"jag tycker det är väldigt konstigt att vi har kontakt igen"

Sådärja, första konversationen avklarad och det känns...bra? Eller kanske mer konstigt. Samtidigt som det känns precis som det alltid gjort. Bra. Enkelt. Bekant. Dock så började det inte särskilt bra. Farhågan om att det inte skulle bli så mycket mer än ett kort samtal och sen inget mer såg ut att vara farligt nära att besannas, då han egentligen bara ville förklara varför han betett sig som han gjort ännu en gång. Jag vet inte, men jag tror att han var rätt övertygad om att jag inte skulle vilja ha mer kontakt med honom. För han lämnar det upp till mig om vi kommer ha mer kontakt. Har människan blivit komplett galen? Han skulle bara veta vilket monster han (nästan) släppt lös.
Hursom, efter en darrig inledning föll vi snabbt in i gamla mönster och käftades som om vi aldrig gjort annat. Och som vanligt gick hälften av det över huvudet på mig, men jag verkar ha klarat mig hyfsat bra iaf.

Nu ska jag bara lyckas klura ut hur ofta - eller sällan - jag kan prata med honom utan att verka alltför på. Eller av för den delen. Och utan att göra mig själv illa. Usch, jag gillar verkligen inte det här. Nog för att det är vidrigt att vara i motsatt sits, men jag är verkligen inte skapt för att ha all "makt". Brr.