja, så är det. Kommer en längre uppdatering vilken dag som helst nu.

hey shorty, it's your birthday

Ja, och alldeles nyssen var klockan på min dator 11:32, så nu har jag verkligen fyllt år;) Som vanligt på senare år(=dom senaste 15) så känns det inget speciellt alls. Vet inte ens om jag kommer få några presenter idag, då mamma fått för sig att vi ska fira imorn kväll eftersom det skulle bli för stressigt ikväll...? Eller för den delen vet jag inte om jag får några presenter alls eftersom jag inte kommit på nåt att önska mig. Vill bara ha sånt som inte går att få/är orimligt att ens be om, så.. Det blir väl kanske lite pengar. Och det är ju inte fy skam. Har kommit in i en period då jag hellre vill ha en hög pengar på kontot så jag klarar mig en regnig dag än att göra av med dom. Inte för att det hindrat mig från att köpa en och annan bok, men det kunde varit värre.

Annars inledde jag min födelsedag med huvudvärk och svullna ögon. Grät som en galning till och från hela kvällen igår och skulle lätt kunna fortsätta med det idag, men det går ju inte... För att trösta mig själv lite så käkade jag choklad till frukost. Det får man ju faktiskt göra när man fyller år. Nu vill jag helst glömma bort att det är min födelsedag och ett helt år sen jag fick sitta i mickes soffa och mysa. Tycker vi kan hoppa direkt till lördag så "minnesdagarna" är över och förbi för den här gången. För det håller på att trasa sönder mig fullständigt och totalt att tänka på. Att han tog kontakt med mig på msn igår för första gången på två månader för att säga grattis(han var inte helt säker på vilket datum jag fyller - såklart) gjorde inte saken bättre. Fan, vad jag saknar den mannen. Det är helt sjukt att det kan göra så ont.

Nåväl, planen för resten av dagen är att ta mig ut till orust. Hade först tänkt åka nu på förmiddagen så jag kunnat gå ner till stranden och vara där hela eftermiddagen, men sedan mamma råkat ut för ett riktigt äckel där nere i tisdags så har jag ingen större lust att vara där nere själv. Var en tjock och fet gubbe i en segelbåt som lagt sig en bit ut från där mamma var och när hon gick i vattnet för att undersöka en strand som ligger lite längre bort och runt ett "hörn" på berget så hade han följt med i segelbåten. När hon sedan vände för att gå tillbaka så gjorde han detsamma. Naturligtvis så var hon den enda som var där nere och eftersom hon var i vattnet och försvars- och telefonlös så fann hon det hela vara väldigt obehagligt. Men mamma är mamma och hon vrålade "vad håller du på med?!" till honom och då försvann han äntligen. Hade han valt att gå iland så hade mamma inte haft nån större chans att ta sig undan, då hon var en bra bit bort från själva stranden och inte hade nån annan väg därifrån. Ugh, naken var han antagligen också. Så nu känns det som att min sista fristad har blivit besudlad och förstörd. Att inte kunna känna sig helt säker där heller på egen hand gör mig förbannad. Jag lär inte ta mig ner ensam till stranden mer i år, och att vara längst bort vid stenen istället för att tvingas hålla till på sandstranden kommer det nog dröja ett bra tag(läs år) innan jag vågar ensam. Oavsett om det är andra människor på berget eller i sanden. Vidriga jävla äckelhelvete!

Sådär, nu har jag fått det ur mig också. Ska strax göra iordning ett par mackor på det sista av rostbiffen och potatissalladen som vi plockade upp i varberg på vägen hem från småland i tisdags. Om jag nu kan ignorera rösten i mitt bakhuvud som vrålar om rötmånad och magsjuka. Jag klarade mig ju utan att bli sjuk igår så då går det säkert bra idag också. Rajt? Ja, vi tror på det. I annat fall får jag ju nåt ännu otrevligare än sista kvällen med micke att förknippa min födelsedag med. Yay?

öronplågeri

Fjordfestivalen har dragit igång idag och just nu spelar rydell & quick. Ugh, säger jag bara. En himla tur att man inte hör så mycket mer än basen från dansbandstältet där arvingarna tidigare ikväll (och igen senare) spelar. Det hade varit ännu värre att tvingas lyssna på. Kommer bli skönt att slippa resten av festivalen då jag imorn återvänder till orust Visserligen kommer jag antagligen hem på lördag kväll och tvingas lyssna på frida muranius (eller vad det nu är hon heter...), men det kan man kanske stå ut med. Ja, om jag inte blir kvar i gbg och knallar till ullevi och lyssnar på iron maiden förstås. Tveksamt, men konstigare saker kan ha hänt.

jävligt irriterad

Varför måste det vara så svårt för vissa att hålla käften bland? Tror dom att dom ska dö om dom är tysta i mer än fem sekunder i sträck, eller?! Jösses, jag längtar efter att få lite total tystnad imorn kväll.

Det bästa med att inte ha några vänner och bo ensam - man kan få så mycket tystnad man vill.

Dr. Horrible's Sing-Along Blog

Seriöst, bland det bästa som någonsin skapats! Har du 40 minuter över så tycker jag att just du ska gå till Dr. Horrible's Sing-Along Blog och se vad jag menar. Bara tillgänglig gratis idag och imorgon. Joss Whedon bl a står bakom det hela - och då kan det ju inte bli annat än bra!


För övrigt verkar jag ha lyckats vända rätt på dygnet. Gick upp tjugo över åtta igår och strax efter åtta idag. Har visserligen sovit middag både igår och idag, men det har berott på djävulsk huvudvärk och mest inget annat. Så länge jag kommer upp före tio så är det godkänt.

tröttmössa

Sådär, nu har jag varit uppe i 12,5 timmar. Ska strax sätta igång med maten - vilken kommer ta 70 minuter på sig att bli klar. Sen blir det väl ett par avsnitt till av deadliest catch innan jag kryper ner i sängen för idag. Förhoppningsvis ska detta innebära att jag från och med imorgon har en lite mer normal dyngsrytm. Nog för att jag hellre sover till 10-12 på förmiddagen och är vaken till 2-3 på natten, men... Det är dags att få lite ordning på saker och ting här igen.

fade to black

Jösses, vad trött jag är. Har varit vaken sen 23-tiden igår, efter att ha sovit 3-4 timmar på kvällen. Funderade på att gå och lägga mig vid halv fem, men kom på att jag inte hämtat mitt läkarintyg på vårdcentralen än så jag bestämde mig för att vara vaken till efter åtta och gå och hämta det. Grattis, det har ju bara legat och väntat i nästan två veckor. Suck, suck, suck. Så nu lär jag inte hinna få några pengar innan månaden är slut, för det tar väl ett tag innan dom har tid att registrera att min sjukskrivning är förlängd. Ja, om den nu ens blir godkänd. Svårt att veta hur dom ser på psykiska sjukdomar nuförtiden. Försäkringskassan alltså. Får hoppas att dom tar i beaktning hur det sett ut tidigare, som t ex att jag hade sjukbidrag i två år osv. Annars blir det socialen igen, för det finns inte en chans i helvetet att jag kan jobba.


Som robbie williams så fint uttrycker det: I don't want to die, but I ain't keen on living either.


Ovanpå allt annat börjar det verkligen sjunka in att micke är förlorad för alltid för min del, och det är jobbigt och nästan omöjligt att hantera. Hur ska jag klara mig utan honom hela resten av mitt liv? Allt jag ser framför mig är bara mörker, mörker, mörker.
Att veta att han är lyckligare än någonsin och stortrivs med livet - det började ungefär samtidigt som vår kontakt bröts - gör inte saken bättre.

Helvete, nu började jag gråta igen. Jag orkar inte med det.

väldigt lite

Det blev inget med städandet idag. Istället har jag legat i sängen hela dagen. Jepp, verkligen hela dagen också. Det är helt sjukt. Jag kommer nog hamna i guinness rekordbok som första person som sovit ihjäl sig. Ja, om inte halsbrännan hinner ta livet av mig först.

lite mer

Jag somnade vid nio igårkväll och hade väl hoppats lyckas sova hela natten. Ja, inte i ett sträck för det kan jag aldrig. Däremot har jag på sistone varit väldigt bra på att tvinga mig själv att somna om. Dock inte inatt, alltså. Drömde konstigt om huset på läjet, som var många gånger större än när vi bodde där, och på slutet så kom den nya ägaren på mig i badrummet och bestämde sig för att våldta mig. Ungefär där hade jag turen att vakna. Och det är så sjukt, men inte ens i mina egna drömmar får jag killen. Antar att det skulle föreställa gamla grannen andreas, och av alla oss systrar så får han ihop det med susanne. Susanne och andreas?! Hah, det är så sjukt det kan bli ungefär.

Förresten! När vi var i gbg förra helgen så var det ju rätt varmt ute. Hotellrummet hade inte luftkonditionering så vi var tvungna att sova med öppet fönster. Vi hade ett rum på första våningen, alltså markplan, men det fanns galler på insidan så att ingen skulle kunna ta sig in. Hursomhelst, rätt som det är när jag ligger och inte kan sova vid fyratiden så ser jag hur ena gardinen rör sig och plötsligt kikar en kille in. Åtminstone tror jag att det var en kille, svårt att tänka mig en tjej att göra så men vad vet jag. Dock såg personen tydligen inget av intresse för han försvann fort igen. Haha, och jag hade hela kvällen undrat om det skulle hända! Låg och fnissade för mig själv tills jag kom på att det ju kunde vart nån galning med vapen och då kändes det inte lika roligt längre. Jag menar, göteborgare är ju lite som dom är... Skjuts väl lika mycket där som i malmö nuförtiden. Inte för att sannolikheten för att det faktiskt skulle hända är så hög, men... Ja, ni vet ju hur jag är. Men det var ändå en lite smålustig grej.

Och hela den där resan blev inte så omständig ändå. Mamma bestämde sig för att köra ner till hotellet iaf eftersom vi skulle bo ute i eriksberg och på det viset inte behöva köra genom centrum. Hon gillar inte riktigt det där med storstadstrafik och spårvagnar - vilket jag mycket väl förstår. Nåväl, jag utseddes naturligtvis till att hålla koll på färdbeskrivningen och leda oss rätt. Hrm, kan väl säga som så att det var tur att vi hade gott om tid. Vi skulle köra av vid nåt som hette sannegårdsmotet eller nåt liknande, men det kom ju aldrig och plötsligt var vi i lundbytunneln. Hey, det stod det inte nåt om på vägbeskrivningen så vi körde av för att vända men där vi körde av visade det sig att man bara kunde "vända" och fortsätta köra åt fel håll och då hade vi plötsligt åkt över den där bron och var på helt fel sida älven. Det var bara att leta efter skyltar som skulle leda oss tillbaka till e6 mot oslo. Tillbaka över bron och där fanns plötsligt en skylt mot eriksberg så det var bara att andas ut och svänga av. Det tog väl nästan en halvtimme extra att komma fram, och jag satt bara och drömde om en gps. För allvarligt, eniros vägbeskrivningar kan vara helt åt helvete svåra att följa. Iaf för mig.

Efter det checkade vi in, fick lite info om bästa sättet att sig till centrum och tog en promenad på kajen i väntan på att nästa älvsnabben skulle gå. Ärligt talat, det blev en ganska fantastiskt skön inledning på kvällen att tillbringa en halvtimme på älven. Fast när vi väl kommit i land och börjat gå mot nordstan så upptäckte jag återigen det där hemska med att ha kjol en varm sommardag när man har fetelår. Dom klibbade ihop och skavde mot varandra, så hade det inte varit öppet i nordstan så hade jag nog avlidit av smärta. In och leta reda på första bästa par cykelbyxor var det enda som gällde. Hittade ett par på intersport som dessutom var på rea, och när jag drog på dom efter att vi varit på jensen's böfhus var det som att komma till himmelriket. Allt obehag försvann som genom ett trollslag och jag "klarade mig undan" med att bara se ut som att nån rivit mig med vassa naglar på insidan av låren.
Allt som allt var det en väldigt trevlig kväll. Vi slog på stort och käkade oxfilé till huvudrätt och jag lyckades klämma i mig både vitlöksbröd till förrätt och det mesta av en av deras bamsebanana-splitar till efterrätt. Inte illa måste jag säga, ens för att vara mig.

Det var inga som helst problem att ta bussen tillbaka till hotellet efteråt - även om det tog en stund att hitta rätt buss. Vi hade till och med turen att få sitta ner eftersom vi gått ända till brunnsparken istället för att bara gå till drottningtorget/nils ericson-terminalen(?). För jösses, det blev ganska så smockfullt på bussen och naturligtvis körde busschauffören som en galning så folk åkte hit och dit. Han försökte väl ta igen den tid som gått förlorad när så många människor skulle tränga sig på en och samma buss. Hursomhelst, fram kom vi i ett stycke men naturligtvis lyckades vi gå åt fel håll när vi gått av bussen. En himla tur att vi hade en karta - och att den förstorade centrumkartan som dom naturligtvis lagt över just eriksbergsdelen av kartan inte täckte allt precis nere vid älven. Klockan var runt halv två när vi var tillbaka så det var bara att krypa rätt ner under täcket och försöka sova. Något jag som sagt hade lite blandad framgång med. Det var en hel del liv ute framåt halv fyratiden, plus att måsarna vaknade tidigt och höll igång.
Strax före nio gick vi ut på piren för att käka frukost - som var en besvikelse för min del - och sen direkt tillbaka och checka ut och åka hem. Vi hade eventuellt tänkt stanna ett tag i gbg och bland annat besökt trädgårdsföreningen, men vädret var lite halvkasst och vi var båda rätt trötta så vi skippade det. Jag gick och la mig igen direkt vi kom hem och vaknade sent på eftermiddagen till doften av nygräddade kanelbullar. Inte dumt alls, måste jag säga. Fick i mig lite mat, kämpade för att vara vaken ett par timmar till men gav upp och på den vägen är det att jag började sova 12-16 timmar per dygn.

Det är en himla tur att det är sommar och dagsljus en stor del av dygnet eftersom jag somnar runt sextiden på morgonen och inte går upp förrän tolv timmar senare, så jag hinner få lite ljus i mig. Försöker dock ändra på det där nu och hade som sagt hoppats få sova till sju-åttatiden idag på morgonen. Fast jag tror jag går och lägger mig igen nu och sover ett par timmar till om jag kan, borde kunna komma upp rätt hyfsat då. Ska tillbringa dagen med att städa resten av lägenheten nämligen. Mor kommer hit efter jobbet och ska hjälpa mig bära upp saker på vinden(man bör nog vara två för att på ett säkert sätt få upp resterande flyttkartonger på vinden), och det vore skönt om här kunde vara hyfsat färdigstädat då.

Magnus ska komma ner och kramas nån dag i veckan förhoppningvis, så mitt städryck kommer ju lämpligt. Vi har inte setts på...2½ år, så det är lite på tiden. Och gudarna ska veta att jag behöver få kramas med en karl! Jag har gått okramad i ett helt jävla år om elva dagar, och det går ju inte. Sorgligt, är vad det är - om än inte ett dugg ovanligt. För min del alltså. Shit påmmfritt, alltså....

bara lite

Maria, maria, maria... Du skulle bara veta vilka fantastiska inlägg ni går miste om bara för att min hjärna inte är direktuppkopplad till nätet. Varje kväll när jag lagt mig och inte kan somna så målar jag upp långa, klockrena texter. Om allt och inget. Men så vaknar jag och allt är som bortblåst, och orken att överhuvudtaget logga in på bloggen och skriva nåt finns inte. Jag orkar inte.

Den senaste veckan har jag varit helt konstig. Känslomässigt störd. Vet inte vad det är med mig men obehagligt och jobbigt är det. Att jag dessutom sover 12-16 timmar per dygn och äter dåligt gör inte saken bättre. Såklart.
Det har till och med gått så långt att jag denna helgen valt att stanna hemma i stan istället för att åka ut till orust. Det har nog nästan aldrig hänt innan när jag inte haft andra planer. Jag orkar bara inte med andra människor. Och naturligtvis var det den där helgen som susanne kom upp och hälsade på. Har väl träffat henne ungefär en gång sen hon flyttade hem till sverige och malmö. Som vanligt är min tajming ganska taskig... Dessutom hade hon tydligen bestämt att hon skulle färga mina och mors ögonfransaråväl, det kommer fler tillfällen.

Men jag har varit lite duktig idag, sovrummet har blivit städat. Alla kläder som legat på golvet ligger nu i påsar och bara väntar på att få tvättas. Helfigursspegeln har äntligen kommit på plats i sitt hörn - det tog bara nästan 11 månader - och tv'n och dvd-spelaren som står där inne och skräpar kommer på tisdag få flytta till nytt hem hos syster i småland. Yay. Har bestämt att en gång för alla göra mig av med allt onödigt som bara står och samlar damm - och som försvårar städning. Det ska gå enkelt och snabbt att damma och dammsuga i fortsättningen.

Åh, och det allra bästa! Jag hittade ett kuvert med 300kr från förra årets födelsedag på byrån. Det satt verkligen inte fel! Att syster dessutom insisterade på att få betala 500kr för tv'n och dvd'n gör inte dagen sämre. Med lite hjälp i form av pengar/presentkort på ikea i födelsedagspresent så kommer jag nu kunna skaffa mig en ny tv-bänk och ett par lampor att ställa på sängborden. Yay. Igen. Sen ska jag bara spara ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa en skön fåtölj att ha i hörnet där min stationära dator idag står och skapa en liten mysig läshörna. Och på det viset tvingas jag även skaffa ett par lampor att ha i fönstren i vardagsrummet. Retail therapy, baby! Blir gladare av blotta tanken.

Fast nu får jag nog ta och krypa in i duschen och sen springa till affären och skaffa lite nödvändigheter som cola och sallad. Känns i magen att jag inte ätit nåt idag än.

Favoritlåten just nu

Drive all night - Bruce Springsteen





Det var nånstans i mitten där, som jag föll handlöst... Hade jag varit mångmiljonären i familjen så hade jag följt honom slaviskt under resten av turnén.;)

Tack gode gud för youtube!

Twist & Shout

jag är kär

Ja, jag är kär i bruce springsteen. Det var helt magiskt igår mot slutet på ullevi. Han hade gärna fått hålla på i tre timmar till! Läcker som få och med en energi och glädje som man inte annat kan göra än att älska. Och glädjen gick verkligen inte att ta miste på mot slutet. Han såg genuint överlycklig och rörd ut. Det enda jag sörjer är att inte alla på läktarna hoppade under twist&shout så vi kunnat göra en (favorit i) repris och haft sönder hela stadion. Eller ja, jag är lite ledsen över att inte ha fått höra born in the usa och dancing in the dark live - varför skaffade jag inte biljetter till båda konserterna? - men, ja, drive all night var fantastisk. Det var relativt knäpptyst, tändare/mobiler och bara att njuta för fulla muggar. Long walk home med little stevie's sånginsats var kalas och min absoluta favorit max weinberg var lysande kvällen igenom.

Kommer dom till sverige igen så är det jag som står först i kö för biljetter!

omständigt

Gah. Plötsligt blir det som ett helt företag att gå på bruce springsteens konsert imorn. Jag och mor hade först planerat att ta bilen, som vi gjorde när vi var och såg robbie, men så idag kom hon på att hon helst slipper köra hem mitt i natten så det vart till att jaga hotellrum. Hittade ett enda ledigt dubbelrum på de sajter jag sökte på, och naturligtvis ligger det på andra sidan älven. Så nu måste vi ju greja med spårvagnar och bussar för att ta oss till hotellet, därifrån till ullevi och sen tillbaka. Gah - igen. Eller så slår jag på stort och haffar första bästa taxi vi ser efter konserten och står för den kostnaden. (Jäjä, man kan väl få drömma att det kommer finnas ett par såna att tillgå.) Hursomhelst känns det väldigt krångligt och tidskrävande jämfört med den ursprungliga planen.

förhoppningsvis

Sådär, har fått tummen ur och ringt vårdcentralen för förlängd sjukskrivning eftersom psyk fortfarande inte hört av sig. Naturligtvis så är min läkare på semester just nu men en annan skulle ringa upp mig på torsdag. Förhoppningsvis går det att ordna genom henne, då jag träffat henne tidigare.
När jag ändå var igång så passade jag på att ringa min handläggare på fk som ville ha kontakt. Vi kom fram till en lös plan som går ut på att jag genom eventuell medicinändring ska kunna vara tillbaka som arbetssökande i november/december nån gång. Förhoppningsvis ska det inte alls behöva ta så lång tid.

Vad gäller mitt beslut att inte skaffa hund så grundar det sig på lite olika saker. Bland annat insåg jag att jag inte var redo för ett sådant ansvar, samtidigt som det inte är ekonomiskt genomförbart idag.

Gud villig och försäkringskassan tillåtande så kommer det bli en tur till kreta i september istället, för mig och mamma. Jag ser verkligen fram emot att få ha mamma för mig själv i en hel vecka, och få se lite mer av världen.
Önskar bara att jag hade råd att åka och hälsa på anna i sommar också. Så drygt att inte kunna träffas mer än 2-3 gånger per år:( Men, förhoppningsvis så får hon semester i september/oktober nån gång och kan komma hem och hälsa på en vecka eller så.

time flies...

Och yay, mor och far landade på arlanda för fem minuter sen. Ja, om dom nu var med på planet, men det utgår jag naturligtvis ifrån. Skönt att ha dom hemma i sverige igen. Fast jag måste erkänna att jag haft det riktigt skönt här ute på orust alldeles ensam. Det har blivit som en liten minisemester för mig också. Eller åtminstone en total verklighetsflykt. Körkort, bil och lite säkrare lås och jag skulle kunna flytta hit permanent;)

tävling

Klart man är med och tävlar om en resecheck på 25000kr!

Klicka här

i am an emotional cutter.

