uptight

Idag har jag varit grymt social, artig och modig! Har jagat födelsedagspresenter till mamma i nästan två timmar. Eller ja, jag har fått jaga den ena. En såndäringa liten ljussläckare. Hur kan affärerna bara med att inte ha såna till försäljning förräns framåt första advent?! Tror det var på mitt åttonde försök som jag äntligen fick tag på en. Hos dom där vernrarna. Ja, jösses... Vad ska alla som vill släcka sina ljus med en ljussläckare på sommaren göra?! Mmmpfh! Nåväl, det satt hårt inne där jag köpte den också. Säljaren var säker på att hon sett ett par nere på lagret några dagar tidigare så hon gick ner och kikade men kom upp utan resultat. Efter kortare konferens med kollega(som inte hade nån aning) så sprang hon ner en snabbis till och hade bättre lycka. Snacka om att jag blev överlycklig! Tror dock inte att jag riktigt lyckades förmedla just hur glad jag blev över hennes insats, men det finns ju alltid dagens ros i tidningen, rajt?:D En överlycklig jen är nämligen ungefär lika översvallande som en måttligt road medelsvensson. Jag är verkligen skitdålig på att visa uppskattning eller tacksamhet. Det suger att vara överspänd och känslomässigt handikappad.

Och på tal om känslomässigt handikappade människor. För första gången på iaf två år såg jag idiotexet idag. Han stod passande nog utanför just Jacob's, med dendärjävlapia och ett par andra pundarkompisar. Jösses. Kollade lite extra över axeln när jag slog in portkoden för att se så han inte stod och lurade nånstans. Inte för att jag egentligen tror att han skulle göra det - han har nog redan tillräckligt med villiga offer att trakassera - men ändå. Vill ändå inte att han ska veta vart jag bor nuförtiden. Brr. Människan är vidrig.