i am an emotional cutter.

Har precis kommit hem efter att ha sett sex and the city-filmen. Damn, i love those people! Men nu sitter jag här och är ett vrak. Hade jag suttit hemma i soffan och tittat på filmen hade jag gråtit ögonen ur mig. Inte så mycket för filmen i sig kanske, men... Damn. Jag saknar micke. Jag älskar micke. Och harry är på så många sätt lik honom, att det var tur att han inte var med så mycket för annars hade jag verkligen inte stått ut.

För övrigt tycker jag det var elakt att dom var tvungna att göra filmen överhuvudtaget, för det påminner ju bara om hur mycket den serien är saknad. Jag hatar när saker tar slut...



Åh, och just det, det blir ingen hund.