change is evil

Jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig. Har haft överjävligt ont i huvudet idag och mått illa, så det har inte riktigt funkat att tänka. Tror jag är lite rädd för att binda mig för något 10-15 år framåt, men jag kan ju inte riktigt vara säker på att det extra illamående som dyker upp varje gång jag tänker på saken inte bara råkar vara ett sammanträffande. Hell, jag fick ångest, mådde illa och kunde inte sova den där natten efter att jag blivit tillsammans med micke, så även om det är en välkommen förändring i mitt liv som skett så är det så jag reagerar. Dock är det ju lite skillnad nu eftersom det är en hel del pengar inblandade - och framför allt en livs levande varelse som är/blir helt beroende av mig.

Jag tror att de flesta av er som läser vill vråla åt mig att vänta med hund iochmed att jag känner mig osäker. Hey, jag gör det själv till och från. Å andra sidan så är att våga att vinna, och hur som helst så kommer det ordna sig till slut. Och om jag köper lilla vitaguldet's charming daylight så kommer jag vinna hur mycket som helst, för hon är alldeles underbar. Och det är ju inte som att jag blir fullständigt låst för all framtid. Mamma och syster kivas redan nu om vem som ska få passa henne när jag är borta;) Okej, inte riktigt kanske, men det finns två olika hem att tillgå om jag skulle vilja åka på semester en vecka. Dessutom går det säkert bra att klämma in henne på det hundpensionat som kenneln driver också, så det finns alternativ.

Så ja, jag tror jag ska bli med hund.

Det jag är mest rädd för är att inte kunna uppfostra och "leda" henne på ett bra sätt. Att min egen osäkerhet ska göra att hon blir osäker och olycklig - eller alldeles dryg och olydig. Samtidigt vet jag ju att stöd och hjälp finns att få, och vi ska naturligtvis gå både valpkurs och fortsättningskursen efter det så att vi verkligen känner oss trygga med varandra. Egentligen skulle jag gått en "inför att skaffa valp-kurs", men någon sån tror jag inte finns här i närheten.
Fast jag tror att det ska gå bra ändå. Hon verkar ha fått en riktigt bra start på livet och det ska nog mycket till för att jag ska lyckas förstöra hela den byggstenen.

Och skulle jag kräkas varje gång jag måste plocka upp efter henne så är det ju bara bra terapi;)