Har precis kommit hem efter att ha sett sex and the city-filmen. Damn, i love those people! Men nu sitter jag här och är ett vrak. Hade jag suttit hemma i soffan och tittat på filmen hade jag gråtit ögonen ur mig. Inte så mycket för filmen i sig kanske, men... Damn. Jag saknar micke. Jag älskar micke. Och harry är på så många sätt lik honom, att det var tur att han inte var med så mycket för annars hade jag verkligen inte stått ut.

För övrigt tycker jag det var elakt att dom var tvungna att göra filmen överhuvudtaget, för det påminner ju bara om hur mycket den serien är saknad. Jag hatar när saker tar slut...



Åh, och just det, det blir ingen hund.

change is evil

Jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig. Har haft överjävligt ont i huvudet idag och mått illa, så det har inte riktigt funkat att tänka. Tror jag är lite rädd för att binda mig för något 10-15 år framåt, men jag kan ju inte riktigt vara säker på att det extra illamående som dyker upp varje gång jag tänker på saken inte bara råkar vara ett sammanträffande. Hell, jag fick ångest, mådde illa och kunde inte sova den där natten efter att jag blivit tillsammans med micke, så även om det är en välkommen förändring i mitt liv som skett så är det så jag reagerar. Dock är det ju lite skillnad nu eftersom det är en hel del pengar inblandade - och framför allt en livs levande varelse som är/blir helt beroende av mig.

Jag tror att de flesta av er som läser vill vråla åt mig att vänta med hund iochmed att jag känner mig osäker. Hey, jag gör det själv till och från. Å andra sidan så är att våga att vinna, och hur som helst så kommer det ordna sig till slut. Och om jag köper lilla vitaguldet's charming daylight så kommer jag vinna hur mycket som helst, för hon är alldeles underbar. Och det är ju inte som att jag blir fullständigt låst för all framtid. Mamma och syster kivas redan nu om vem som ska få passa henne när jag är borta;) Okej, inte riktigt kanske, men det finns två olika hem att tillgå om jag skulle vilja åka på semester en vecka. Dessutom går det säkert bra att klämma in henne på det hundpensionat som kenneln driver också, så det finns alternativ.

Så ja, jag tror jag ska bli med hund.

Det jag är mest rädd för är att inte kunna uppfostra och "leda" henne på ett bra sätt. Att min egen osäkerhet ska göra att hon blir osäker och olycklig - eller alldeles dryg och olydig. Samtidigt vet jag ju att stöd och hjälp finns att få, och vi ska naturligtvis gå både valpkurs och fortsättningskursen efter det så att vi verkligen känner oss trygga med varandra. Egentligen skulle jag gått en "inför att skaffa valp-kurs", men någon sån tror jag inte finns här i närheten.
Fast jag tror att det ska gå bra ändå. Hon verkar ha fått en riktigt bra start på livet och det ska nog mycket till för att jag ska lyckas förstöra hela den byggstenen.

Och skulle jag kräkas varje gång jag måste plocka upp efter henne så är det ju bara bra terapi;)

kortågott

Jag är ganska säker på att jag funnit min midori. Seriöst, hon var ju så söt och go att det borde vara snudd på olagligt. Ska fundera och ge ett definitivt besked imorgon, men det lutar åt ett rungande ja. Mot slutet av visiten kröp hon upp i knät på mig och la sig tillrätta. Åhh, typ. Ja, alla fyra cotarna var hur goa som helst. Fast jag har lite röda märken på mina fingrar på vänsterhanden efter att fyramånadersvalpen timmie(?) fått för sig att det var trevligt att bita folk;) Nejdå, det var inte så farligt. Han håller på att byta tänder och då vill man ju gärna ha nåt att bita i.

Det sägs att coton de tulear är en ras som inte fäller så mycket, men efter en dryg timme på golvet med än den ena än den andra vovven i knät så var mina jeans nästan mer vita än blå;)

Det var ett riktigt trevligt besök, men om inte syster varit med så hade det nog blivit väldigt tyst och jobbigt. Jag lät henne sköta det mesta snacket, för själv har jag ingen som helst aning om vad man bör fråga om. Att jag är socialt inkompetent råder det inga tvivel om alls.

världens bästa!

Min syster ulrika är så snäll att jag nästan både skäms och får ont i magen:D Hon har nämligen nu imorse satt sig i bilen kl 06:00 för att möta upp mig i gbg runt 9-tiden och följa med och kolla på den där valpen! Det tror jag faktiskt inte att allas syskon skulle göra, bara sådär! Jag är en riktig liten turlisa:)

jäää

Fast mitt allra största problem som hundägare(förutom att klara av bajsupplockning och diarréupptorkning - ugh!!!!!) kommer bli att jag inte kan vara så där gulleglad med rösten mot stackarn. Jag kan bara inte med det. Inte ens mot bebisar. Och absolut inte om det finns andra människor i närheten. Menmen, jag får väl försöka våga övervinna den rädslan om det blir en hund.

hoppeliskutt, hoppeliskutt

Åh, åh, åh. Har en liten coton-tik i nol att titta på då den familj som varit där och kikat inte hört av sig i tid om att dom vill köpa den. Nu måste jag bara få tag på ulrika och hoppas att hon har möjlighet att följa med och titta på den en dag snart. Den är redan 10 veckor så isf skulle den ju kunna få komma hem till mig ganska omgående. Fast först måste jag ju städa och valpsäkra lägenheten... Vore ju alldeles toppen om jag kunde få vänta med att få hem lilla underverket till efter midsommar isf. Blir det inget med detta så har jag fått kontakt med en uppfödare som väntar valpar första veckan i juli, plus att det finns en valp på åland i dagsläget. Åh, men det skulle ju vara så roligt att slippa behöva vänta till september innan det blir nåt.

...

Sitter hemma i lägenheten i stan och brottet står och skvalar på teven i bakgrunden. Mamma är väldigt förtjust i den serien och jag fick lova dyrt och heligt att spela in dom två sista avsnitten nu när dom är ute och reser. Och det var med nöd och näppe som jag lyckades hålla det löftet idag. Fick trixa rejält innan jag lyckades klura ut hur jag skulle få ihop det med kanalar, digitalbox och video. (Nej, jag är uppenbarligen inte världens mest tekniskt begåvade.) Att jag dessutom skulle på bio kl 18(trodde jag - 18.30 i verkligheten) gjorde så jag blev lite stressad och var inställd på att få försöka komma ihåg att spela in reprisen istället. Trodde inte filmen skulle vara slut så tidigt som den var nämligen. Menmen, denna veckan är avklarad. Hoppas på att mor, genom far, ska påminna mig nästa vecka igen.

Har även passat på att käka pizza idag. Det är iaf två månader sen senast. Och det blir första natten på en månad som jag tillbringar i min egen säng. Åker antagligen tillbaka till orust redan imorn, för där är mycket skönare att vara. Kommer dessutom vara folk i ena huset bredvid så då kanske jag vågar somna innan det blivit ljust på morgonen;)

Annars har jag mest bara ont i magen just nu. Och senare ikväll ska jag ha svenska jordgubbarpremiär. Och kanske svära lite över det faktum att det lär dröja ett halvår innan jag får tag på nån valp - minst.

jag är barnsligast i världen.

Ja, med tanke på avslutningen i senaste inlägget.

