island song

"you can leave the island but you can't leave my love
and you can't take back what you gave away
you can leave the island but you can't leave my heart
'cause this memory remains

of the moonlit nights
when the stars were high
we could see Savannah shine across the waves
we could dance along the shore
and take our time for more
and all along I know our hearts will say

you can leave the island but you can't leave my love
and you can't take back what you gave away
you can leave the island but you can't leave my heart
'cause the memory remains

and I loved you
from the moment that we met I'm thinkin' of you
and I never will forget...
how the feelin' came a reelin',
so easy to be ... so free

on a moonlit night
when the stars are high
we can see Savannah shine across the waves
now I know you must move on...
but I'll never be alone
as long as this memory remains

and I've loved you
from the moment that we met I'm thinkin' of you
and I never will forget...
how the feelin' came a reelin',
so easy to be... so free

you can leave the island but you can't leave my love
and you can't take back what you gave away
you can leave the island but you can't leave my heart
'cause the memory remains...
this feelin' rarely ever fades...
and how I wish that you had,
how I wish that you'd,
how I wish that you'd stay"



Jag önskar edwin mccains version av denna låten fanns tillgänglig på youtube, för den är fantastisk. Och jag önskar att jag hade varit en flitigare besökare på edwin.com för då hade jag vetat att han större delen av oktober turnerade runt i storbritannien och då hade jag åkt och sett honom. På stört. För hans röst är underbar och han är...underbar. Han är dessutom topp 2 över listan på artister jag skulle vilja se live. Det är han och jr richards/dishwalla. Fan. Det här kommer ta lång tid att komma över... Fast helst av allt skulle jag vilja åka till new york och se honom i början av januari. Ryser av tanken på hur perfekt det skulle vara. Edwin McCain i New York. Nån som vill ge mig den upplevelsen i julklapp, kanske?

...

Min tillvaro just nu präglas av ångest och oro. Ångest i största allmänhet och oro över något specifikt. Fasar varje dag för att det ska vara just den dagen då allt vänds uppochner. Den dagen då min tillvaro slås fullständigt i spillror och ingenting någonsin blir sig likt igen.

Så ni får ursäkta att här ingenting skrivs.

Yummy

Det är så bra hemma hos mina föräldrar för dom har allt som behövs för att få ihop en trevlig hemmagjord banana split - bananer, glass, chokladsås, strössel och maränger. B-) Lite grädde på det och allt hade varit perfekt.

s.o.s

Trots black & white på restaurang och en mellanpopcorn på bio så är jag ruskigt sugen på äppelkaka. Såpass så att jag till och med sprang och köpte alla ingredienser till en variant vi gjorde på hemkunskapen i högstadiet. Fast så fort jag kom hem igen så kände jag mig plötsligt proppmätt, så vi får väl se om det blir nån kaka eller inte. Är hungrig i halsen men proppmätt i magen - och det är väl magen man ska lyssna på i det läget, antar jag.

Såg mamma mia med mamma tidigare ikväll och jag blev helt kär i den filmen. Och höll på att börja störtböla flera gånger. Fan, allt får mig att gråta nuförtiden. Och nu tittar jag på bodyguard, minns jonas och hans kevin koooostner'ande och vill bara gråta igen. Och ja, det ska vara costner med k. Där. Hopplöst.

För övrigt kommer det antagligen en liten redovisning av mina och annas äventyr förra veckan. Stay tuned, typ