seriously

Seriöst, en känslomässig minnesförlust skulle verkligen inte sitta fel just nu. För helvete vad drygt det är med värkande hjärta. Ärligt talat och helt seriöst så undrar jag ibland hur jag ska kunna överleva det här. Jag vill inte mer.

Att kalla mig hopplös är inte ens förnamnet.

Men tja, å andra sidan är det lite betryggande att veta att man med största sannolikhet fått sitt hjärta krossat för sista gången redan när man är mindre än två månader från att fylla 27. En sak mindre att behöva oroa sig för i framtiden, liksom.


(nej, jag kan inte heller riktigt tro på att jag faktiskt ska fylla 27.)



Eller som rob thomas så fint uttrycker det: "you're part of my soul, you're all that i know. i can't let you go."