Ska nog krypa ner i sängen och kika på the holiday. Såg den häromdagen, men det kan nog behövas igen. Men fan alltså, inte alls konstigt att iris kan släppa den där idioten när hon hittat en ny grabb. Den verkliga utmaningen ligger ju i att göra det utan ny. Kanske borde jag också testa det där med att byta hem med främling...

jag tyar inte...

Argh. Hela ryggen är full med soleksem för jag kan inte låta bli att klia. Tydligen ska dom kunna föröka sig på det sättet. Ser fram emot lite svalare väder nästa vecka så man inte på samma sätt känner att man slösat bort fina solchanser på att ha soleksem. Och kanske att dom kan få för sig att klia lite mindre också.

Annars känns det mest bara usch & pi just nu. Har verkligen ingen lust att tillbringa hela lördagen med att åka tåg. Vill sitta här på orust och oroa mig för mor och far som åker iväg för att åka transibiriska järnvägen i ett par veckor och allmänt tycka synd om mig själv. Passa på att gråta ordentligt för att micke är borta och förlorad. Att det kan göra så ont fortfarande och igen är helt sjukt. Han fattas mig. Hela tiden. Jag får liksom inte in i skallen att jag aldrig mer får träffa honom. Aldrig mer höra hans röst. Hans skratt. Hans birger-imitation... Jävlar, vad livet är orättvist!

Grrr

Var en annan tjej som var intresserad av hunden och nu måste jag vänta tills hon gett besked om hon vill ha den eller inte innan jag kan komma och titta. Åh, så drygt. Jaja, då blir det väl trelleborg på lördag iaf då.

världens bästa föräldrar?

Weee, både mamma och pappa är på att åka ner ikväll om det passar för ägarna!:D Visserligen kan jag ju inte ta med valpen hem än - måste ju städa hemma(!!!) först - men det kanske syster kan hjälpa till med när/om hon och daniel kommer till orust nån helg. Att följa med mig och hämta valpen alltså, inte städa;)

men för i helvete, jen!

Tandläkaren är avklarad och allt såg bra ut. Ruskigt skönt att slippa trådtrasslet i munnen.

På hundfronten har jag hittat ytterligare en ras som skulle passa mig, coton de tuléar, och som av en händelse så finns det en liten fyramånaderstjej till salu i gbg;) Åh, vad jag blev sugen på den istället för en liten blandispojke! En renrasig sak känns tryggare - även om det säkert inte alls är nåt fel på blandisarna. 10800 vill dom ha för den nu, från början kostade den 12000 - och 10 kan jag ju stå ut med att betala. För att inte tala om att jag ju då får min lilla midori:D Men åh, vad svårt allt blev... Vill ju få nån att åka med mig ner till gbg nu och titta. Suck! Skulle vara så skönt att slippa åka till trelleborg på lördag.

Mmm

Åh, jag hoppas verkligen tandläkaren kan klämma in mig imorn så jag får ta bort stygnen nån gång! Vill ju veta att allt ser bra ut också.

För övrigt blir det en tur till trelleborg på lördag. Tar tåg till helsingborg där jag blir upplockad av syster och sen fortsätter vi ner till trelleborg. Sparar hela 70 kr på att inte ta tåget ända till trelleborg, men det är mest för att det känns enklast(för mig) att sammanstråla nånstans dit hon hittar på en gång och mer eller mindre ändå passerar. Ska bara få tummen ur och boka biljetter också...

snabba svängar

Äsch. Nu är jag inte längre så orolig över att klara av en liten hane. Finns två blandisar kvar och vi är tre som är intresserade, så vi får väl se om det blir nån hund nu. Åker ner på lördag och kollar, om inte båda är tingade redan. Eventuellt finns det en lite äldre valp i vänersborg till salu, men den annonsen har varit ute väldigt länge så antagligen har den redan fått ett nytt hem. Vad gäller tiken i linköping så har jag mer eller mindre kommit fram till att det är alldeles för mycket pengar. Mer än 10000, som valpen i vänersborg kostar, har jag inte råd med just nu om jag ska klara alla andra utgifter runt omkring ett valpköp. Fast jag skulle ju väldigt gärna vilja ha en liten Midori... Men som sagt, det är bara att spara pengar och sätta upp mig på väntelistor hos vettiga kennlar. Åtminstone en kommer ha leveransklara valpar i jan/feb. Visserligen drygt att skaffa valp på vintern, speciellt om det är en massa snö, men det får väl gå ändå isf.

kluven

Ringde om den där valpen, som visade sig vara en tik. Men smakar det så kostar det och dom vill ha 15000kr för den. Så jag är lite inne på att köpa en liten blandishane, som är blandning mellan just bolognese och bichon frisé. Den kostar "bara" 8000kr. Fast ju mer jag tänker på det desto mindre vill jag ha en hanhund. Jag vet inte om jag skulle klara av att uppfostra en hanhund rätt när jag inte har någon erfarenhet. Är inte heller så förtjust i tanken på att att ha en hund som kanske "skvätter" till höger och vänster.

yo!

Åh, vad det är drygt att skynda långsamt med solbrännan. Att ligga på stranden i två timmar och inte få någon egentlig färgskillnad för att man måste smörja in sig med solkskyddsfaktor 20 för att slippa soleksem är frustrerande. Speciellt för en sån som mig som inte har nåt tålamod. Alls. Fast om jag lyckas ligga på stranden två timmar om dagen så länge vädret är fint så borde det ju hinna bli lite färg iaf. Förutsatt att det är fint väder ett bra tag till.*s*
Har planerat att bo på orust så mycket som möjligt under den tiden mor och far är ute och reser om vädret är okej. Fast ja, jag kan ju lika gärna vara här när vädret är dåligt iofs. Ska ladda frysen med kött och andra matvaror som inte funkar att sitta med på en varm buss i 10-20 minuter, så det enda jag egentligen kommer behöva åka och köpa är potatis, grönsaker och frukt. Förhoppningsvis ska det inte behöva bli mer än högst två turer i veckan, för det kostar ju en del att åka buss. Fast iofs, rätt tajmat så kanske man hinner handla i henån och åka hem på samma biljett.

seriously

Seriöst, en känslomässig minnesförlust skulle verkligen inte sitta fel just nu. För helvete vad drygt det är med värkande hjärta. Ärligt talat och helt seriöst så undrar jag ibland hur jag ska kunna överleva det här. Jag vill inte mer.

Att kalla mig hopplös är inte ens förnamnet.

Men tja, å andra sidan är det lite betryggande att veta att man med största sannolikhet fått sitt hjärta krossat för sista gången redan när man är mindre än två månader från att fylla 27. En sak mindre att behöva oroa sig för i framtiden, liksom.


(nej, jag kan inte heller riktigt tro på att jag faktiskt ska fylla 27.)



Eller som rob thomas så fint uttrycker det: "you're part of my soul, you're all that i know. i can't let you go."

nådastöten

Fick äntligen tillbaka min dator igår och det var med tårar i ögonen jag knallade till bussen. Nej, inte av glädje över datorn, utan av sorg pga magsparken micke gav mig strax innan. Nu finns det verkligen inget mer att hoppas på när det gäller honom och det gör så ont i mig. Fan, har lyckats låta bli att gråta tidigare idag men nu kommer tårarna. Fanfanfan. Och ja, jag vet redan vad ni tycker så ni får väldigt gärna hålla käften.

