En lugn och fin tretimmarsdiskussion med micke senare är jag nästan redo att nästan börja hoppas lite på att jag lyckats få honom att se saker och ting ur min synvinkel. Inget drastiskt, men det känns som att det är 51-49 till min fördel just nu. Men som vanligt kan det svänga hur fort som helst när hans tröttsamma hjärna sätter igång och hans samvete börjar vråla igen.
Om jag skulle få jobbet i gbg så får jag väl börja vråldejta göteborgare till höger och vänster annars.
För övrigt luktar min högerhand fortfarande träolja, trots idogt skrubbande. Men det är det värt, känns bra att äntligen ha slutat vara lat och istället börjat hjälpa mor och far utan knorr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar