verklighetsflykt

Så mycket fattigare mitt liv skulle varit om jag inte kunnat läsa! Just nu känner jag en överväldigande kärlek och tacksamhet till alla underbara författare som hjälper till att förgylla folks liv. Inget är så underbart som att kunna förlora sig i en bra bok. Har i år bestämt mig för att "föra protokoll" över alla böcker jag läst, för jag är lite nyfiken på hur många det brukar bli på ett år ungefär, så jag har registrerat mig på goodreads.com. Nu gäller det barar att orka och komma ihåg att uppdatera där efter varje bok;). Jag tippar på att det blir nånstans mellan 60-80 böcker, så här långt i år har jag (bara) läst fem. Dock lär jag inte ha råd att köpa så mycket nya böcker så det kommer nog bli en del favoriter i repris under året. Plus att jag har iaf ett 30-tal olästa böcker i mina bokhyllor som jag plockat på mig på diverse reor och som därför är på svenska och inte står så högt på min prioriteringslista. För att läsa och se på tv-serier på engelska är ju den enda "träningen" jag får och jag vill gärna ha kvar så mycket engelska som möjligt så länge som möjligt.
Näst på tur i bokhögen ligger iaf twilight av stephenie meyer. "Alla andra" är ju så hysteriskt förtjusta i den serien så jag är lite nyfiken på att se vad som är så fantastiskt med dom böckerna. Dock är jag inte helt förtjust i vampyrhistorier. Älskade visserligen tv-serierna buffy och angel, men var inte alltför imponerad av charlaine harris' första bok om sookie stackhouse - vilket var lite deprimerande för jag älskar namnet;) Av samma anledning har jag undvikit true blood som bygger på hennes bokserie. Började titta på första avsnittet men höll på att dö av uttråkning. Visserligen ska tv-serien bli bättre efter ett par avsnitt, men det ska mycket till innan jag ger den en chans till. Följer redan tillräckligt många serier tycker jag. Bara på torsdagar går sju serier som jag följer. En himla tur att jag inte bor i usa och är laglydig och på det viset tvingats välja vad jag skulle titta på.:P

Annars är det sådär. Blev aldrig att jag sa nåt till doktorn om mina fingrar i tisdags och nu har jag haft stickningar i min vänsterfot i två dagar i rad. Har bestämt att avvakta en vecka och om det fortsätter så ringer jag vårdcentralen igen. Är oavsett väldigt orolig, framför allt som mina föräldrar åker till portugal i två veckor i början av februari och jag blir helt själv. Är rädd för att nåt ska hända och ingen finnas i närheten för att hjälpa mig. Dom har visserligen frågat om jag vill följa med, men det känns inte heller bra. Skulle nåt hända så vill jag vara i sverige. Jaja, i värsta fall får jag väl sätta mig på tåget och åka till syster i småland.