På en lite positivare front så är jag 98% säker på att jag kommer skaffa mig en liten pälsboll. Ska ringa en tjej angående en valp hon har kvar och beroende på om det är en hane eller tik(kan inte helt bestämma mig för vilket jagvill ha, har tänkt kastrera oavsett), pris och om den kan få vara kvar i linköping till efter midsommar, så blir det eventuellt ett litet köp där. Annars får det vänta tills det blir valpar nån annanstans. Dock verkar de flesta kennlar ha bestämt sig för att inte ha några valpar i höst, så vi får väl se när det kan bli av då. Fast det är ju lite bra, då hinner jag spara ihop lite mer pengar och lära mig mer om hunduppfostran och liknande.
Nåväl, får se om jag vågar ringa idag eller om det blir imorn;)

aooouwie

Trodde inte det skulle göra så sablans ont att dra ut en tand. Varför vet jag inte egentligen... Korkat att trot att det inte ska göra särskilt ont. Nåväl, nu är det gjort och jag sitter bara och väntar på att det ska sluta blöda. Har gått nästan fyra timmar så jag tycker det borde vara dags, men tydligen icke... Har ju nästan slut på tussar nu ju. Fick med en hel hög, men så har jag varit klantig med två av dom så nu är det inte mycket kvar. Inte kommer jag ihåg vad tandläkaren sa om hushållspapper heller. Skulle jag vira in tussar i det eller kunde jag ha det efter att det tagit slut med tussar? Jag hör verkligen inte vad folk säger när jag har ont, det är tydligt det.

Eller för den delen..

...varför inte ge bort någon av de gåvor som actionaid har?

http://www.presentermotfattigdom.se/

för att det får mig att tycka bättre om mig själv

Jag har i år bestämt mig för att skänka pengar till röda korsets rädda mammorna-kampanj, istället för att köpa nåt och ge till mamma på mors dag. Hon säger ändå att hon inget vill ha, och på det här sättet så.. Ja, det känns bra att istället kunna hjälpa en annan mamma. En mamma som behöver dom där pengarna mer. Naturligtvis blir det en liten blomma till min mamma iaf, men själva huvudgrejen blir att försöka göra någon annans tillvaro lite mer dräglig. Och är inte det lite av en hyllning till ens egen mamma i sig, att det på något vis visar att hon lyckats med ens uppfostran? Jag ser det lite så, iaf. Har redan pratat med mamma och hon tyckte att det var helt okej.

Så varför inte göra detsamma, du också? Det behöver ju inte vara någon större summa. Vill du väldigt gärna ge din mamma en bukett blommor, varför inte beställa en på interflora och på det viset skänka 30kr till denna kampanj. Passa på att runda uppåt när du är ute och handlar. Alla bäckar små...

smidigt

Åh, nu blev jag nästan lite kär i telia. Upptäckte nämligen idag att det inte är min telefonenhet det är fel på utan själva linjen, och satt här och fasade för att behöva sitta i telefonkö och prata och ha mig. Så tänk er min lättnad när jag såg att det gick att göra felanmälan direkt på nätet!

Kunde nu bara verkstaden som har min dator få tummen ur och faktiskt kolla vad det är för fel på den och åtgärda det, så skulle jag nästan vara helt utan klagomål. Fast bara nästan.

Nähej, nu ska jag väl ta mod till mig och öppna brevet från sjukvården - som antagligen innehåller datum för första psykbesöket. Brr. Hoppas det dröjer minst två veckor iaf. Så jag hinner försöka förbereda mig mentalt.

unloveable

Ja, scot alexanders version av the smiths låt är underbar. Och passar mig som handen i handsken så här, ännu en ensam lördagkväll.
Jävla skit att jag inte har ett amerikanskt visakort så jag kunnat köpa den, ladda ner och spela jämtjämtjämt - vart jag än är. Och det faktum att han inte är världens starkaste sångare gör den bara än mer perfekt. Ja, fast vad annat kan man vänta sig av en fd dishwalla-bassist? I lovelovelove.

ugh

Blev inget malmö för min del. Spydde igårkväll och fick upp huvudvärkstabletterna imorse så jag bestämde mig för att stanna på orust. Huvudvärken är rätt jävlig och illamåendet kommer och går. Har dock lyckats få i mig hela två bananer, 8-10 mariekex, en riskaka och en fralla idag. Och för en stund sen kom jag ihåg att våga försöka svälja gårdagens dos av mina mediciner. Som sagt, piller verkar inte vara nån favorit för magen... Hoppas dom får stanna kvar iaf.

nej

Satan i gatan vilken huvudvärk jag har idag. Har legat i sängen och sovit/vilat hela eftermiddagen och det är först nu som det släppt lite, lite, lite. Jag håller på att bli tokig. Har jag fortfarande ont när jag vaknar imorgon så är det väldigt tveksamt om jag åker med ner till malmö. Ska fira storasysters födelsedag en vecka för tidigt och det hade ju varit trevligt att kunna åka med på. Fast ja, det hade ju väldigt gärna kunnat få vara nån annanstans än malmö...

zoomzoomzoom

Jösses, vad varmt det är idag. Hade tänkt att gå ner och lägga mig på stranden och sola och även försöka få årets första bad avklarat, men kom på andra tankar när vi körde över(men förhoppningsvis inte på) en huggorm på vägen på väg tillbaka från stan. Visst, stranden ligger ju åt andra hållet, men blotta åsynen av den där äckliga saken fick mig att vilja stanna inne resten av sommaren. Så jag har legat en stund på altanen i min bikiniöverdel, men som sagt, det är förjäkla varmt för att jag ska orka nån längre stund. Plus att det antagligen är klokt att börja lite varsamt. Med andra ord satsar jag på att ta premiärdoppet i helgen - om vi nu får fint väder här.

Fick äntligen lämnat in min älskade lilla dator idag. Flera veckor kommer det ta att få den kikad på och förhoppningsvis lagad. Tur jag kan vara här ute på orust och skylla det på det fina vädret snarare än att jag behöver datortillgång för att inte bli tokig;) Som om dom inte skulle veta sanningen ändå, liksom:D

Nej, nu ska jag väl förflytta mig till hammocken istället och halvsova bort resten av eftermiddagen. Den är väl ett alldeles underbart påfund?

faller en faller alla

Men suck. Nu är det antagligen fel på min hemtelefon också. Får ingen ton i den, och den känner inte av när nån ringer - trots att signalerna går fram. Jag blir knäpp snart. Tycker verkligen om min lilla telefon. Fast å andra sidan så har den väl 5-6 år på nacken, och man kan kanske inte begära så mycket mer från en trådlös? Ger den till måndag, och har den inte piggnat till tills dess så får det väl bli en ny.

ögonmått

Sådärja, då var synundersökningen avklarad. Synen hade förändrats med ett steg på vänster öga och mellan ett och två steg på höger. Summan av kardemumman blev att ingen förändring kommer göras på glasen ännu. Hon anser inte att det är nödvändigt och låter mig bestämma hur jag vill göra. Och jag tänker ju med plånboken såklart;) Ska tillbaka på måndag för att lära mig det här med att använda linser. dock har jag tydligen en del torra fläckar på ögonen - plus att dom eventuellt är ganska kupade - så vi får väl se vad det blir av det hela. Hon tyckte nog nästan att jag skulle få ögondroppar oavsett om jag skaffar linser eller ej, men vi får väl se vad som sägs på måndag. Just efter att jag fått veta om dom torra fläckarna så kände jag ganska mycket att jag ville skita helt i linser. Why bother, liksom? Att jag dessutom är mer mottaglig för infekterion/inflammationer i ögonen pga mina mediciner var ju inte heller så värst upplyftande. Men som sagt, vi får se. O jag förstått det rätt så kommer det bara kosta mig 550kr för dagens synundersökning samt utprovning av linser, utbildning och linser för en månad, eventuella vätskor och återbesök så det känns ganska överkomligt. Speciellt om jag nu verkligen slipper skaffa nya glas.

