positiva besked

Var hos neurologen och fick mina provsvar tidigare idag. Ännu ett sånt där härligt över-på-mindre-än-tio-minuter-besök, så tack gode gud för att jag har frikort och inte beöver betala! Hursomhelst, inte helt oväntat så hittade dom ingenting konstigt i ryggmärgsvätskan, vilket är väldigt skönt. Jag hade ju lite funderingar på om det kanske hade kunnat var ms, men så var alltså inte fallet. Det enda som var var att jag hade på gränsen till för högt värde när det gäller vita blodkroppar, så han skulle skicka det till min vanliga läkre så får vi se om dom kallar mig för att göra ett nytt blodprov för att se så det inte är nåt. Det är lite lustigt dock, tycker alltid att jag har för högt värde på just det. Utöver det så kommer han skicka remiss på ytterligare en datortomografi av hjärnan, denna gång med kontrast, bara för att alla (läs jag) ska vara säkra på att det inte finns nåt konstigt där. Jag behövde inte ens be om det utan det var helt och hållet hans förslag. Och jag som hade laddat upp med tårar för att jag var helt säker på att det var det som skulle krävas allra minst för att få till en ny röntgen;) Nu kommer det väl dröja till slutet av sommaren innan jag får nån tid, men det är ändå skönt att veta att det är på gång iaf.

Annars är det fortfarande bara skit med mitt högerben. Sitter som bäst och försöker ladda upp för att lyfta på luren och ringa vårdcentralen, men vi får se om det verkligen blir av idag. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka mitt eget motstånd denna gången. Är det bara för att jag varit där flera gånger redan för samma sak och tycker att det är pinsamt att komma en gång till, eller är det för att det verkligen känns som att det är på allvar denna gången och jag inte vågar ta itu med det? För det är en väsentlig skillnad på hur det känns denna gången mot dom tidigare gångerna.

Det är förbannat jobbigt att aldrig säkert kunna veta om det bara är mitt huvud som spökar eller om det är på allvar!