my legendary boyfriend

Jaj. Nej. Ja. Nej. Ja. Nej. Nej. Nej. Nej.

Micke är online på msn och jag mår illa. För jag vet att han inget kommer säga - det skeppet seglade för många månar sedan - men jag kan inte låta bli att hoppas. Jag saknar och älskar, saknar och älskar, så hela jag gör ont.

Läser boken "My legendary girlfriend" av Mike Gayle. Den handlar om will som efter tre år fortfarande inte har kommit över sitt ex. Jag känner igen och känner igen och känner igen. Jag har bara läst halva boken, så han är fortfarande fast i henne, men jag har en smygande misstanke om att den (boken, alltså) kommer sluta med att han kommit över henne och hittat en ännu mer legendary girlfriend. Det är väl där nånstans jag kommer sluta känna igen mig, för jag kommer nog aldrig komma över micke. Och tro inte att jag inte försökt - det har jag verkligen - men han lyckas ändå alltid krypa tillbaka in i tankarna på ett eller annat sätt. Det är utmattande. Speciellt när jag lyckas glömma alla anledningar till varför det aldrig kommer bli han och igen och jag börjar hoppas. Fast det är inte så konstigt att jag gång på gång hamnar där igen - verkligheten gör alldeles för ont! Jag klarar bara korta stunder av klarhet utan att gå åt fullständigt.

I reject reality.