Och ja, just i detta nu sitter jag vid min pajjiga dator hemma i stan och skriver. Solljuset är tillräckligt för att jag ska kunna läsa vad som står när bakgrunden är ljus. Visserligen får ju ögonen jobba en del, men det är väl bra att nån del av mig gör det*s*

Ska skutta ut i köket nu och steka bacon och ha på mackor till lunch. Yummmmm.... Passar bra för att pigga upp mig och samtidigt förkorta eländet på sikt. Jag borde verkligen börja röka också!

Mmm

Och allvarligt, jag vill fortfarande ha en sån där liten hund. Det jobbigt som satan, hoppas det går över snart.

skit&skräp

Min dator är eventuellt paj på allvar nu, så om det inte blir så mycket skrivet här framöver så beror det antagligen mest på att jag har min bärbara på lagning och jag inte orkar fajtas med pappa om deras dator. För ja, jag blir nog mycket på orust så jag inte helt tappar kontakten med omvärlden, hrm. Eller nåt...

kärlek vid första ögonkastet

Jag vet vad jag har sagt om hundar, men satan i gatan vad jag skulle vilja ha en liten bolognese. Seriöst, har ni sett nåt så sött innan?! Så nån av er kan väl ge mig en sisdär 14 000 kr så jag kan skaffa mig en sån. Mamma tror att det skulle vara bra för mig att skaffa hund;)

stor rädd för liten

Ewww.
Först såg jag en liten skogsmus vid trappen till altanen/bland stenarna. Tyckte den var rätt söt och sådär och tänkte inte mer på det. Senare såg jag två möss på samma ställe och tyckte att så trevligt det var att den första hade en kompis att leka med. När jag sen såg mus nummer tre så tyckte jag att det väl var att ta i lite i mesta laget, så när jag höll på att trampa på nummer fyra som befann sig längre ut på gräsmattan så kunde jag inte låta bli att kvida högt. Isch, bortbortbort! Visst har dom också rätt att leva, men måste dom vara just där? Kan dom inte hålla sig i skogen?! å jag tycker definitivt att det skulle sitta bra med lite råttgift just där så dom "lär" sig att inte hålla till där. Åh, det känns som att det kryper möss på mig nu...

planer

Puh, har precis kommit tillbaka efter en knapp 40-minuterspromenad i regnet. Den rundan är rätt dryg måste jag säga, går det inte uppåt så går det neråt. Verkligen inte många meter där det är helt platt. Fast det är ju å andra sidan rätt bra, för det borde väl ta mer att gå uppochnerigt i 40 minuter än bara helt plant? Så trots att det är en relativt kort promenad så känns det ganska lagom. Åtminstone än så länge. Drömmer dock om att få upp flåset såpass att jag orkar springa istället för att gå. Kanske skulle ta och sätta upp som mål att orka springa "runt" här innan sommaren är slut. Tror det kanske kan vara ett ganska realistiskt mål för en sån latmask som mig.

Och på tal om maskar, är inte det ungefär det äckligaste som finns? Det är mitt stora problem med promenader i/precis efter regn, mår riktigt jäkla illa varje gång jag ser en. Ugh. Kväljningar är inte många millimeter bort kan jag säga.

För övrigt verkar jag få sålt två av mina utlagda saker på tradera. Och jag har redan bestämt vad jag ska göra med pengarna;) Men det är inte så "farligt" som man kan tro, hundralapparna ska användas till att skaffa id-kort hos polisen och resterande kronor ska jag unna mig hämtmat från thai med. Ska bli så himla skönt att slippa ha med passet överallt! För det är ju inte riktigt lika smidigt som ett id-kort... Att det dessutom går att använda istället för pass i vissa länder gör det ju ännu bättre.

usch & pi

Det är så sant som det är sagt, på varje bra dag följer minst en dålig...

slösa sparar

Förhoppningsvis ska jag kunna spara 7000kr av dom pengarna jag fick idag. Fast allvarligt, är det nån som tror att jag skulle klara av att leva på 2000kr i maj? Nej, inte jag iaf. Men jag ska ändå försöka, för det skulle vara skönt att ha lite extra i framtiden. Fast jag är iofs skyldig mina föräldrar en hel del... Nåväl, får prata med dom och se hur mycket dom vill att jag ska betala tillbaka nu. Förhoppningsvis tycker dom att jag kan ta det lite lugnt så att jag kan spara dessa pengar till den eventuella new york-resan som vi småpratat om att göra till hösten. Lägger man till dom 4000kr jag kommer få tillbaka på skatten så är jag ju en bra bit påväg.

Eller så kan jag skita i att spara och sätta sprätt på dom genom att följa med syster till mallorca på torsdag. Men nä, inte ens jag är så galen;)

baraföratt

Och ja, ifall nån undrar. Idag har varit en jävligt bra dag för mig, om man ser till mitt mående.

testomgång ett

Har precis provat dricka en modifast choklad, och det var väl lite som att dricka chokladpudding innan den stelnat. Nästa gång ska jag nog försöka dricka den lite långsammare för just nu mår jag en aning illa. Lite typiskt, för jag köpte två paket med choklad igår(man fick 50kr rabatt om man köpte tre paket på en gång). Dessutom köpte jag potatis & purjolök, och den hoppas jag är god. Utöver det har jag provat två av de olika bars'en: toffeesmak och muslibarsen. Måste säga att muslibaren är grymt god. Absolut inget fel på den andra heller, men det känns ju mer nyttigt att äta den sistnämnda;) Det bästa är ju att det är choklad i båda så jag slipper sluta helt med det. Vilket ju är tur med tanke på vilket chokladsug jag kan få ibland. Då är jag verkligen inte att leka med. Så oavsett hur det går med det andra så kommer jag nog fortsätta köpa muslibarsen en lång tid framöver och ha när jag inte orkar laga mat. Eller som mellanmål.

oops

Satan i min gata, mycket varmare än så här behöver det faktiskt inte vara tycker jag. Har rantat på stan i ett par timmar och är alldeles genomvarm nu. Skulle egentligen bara sätta in mina efterlängtade pengar på banken, hämta läkarintyg, gå till apoteket och eventuellt köpa lite mat. Jo, tjena. Det började bra med vårdcentralen och banken, men sen spårade det ur totalt. Kikade i skoaffärer efter enkla sommarskor som man bara stoppar fötterna i, typ ballerina, men hittade inga som lockade. Eller jo, hittade ett par lite stadigare skor på ett ställe men lät bli att köpa. Får tänka efter lite på vad jag verkligen vill ha och behöver. Såg för övrigt i söndags ett par skitsnygga beiga skechers som jag är supersugen på - men så kostar dom 600kr också. Lite väl saftigt för min ekonomi. Men tillbaka till idag, efter skoletande hamnade jag på åhléns och eftersom dom hade klubbdagar nu så passade jag på att köpa lite saker jag funderat på men som egentligen inte är nödvändiga, och vips var jag 470 kr fattigare. Inte riktigt vad jag tänkt mig kanske... Efter det passade jag på att boka tid för synundersökning. Har inte vart iväg sen november 2004 så det var ju kanske lite på tiden. Fick sedan ett sånt där ryck och bestämde mig för att kolla om salongen där jag brukar klippa mig hade nån ledig tid i eftermiddag. Jomenvisst, det fanns en direkt så det var bara att sätta sig ner i stolen. Där gick det 345 kr... Dock var det nio månader sen sist så det behövdes ju verkligen. Fast det var ändå inte så farligt ställt med håret ändå. Är en himla tur att jag aldrig orkar bry mig om att göra nåt mer håret mer än att sätta upp det med en klämma eller tofs så det inte slits lika mycket;)

