just like old times

Gick och la mig vid fyra i morse men hade svårt att hålla mig kvar i sovande tillstånd några längre stunder så jag gick upp vid halv 10, och satan i gatan om jag inte fick prata med micket söt och att allt kändes precis som förr. Härligt att veta att vi fortfarande kan. Att jag fortfarande kan. Två timmar senare kröp jag ner i sängen igen, alldeles lätt om hjärtat. Nu känns allt såklart alldeles bittersött för jag vet att det var en engångsföreteelse, men då... Då var det nästan magiskt. Vi passar, det går inte att komma ifrån.