hey shorty, it's your birthday

Ja, och alldeles nyssen var klockan på min dator 11:32, så nu har jag verkligen fyllt år;) Som vanligt på senare år(=dom senaste 15) så känns det inget speciellt alls. Vet inte ens om jag kommer få några presenter idag, då mamma fått för sig att vi ska fira imorn kväll eftersom det skulle bli för stressigt ikväll...? Eller för den delen vet jag inte om jag får några presenter alls eftersom jag inte kommit på nåt att önska mig. Vill bara ha sånt som inte går att få/är orimligt att ens be om, så.. Det blir väl kanske lite pengar. Och det är ju inte fy skam. Har kommit in i en period då jag hellre vill ha en hög pengar på kontot så jag klarar mig en regnig dag än att göra av med dom. Inte för att det hindrat mig från att köpa en och annan bok, men det kunde varit värre.

Annars inledde jag min födelsedag med huvudvärk och svullna ögon. Grät som en galning till och från hela kvällen igår och skulle lätt kunna fortsätta med det idag, men det går ju inte... För att trösta mig själv lite så käkade jag choklad till frukost. Det får man ju faktiskt göra när man fyller år. Nu vill jag helst glömma bort att det är min födelsedag och ett helt år sen jag fick sitta i mickes soffa och mysa. Tycker vi kan hoppa direkt till lördag så "minnesdagarna" är över och förbi för den här gången. För det håller på att trasa sönder mig fullständigt och totalt att tänka på. Att han tog kontakt med mig på msn igår för första gången på två månader för att säga grattis(han var inte helt säker på vilket datum jag fyller - såklart) gjorde inte saken bättre. Fan, vad jag saknar den mannen. Det är helt sjukt att det kan göra så ont.

Nåväl, planen för resten av dagen är att ta mig ut till orust. Hade först tänkt åka nu på förmiddagen så jag kunnat gå ner till stranden och vara där hela eftermiddagen, men sedan mamma råkat ut för ett riktigt äckel där nere i tisdags så har jag ingen större lust att vara där nere själv. Var en tjock och fet gubbe i en segelbåt som lagt sig en bit ut från där mamma var och när hon gick i vattnet för att undersöka en strand som ligger lite längre bort och runt ett "hörn" på berget så hade han följt med i segelbåten. När hon sedan vände för att gå tillbaka så gjorde han detsamma. Naturligtvis så var hon den enda som var där nere och eftersom hon var i vattnet och försvars- och telefonlös så fann hon det hela vara väldigt obehagligt. Men mamma är mamma och hon vrålade "vad håller du på med?!" till honom och då försvann han äntligen. Hade han valt att gå iland så hade mamma inte haft nån större chans att ta sig undan, då hon var en bra bit bort från själva stranden och inte hade nån annan väg därifrån. Ugh, naken var han antagligen också. Så nu känns det som att min sista fristad har blivit besudlad och förstörd. Att inte kunna känna sig helt säker där heller på egen hand gör mig förbannad. Jag lär inte ta mig ner ensam till stranden mer i år, och att vara längst bort vid stenen istället för att tvingas hålla till på sandstranden kommer det nog dröja ett bra tag(läs år) innan jag vågar ensam. Oavsett om det är andra människor på berget eller i sanden. Vidriga jävla äckelhelvete!

Sådär, nu har jag fått det ur mig också. Ska strax göra iordning ett par mackor på det sista av rostbiffen och potatissalladen som vi plockade upp i varberg på vägen hem från småland i tisdags. Om jag nu kan ignorera rösten i mitt bakhuvud som vrålar om rötmånad och magsjuka. Jag klarade mig ju utan att bli sjuk igår så då går det säkert bra idag också. Rajt? Ja, vi tror på det. I annat fall får jag ju nåt ännu otrevligare än sista kvällen med micke att förknippa min födelsedag med. Yay?