lördag 17 maj 2008

unloveable

Ja, scot alexanders version av the smiths låt är underbar. Och passar mig som handen i handsken så här, ännu en ensam lördagkväll.
Jävla skit att jag inte har ett amerikanskt visakort så jag kunnat köpa den, ladda ner och spela jämtjämtjämt - vart jag än är. Och det faktum att han inte är världens starkaste sångare gör den bara än mer perfekt. Ja, fast vad annat kan man vänta sig av en fd dishwalla-bassist? I lovelovelove.

Inga kommentarer: