i hope you choke on your baccardi&coke

Jag har varit ute på orust sen i onsdags förra veckan. Här är så lugnt och skönt och jag behövde verkligen en paus från verkligheten. Och lugnt har det verkligen varit, då jag på grund av djävulsk huvudvärk och illamående mest sovit både onsdag och torsdag. Måndag och tisdag var det mamma som mest låg då hon drabbades av förkylning och feber i helgen. När mamma stannar hemma från jobbet, då vet man att det är ganska illa ställt. Och jag blir naturligtvis alldeles rysligt ängslig över att hon är sjuk överhuvudtaget. Att pappa springer runt alldeles ensam i spanien samtidigt gör inte underverk med min ångestnivå. Speciellt som jag har dåligt samvete för att det är "mitt" fel att han fick åka ensam. Jävla flygrädsla att ställa till det. Fast, om det där huset blir köpt av syster så ska jag nog kunna tvinga mig själv att ta en flygtur framåt sommaren. För jäklars så snyggt det är på bild. Att det finns pool gör ju bara saken ännu bättre - då kan jag stanna vid huset medan dom andra åker till stranden. Win-win-win all over.

På jobbfronten intet nytt. Eller jo, jag blir eventuellt "utslängd" från jobbnätverket då jag är i för dåligt skick för att klara av att ta ett jobb i dagsläget. Så jag måste ta tag i att få en tid hos doktorn så jag kanske kan bli sjukskriven, samtidigt som jag ska begära remiss till psyk för en rejäl utredning. Problemet är väl bara att jag enligt försäkringskassans nya regler är för frisk för att vara sjukskriven, samtidigt som jag är för sjuk för att klara av att jobba. Jag hamnar i den där gruppen som inte hör hemma nånstans och får väl leva på socialbidrag. Dom blåa har verkligen klurat ut det bra, när alla mittimellantrasiga ändå tvingas leva på staten. Eller på gatan.

Annars ser det ut som att jag äntligen ska få fira jul på mitt eget sätt - ensam och inte alls. Har iaf de senaste dryga 10 åren velat göra på det sättet, men har av en eller annan anledning känt mig "tvingad" att vara med. I år kommer susanne vara i australien över jul, anna blir hos shaun på jersey och mamma och pappa åker till småland och firar hos ulrika. Så det är lite typiskt att jag i år haft mer julkänslor än de senaste 10-15 åren tillsammans. Och att min önskelista är tre gånger så lång jämfört med vanligt. För nej, jag är inte redo att säga hej då till julklappar helt och hållet än. Det blir sannolikt nästa år. Men ja, förhoppningsvis blir det en ångest- och tårfri jul, och det är vad jag vill ha allra mest.