Hursomhelst, räknade ut att jag igår och idag sammanlagt gjort av med 1500kr ungefär. Fan i hela helvetet så illa det är! Men å andra sidan har jag modifast så jag klarar mig ett tag...

kärlek

Lite choklad, cola och 27 dresses och allt känns lite ljusare igen. Att vh1 dessutom har lite bra smak som faktiskt har med edwin mccain's i'll be och duncan sheik's barely breathing på sin lista över 100 bästa låtarna från 90'talet piggade upp lite till. Visst, dom hamnade långt ner, men att dom överhuvudtaget är med tycker jag är lite yay. Bara Dishwalla's counting blue cars som saknades.

welcome back, old friend

Det förundrar mig hur lite som krävs för att jag ska trilla ner i det där kolsvarta hålet igen...

elakt

Varför har ingen talat om för mig att Haléns utbud har gått från ugh till åhh?! Hittade massor med toppar som jag skulle vilja ha - istället för alla dom där dyra jag köpte på jersey. Åh, så dum man kan vara ibland! Får verkligen räkna på om jag inte ska kunna unna mig ett par grejer därifrån när jag fått mina pengar.

panic, panic...

Sådärja, nu är sjukskrivningen förlängd två månader, recept skickat till apoteket och nån gång i maj kan jag gå till vårdcentralen och ta ett nytt blodprov för att se hur det gått med b12-frossan. Nu är det bara att på allvar börja fasa för att brevet från psyk ska dimpa ner i brevlådan vilken dag som helst. Får verkligen ångest av tanken på att behöva gå dit. Att ta tag i mig själv. Kämpa. Anses må bättre än jag egentligen gör och kastas ut i kylan igen.

inte klokt

Alltså, jag är verkligen helt väck idag. När pappa skjutsade hem mig så undrade jag varför han svängde av så tidigt som han gjorde från göteborgsvägen, för jag var helt inne på att jag fortfarande bodde kvar i min gamla lägenhet. Sen nu på apoteket så skulle jag fylla i en sån där ansökan om ett sånt där pluskort, och tro fan om jag inte skrev fel adress! Gatan blev rätt, men siffrorna... Jösses, första gången blev alla siffror och bokstaven fel, andra gången blev bara bokstaven fel och på tredje försöket fick jag äntligen allt rätt. Herregud, vad är det för fel på mig?! Det är ju faktiskt hela åtta månader sen jag flyttade!
Men det är samma sak när jag t ex är på vårdcentralen. Då brukar dom alltid fråga om adressen dom har i systemet är rätt, och varenda jävla gång säger jag att nej, ni har fel adress - bara för att i nästa stund inse att det är jag som är alldeles vilse i pannkakan och inte har nån som helst jävla koll. Det är inte bara pinsamt utan riktigt jobbigt.

Det känns som att det är nåt fel på min hjärna idag, den är inte alls som vanligt. Det i kombination med att jag på senare tid haft en yrsel som känns annorlunda mot den jag brukar ha gör mig lite orolig. Ja, man är ju inte hypokondriker för intet. Hoppas verkligen doktorn tycker att det är dags att jag kommer in och tar ett blodprov snart och ser om det hänt nåt på b12-fronten. Tycker att det burrar och domnar och somnar lite här och var i extremiteterna(nej jag vet, man ska inte använda sig av fina ord man inte behärskar i uttal/stavning - men jag gör det ändå;) och det är ju lite läskigt. Fast det kan ju också bero på att blodet inte åker runt riktigt så snabbt och kraftfullt som det borde...

Drygt

Men åh, så drygt. Igår började det plötsligt stå att det bara gick att ringa nödsamtal på mobilen. Jaja, tänkte jag och trodde det skulle försvinna av sig självt när vaddetnuvar blivit fixat. Icke då. Stod likadant när jag vaknade idag och jag bestämde mig då för att åka hem från orust redan idag, eftersom min doktor ska ringa i eftermiddag och jag bett henne ringa mobilen. När jag väl kommit hem och det fortfarande stod samma sak kom jag mig äntligen för att prova att stänga av mobilen och se om det skulle funka när den satts på igen - och det gjorde det naturligtvis. Gah. Så nu sitter jag i stan på årets hittills varmaste dag istället för att kunna sitta på altanen och gunga hammock och läsa. Det är fanimej inte roligt att vara så korkad som jag är.

Menmen, nu ska jag passa på att gå till apoteket och köpa lite mer modifast så jag har imorn och på dagen på onsdag. Så jag slipper laga mat, om jag inte alldeles jättegärna vill det. Yay;)

p som i...

...P-spruta? Ja, för nu har jag återigen blivit förvirrad och rådvill när det gäller vilket preventivmedel jag ska prova härnäst. Det är fyra konkurrenter på banan: p-spruta, p-stav, hormonspiral och minipiller/cerazette. Alla dessa har två gemensamma, vanliga, biverkningar, nämligen humörsvängningar/nedstämdhet och oregelbundna blödningar. Det är naturligtvis den första biverkningen som oroar mig mest, med tanke på att jag har (rejäla) anlag för depression. Det jag är mest inne på just nu är faktiskt p-sprutan. Jag vill verkligen bli av med mina blödningar helt och det känns som att det är smidigast att uppnå med sprutan - även om det tydligen ska gå att bli helt blödningsfri fortare med p-staven. Dock känns det som att det skulle vara besvärligare blödningar med stav, så.. Ja, det är ju förstås bara min tolkning av det jag läst. Spiralen går bort lite eftersom jag inte har fast förhållande och den ökade infektionsrisken. Piller är jag ju trött på, och riktigt dålig på att ta vid samma tidpunkt varje dag, så det skulle kännas ganska otryggt - även om man med cerazette sägs ha 12 timmars "felmarginal" istället för övriga minipillers 3 timmar.
Det andra som talar för p-spruta är ju att man kan slippa ägglossningen upp till ett år efter man slutat med sprutorna. Tänk så härligt! Speciellt för mig som inga barn tänker skaffa någonsin. Dock finns det en ganska rejäl negativ biverkning och det är ökad (risk för) benskörhet. Jag som redan i dagsläget bör ha rejält sköra ben eftersom jag antagligen inte fått i mig tillnärmelsevis tillräckligt med kalcium under de år då det räknas - samt är väldigt inaktiv. Visserligen är ju det sistnämnda något jag ska ändra på vilken dag som helst nu, men iaf.*s*

Nåväl, måste försöka komma ihåg att ringa barnmorskan imorn så att jag kanske kan få en tid innan mottagningen ska flyttas till dalaberg. Drygt att behöva åka buss sen, när man i dagsläget bor i huset mittemot. Fast ja, blir det spruta så är det ju nåt jag får göra fyra gånger om året iaf.