lite mer

Jag somnade vid nio igårkväll och hade väl hoppats lyckas sova hela natten. Ja, inte i ett sträck för det kan jag aldrig. Däremot har jag på sistone varit väldigt bra på att tvinga mig själv att somna om. Dock inte inatt, alltså. Drömde konstigt om huset på läjet, som var många gånger större än när vi bodde där, och på slutet så kom den nya ägaren på mig i badrummet och bestämde sig för att våldta mig. Ungefär där hade jag turen att vakna. Och det är så sjukt, men inte ens i mina egna drömmar får jag killen. Antar att det skulle föreställa gamla grannen andreas, och av alla oss systrar så får han ihop det med susanne. Susanne och andreas?! Hah, det är så sjukt det kan bli ungefär.

Förresten! När vi var i gbg förra helgen så var det ju rätt varmt ute. Hotellrummet hade inte luftkonditionering så vi var tvungna att sova med öppet fönster. Vi hade ett rum på första våningen, alltså markplan, men det fanns galler på insidan så att ingen skulle kunna ta sig in. Hursomhelst, rätt som det är när jag ligger och inte kan sova vid fyratiden så ser jag hur ena gardinen rör sig och plötsligt kikar en kille in. Åtminstone tror jag att det var en kille, svårt att tänka mig en tjej att göra så men vad vet jag. Dock såg personen tydligen inget av intresse för han försvann fort igen. Haha, och jag hade hela kvällen undrat om det skulle hända! Låg och fnissade för mig själv tills jag kom på att det ju kunde vart nån galning med vapen och då kändes det inte lika roligt längre. Jag menar, göteborgare är ju lite som dom är... Skjuts väl lika mycket där som i malmö nuförtiden. Inte för att sannolikheten för att det faktiskt skulle hända är så hög, men... Ja, ni vet ju hur jag är. Men det var ändå en lite smålustig grej.

Och hela den där resan blev inte så omständig ändå. Mamma bestämde sig för att köra ner till hotellet iaf eftersom vi skulle bo ute i eriksberg och på det viset inte behöva köra genom centrum. Hon gillar inte riktigt det där med storstadstrafik och spårvagnar - vilket jag mycket väl förstår. Nåväl, jag utseddes naturligtvis till att hålla koll på färdbeskrivningen och leda oss rätt. Hrm, kan väl säga som så att det var tur att vi hade gott om tid. Vi skulle köra av vid nåt som hette sannegårdsmotet eller nåt liknande, men det kom ju aldrig och plötsligt var vi i lundbytunneln. Hey, det stod det inte nåt om på vägbeskrivningen så vi körde av för att vända men där vi körde av visade det sig att man bara kunde "vända" och fortsätta köra åt fel håll och då hade vi plötsligt åkt över den där bron och var på helt fel sida älven. Det var bara att leta efter skyltar som skulle leda oss tillbaka till e6 mot oslo. Tillbaka över bron och där fanns plötsligt en skylt mot eriksberg så det var bara att andas ut och svänga av. Det tog väl nästan en halvtimme extra att komma fram, och jag satt bara och drömde om en gps. För allvarligt, eniros vägbeskrivningar kan vara helt åt helvete svåra att följa. Iaf för mig.

Efter det checkade vi in, fick lite info om bästa sättet att sig till centrum och tog en promenad på kajen i väntan på att nästa älvsnabben skulle gå. Ärligt talat, det blev en ganska fantastiskt skön inledning på kvällen att tillbringa en halvtimme på älven. Fast när vi väl kommit i land och börjat gå mot nordstan så upptäckte jag återigen det där hemska med att ha kjol en varm sommardag när man har fetelår. Dom klibbade ihop och skavde mot varandra, så hade det inte varit öppet i nordstan så hade jag nog avlidit av smärta. In och leta reda på första bästa par cykelbyxor var det enda som gällde. Hittade ett par på intersport som dessutom var på rea, och när jag drog på dom efter att vi varit på jensen's böfhus var det som att komma till himmelriket. Allt obehag försvann som genom ett trollslag och jag "klarade mig undan" med att bara se ut som att nån rivit mig med vassa naglar på insidan av låren.
Allt som allt var det en väldigt trevlig kväll. Vi slog på stort och käkade oxfilé till huvudrätt och jag lyckades klämma i mig både vitlöksbröd till förrätt och det mesta av en av deras bamsebanana-splitar till efterrätt. Inte illa måste jag säga, ens för att vara mig.

Det var inga som helst problem att ta bussen tillbaka till hotellet efteråt - även om det tog en stund att hitta rätt buss. Vi hade till och med turen att få sitta ner eftersom vi gått ända till brunnsparken istället för att bara gå till drottningtorget/nils ericson-terminalen(?). För jösses, det blev ganska så smockfullt på bussen och naturligtvis körde busschauffören som en galning så folk åkte hit och dit. Han försökte väl ta igen den tid som gått förlorad när så många människor skulle tränga sig på en och samma buss. Hursomhelst, fram kom vi i ett stycke men naturligtvis lyckades vi gå åt fel håll när vi gått av bussen. En himla tur att vi hade en karta - och att den förstorade centrumkartan som dom naturligtvis lagt över just eriksbergsdelen av kartan inte täckte allt precis nere vid älven. Klockan var runt halv två när vi var tillbaka så det var bara att krypa rätt ner under täcket och försöka sova. Något jag som sagt hade lite blandad framgång med. Det var en hel del liv ute framåt halv fyratiden, plus att måsarna vaknade tidigt och höll igång.
Strax före nio gick vi ut på piren för att käka frukost - som var en besvikelse för min del - och sen direkt tillbaka och checka ut och åka hem. Vi hade eventuellt tänkt stanna ett tag i gbg och bland annat besökt trädgårdsföreningen, men vädret var lite halvkasst och vi var båda rätt trötta så vi skippade det. Jag gick och la mig igen direkt vi kom hem och vaknade sent på eftermiddagen till doften av nygräddade kanelbullar. Inte dumt alls, måste jag säga. Fick i mig lite mat, kämpade för att vara vaken ett par timmar till men gav upp och på den vägen är det att jag började sova 12-16 timmar per dygn.

Det är en himla tur att det är sommar och dagsljus en stor del av dygnet eftersom jag somnar runt sextiden på morgonen och inte går upp förrän tolv timmar senare, så jag hinner få lite ljus i mig. Försöker dock ändra på det där nu och hade som sagt hoppats få sova till sju-åttatiden idag på morgonen. Fast jag tror jag går och lägger mig igen nu och sover ett par timmar till om jag kan, borde kunna komma upp rätt hyfsat då. Ska tillbringa dagen med att städa resten av lägenheten nämligen. Mor kommer hit efter jobbet och ska hjälpa mig bära upp saker på vinden(man bör nog vara två för att på ett säkert sätt få upp resterande flyttkartonger på vinden), och det vore skönt om här kunde vara hyfsat färdigstädat då.

Magnus ska komma ner och kramas nån dag i veckan förhoppningvis, så mitt städryck kommer ju lämpligt. Vi har inte setts på...2½ år, så det är lite på tiden. Och gudarna ska veta att jag behöver få kramas med en karl! Jag har gått okramad i ett helt jävla år om elva dagar, och det går ju inte. Sorgligt, är vad det är - om än inte ett dugg ovanligt. För min del alltså. Shit påmmfritt, alltså....